Sankt Eriks katolska domkyrka i advent

Denna adventstid har vi drabbats av det ena ovädret efter det andra. Förra lördagen i stormen och regnet letade jag mig i till Sankt Eriks katolska domkyrka vid Medborgarpalatsen för att fotografera något, som skulle passa in till mina bloggar om den katolska drottningen Joséphine och hennes kamp för religionsfrihet. Detta besök var en upplevelse och gav mersmak

I domkyrkans källarplan pågick en julmarknad. Jag strövade runt bland de olika stånden och lyssnade på rösterna runt omkring mig. Jag uppfattade italienska , franska och mängder av språk, som jag inte kände till. Vid den ena långväggen fanns flera hyllor med böcker, som folk plockat bort från sina egna bokförråd. Hår trängdes jag med en par tonårspojke, som var på jakt efter information om bakgrunden till sina seriehjältar Stålmannen och Fantomen.

 

Tvärs genom hela salen stod ett par långbord, där man kunde slå sig ner och dricka adventskaffe. Alla platser av upptagna. Här satt äldre män och samtalade på sina egna språk. Det var italienska och spanska. Någon bläddrade i Aftonbladets idrottsbilaga. Det gällde ju att hålla reda på hur hemmalagen spanska städer karade sig i olika fotbollsturneringar.

 

Det angränsande rummet var spännande. Här kunde man köpa mat från olika länder långt bort från det svenska ruskvädret. Inkomsterna från denna matmarknad skulle gå till att stötta den katolska kyrkan i länder, där de kristna är i minoritet och ofta förföljda. Det var dofter från Orienten och Asien, som steg upp ur dessa grytor. Eftersom min mage krånglade vågade jag mig inte på det kulinariska äventyret att äta lunch i denna stillsamma och exotiska miljö

 

Stormen grep tag i mig när jag gick uppför utomhustrappan för att komma till kyrkan. Det första jag såg var ett anslag om att här var det tystnad som gällde. Jag var ensam i kyrkan och tassade försynt runt och fotograferade olika altartavlor. Plötsligt var det som om en vägg öppnade sig och en äldre nunna gled in i kyrkorummet. Hennes hy i ansiktet skvallrade om att hon kom från området runt Medelhavet. Hon skred värdigt och samtidigt ödmjukt runt i kyrkan och såg till att allt var rent och prydligt. Vid ett sidoaltare möttes våra ögon. Försiktigt närmade jag mig nunnan och fängslades av den gudstro, som strömmade ut ur hennes ögon. Då neg jag djupt för henne och hela hennes ansikte lystes upp. Försynt sträckte hon fram en lapp med nattvardsmässans böner till mig och viskade samtidig:

”God bless you”

Nunnan tassade sedan vidare och jag gick med dröjande steg mot porten för att sedan kliva ut i det brutala ruskvädret och till trängseln i tunnelbanan.

 

Nu ligger kyrkans lilla bönelapp på mitt skrivbord. Bönerna har fått mig att fundera på om vi har något arv från den katolska tiden i vår psalmbok. Det har vi. Det är psalm 23 i vår nuvarande psalmbok. Texten skrev av Franciscus av Assisi på 1220-talet och har tolkats till svenska av Olof Hartman. Här har lag valt den andra versen

”Tack, Gode Gud, för Moder Jord

än bär hon oss och vad vi gjort.

Halleluja, halleluja.

Hon bringar träd och frukter fram

och blomstersmyckar alla land.

Tack för dina under!

Halleluja, halleluja, halleluja”

2015-11-28 11.12.26

En tanke på “Sankt Eriks katolska domkyrka i advent

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s