Give Peace a Chance

2015-12-10 12.22.14

Det finns på Sergels torg en staty, som alltid får mig att tänka på vår bortglömde fredspristagare Klas Pontus Arnoldson. Det är Carl Fredrik Reuterswärds staty med revolvern med den knutna pipan. Den har ingenting med Alfred Nobels fredpris att göra utan skapades efter mordet på John Lennon den 8 december 1980. Men trots allt, den borde ge alla som strövar runt på Sergels torg en påminnelse om att fred på jorden inte är en självklarhet.

 

Klas Pontus Arnoldson hade vuxit upp med musik. Hans pappa var musiker på Stora Teatern i Göteborg och det var på denna teater den unge Klas Pontus kom i kontakt med 1850-talets liberala strömningar. Vårt land borde få en ny riksdagsordning och kungens makt måste inskränkas. Samtidigt med detta uppstod en bonderörelse i unionslandet Norge. Bönderna gnydde över att skattetrycket från Sverige var för högt och att kungafamiljen levde ett överklassliv, som var långt bort från verkligheten på en bondgård i någon av fjälldalarna.

 

Klas Pontus Arnoldson tvingades att sluta på gymnasiet när han var 16 år gammal. Fadern hade dött och nu måste han försörja sig själv. Hans började som biljettpojke på Statens Järnvägar och gjorde sig känd för sin driftighet och pålitlighet. I slutet på 1870-talet blev han stationsinspektör på stationen i Tumba och här var han bland annat ansvarig för att brukets specialpapper för sedlar och värdepapper lastades på de rätta godsvagnarna och att ingenting hamnade i orätta händer. Samtidigt med detta arbete skrev han tidningsartiklar om religionsfrihet, sociala orättvisor och att olika länders kungar och militärer piskade upp krigshets. Hans åsikt var samarbete var bättre än krig. Försvarskostnaderna borde skäras ner och pengarna behövdes till bra bostäder och till bättre skolutbildning för alla. År 1882 valdes han in i riksdagens andra kammare, där han först tillhörde den frisinnade gruppen men gick sedan över till liberal vänster.

 

Klas Pontus Arnoldsons stora intresse var fredsfrågan. Han hade fått kontakt med den danske politikern och militären Fredrik Bajer, som hade deltagit i det dansk-tyska kriget i början av 1860-talet. I freduppgörelsen tvingades Danmark att avstå områden vid gränsen mot Tyskland. Här levde danskar och tyskar sida vid sida och det var de tysk-danska separatister, som utlöste oroligheterna. Fredrik Bajer såg lidande och död på slagfälten och kom till slutsatsen att länder borde förhandla med varandra innan de startade ett krig. Kanske var det så att militären och de regerade kungarna hetsade fram nya krig. Han bildade en dansk fredförening och detta blev impulsen för Klas Pontus Arnoldson att starta en liknande förening i vårt land. Åt 1883 blev han en av initiativtagarna till bildandet av Svenska Freds- och skiljedomsföreningen, där han blev dess sekreterare.

 

Klas Pontus Arnoldson kunde ibland brusa upp och då hade han svårt att diskutera med de andra i styrelsen. Han blev påstridig och då hade han svårt att lyssna på andras synpunkter. I arbetet som stationsinspektör hade det varit en tillgång att aldrig få sina beslut ifrågasatta. Här, i föreningslivet, blev det en nackdel. Han tvingades efter några år bort från allt styrelsearbete i den förening hade varit med om att bilda.

 

Klas Pontus Arnoldson slutade under sitt första år i riksdagen sitt arbete som stationsinspektör och började arbeta som journalist. Nu bosatte han sig i Årstadal vid Liljeholmens järnvägsstation. Under denna tid tillhörde Årstadal Brännkyrka socken. När det blev nyval till riksdagen år 1885 var ingen intresserad av att Klas Pontus Arnoldson skulle få representera deras socken i riksdagen. Han hade inga möjligheter att bli omvald. Efter detta började Klas Pontus Arnoldson arbeta på heltid som journalist för olika tidningar. Lönen var mycket låg och hans ekonomi blev dålig. Dessutom började hälsan bli sämre.

 

Kals Pontus Arnoldson följde med spänning allt som hände i unionslandet Norge. Missnöjet pyrde och den svenske kungen Oscar II försökte förgäves bli popular i Norge. Ett av problemen var hur flaggan skulle se ut på de norska handelsfartygen. Det komponerades för detta ända mål en speciell flagga, som norrmännen ironiskt kallade för sillsallad. Ett annat visteämne var om den svensk kungen hade vetorätt till de beslut som det norska stortinget fattade.

i unionsavtalet från den 17 maj 1814 fanns en paragraf om frihandel mellan Norge och Sverige. I slutet av 1800-talet kom detta att ifrågasättas. De norska textilfabrikerna kunde framställa tyger av linne och jute billigare än de svenska. De svenska textilfabrikörerna slog larm. Snart skulle de tvingas stänga sina fabriker och avskeda arbetarna. Frågan blev svårlöst och norrmännen vägrade att gå med på en ändrig av denna paragraf i unionsfördrager.

Konflikterna blev ännu fler och den svenska militären uttryckte önskemål att med vapenmakt sätta de trilskande norrmännen på plats. En av hökarna var den svenske kronprinsen Gustav, som senare blev Gustav V.

 

Nu började Klas Pontus Arnoldson ge sig ut på den norrländska landsbygden och berätta om vad som stod på spel. Det fanns sedan gammalt goda förbindelser genom fjälldalarna i Dalarna och Jämtland med Norge. Han fortsatte sin resa in i Norge och diskuterade unionsupplösning med alla han stötte på. Han skrev brev till Stortinget och förelog att Norge skulle spela en aktiv och fredlig väg och bilda en kommitté för att bevara fred i Europa. Flera stortingsledamöter blev intresserad och skickade skrivelsen vidare till de norrmän, som bodde i Paris. Enligt obekräftade uppgifter visades denna skrivelse för Alfred Nobel, som blev mycket intresserad. Kanske var de då han insåg att Norge varje år borde få dela ut ett fredspris.

 

År 1896 avled Alfred Nobel och hans testamente öppnades. Den stora överraskningen var nobelpriset och speciellt stycket som handlade om fredspriset. Det var det norska storstinget, som skulle tillsätta en nobelkommitté med uppgift att utse en värdig mottagare till fredspriset. De andra prisen skulle olika svenska kommittéer ansvara för. Detta fick genast den svenska ultrahögern att rysa av fasa. De i deras ögon besvärliga norrmännen skulle ansvara för fred på jorden.

 

Tiden arbetade för en unionsupplösning och till och med höken kronprins Gustav förvandlades till en medgörlig duva. Oscar II var nu gammal och sliten och orkade dåligt med allt detta. I juni år 1905 ställdes allt på sin spets när den norska regeringen meddelade att samtliga medlemmar omedelbart skulle avgå på grund av att de inte önskade tillhöra unionen. När detta telegram kom bodde kungafamiljen på sommarslottet Rosendal på Djurgården. Här utbröt panik och prins Carls danskfödda hustru Ingeborg började gråta I all hast improviserades ett tal, som kungen skulle hålla från slottets trappa. Nyheten spred sig omedelbart genom Stockholm och polisen uppskattade att 30000 strömmade över Djurgårdsbron för att uppfatta något av detta historiska tal. Nu kunde förhandlingarna börja med Norge om upplösningen av unionen. Avtalet om unionsupplösningen skrev under den 26 oktober 1905.

 

Ultrahögern gladdes inte åt detta. När den bräckliga Klas Pontus Arnoldson år 1908 fick fredspriset. klagade de hos det norska storstinget. Svaret blev att de hade fått önskemål av högt uppsatta svenskar att ge tilldela den stridbare journalisten Klas Pontus Arnoldson priset till sammans med dansken Fredrik Bajer.

 

Klas Pontus Arnoldson ekonomi var tryggad tack vara nobelpriset. Han skrev ett par artiklar, som blev mycket uppskattade Den 20 februari 1916 avled han i Stockholm och jordfäste på Norra kyrkogården.

När jag denna decemberdag står på Hötorget och ser hur folk ilar förbi utan att ta någon notis om statyn med den vridna gevärspipan skulle jag vilja ha en tidsmaskin. Med hjälp av denna skulle Klas Pontus Arnaldson stå här tillsammans med John Lennon och sjunga hans sång om fred på jorden

”And bye bye , bye byes

All we are saying is give peace a chance

All we are saying is give peace a chance

Ev´rybody´s talking about Ministers

Sinisters, Banisters and canisters

Bishops and Fishops and Rabbis and

Pop eyes,

Give peace a chance”

En tanke på “Give Peace a Chance

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s