Jungfru Marias söndag

2015-12-07 16.50.59

Alla, som någon gång har väntat barn, vet att den sista veckan av graviditeten är fylld av glädje över det kommande barnet och rädsla för att något skall gå fel under förlossningen. Diffusa verkar kommer och går, barnet lever bus i den för trånga magen eller ligger helt stilla och bara väntar på att få komma ut och se dagens ljus. Det var en fin tanke i fornkyrkan att söndagen för Kristi födelse fundera över hur Guds Moder hade upplevt graviditeten från bebådelsen en tidig vårdag till förlossningen en mörk vinternatt i en för henne helt främmande stad.

 

För ett par veckor sedan var jag hemma hos en rysk dam i min egen ålder. Hennes mamma hade i samband med den ryska revolutionen tvingats att fly från upprorets Moskva. Familjen hade varit välbärgad och känt stark samhörighet med den ryska ortodoxa kyrkan, något som medlemmarna sedan delade med sig till de barn, som föddes i vårt land.

 

Den ryska damen hade förberett att Nätkompis och jag skulle komma på besök. På matsalsbordet låg en trave böcker, som vi gärna fick bläddra i. Här låg en tjock bok om ryska kyrkor med bilder på helgedomar, som under Josefs Stalins tid hänsynslöst hade sprängts i luften.

 

Jag satt länge och tittade på bilderna. De berättade historier om Jungfru Maria, ärkeänglarna och de ryska helgonen. Det var en annorlunda bild av kristendomen än den jag har vuxit upp med. Till slut hittade jag likheter mellan några ikoner och dalmålningarna med religiösa motiv. Detta gällde speciellt skildringen av Jungfru Maria.

 

Jungfru Maria levde i ett samhälle med stränga regler när det gällde kvinnornas sexualliv. En ärbar kvinna skulle leva ett kyskt liv tills den dag när hon gifte sig. Trolovningen var då ett slags kontrakt om att den unga kvinnan skulle få en man, som kunde försörja henne. Naturligtvis var det inte tal om att starta med samlivet före vigseln i vilken paret erhöll Guds välsignelse.

 

Jungfru Maria var med om det som inte fick hända. Hon blev med barn och hennes trolovade Josef lovade att trots detta att fullfölja kontraktet. Jungfru Maria måste ha känt sig mycket olycklig under graviditeten och funderat över om släkten skulle acceptera henne efter det att barnet var fött. Under graviditetens slutskede kom påbudet att alla i det enorma romerska riket skulle skattskriva sig och att detta måste ske i släktens stad. För Jungfru Maria och Josef innebar detta att de måste följa med en kamelkaravan till Jerusalem och därifrån söka sig till Davids stad Betlehem. Jag har inga svårigheter att tänka mig hur besvärlig den höggravida Maria upplevde denna ofrivilliga resa

 

De gamla ryska ikonerna kunde på ett fantastiskt sätt skildra Jungfru Marias tvekan inför vad som höll på att hända med henne. Ängeln hade i bebådelsen lovat att barnet hon väntade skulle förändra världen. Hennes bekymrade ansikte gled in i mig och jag började fundera på hur Jungfru Maria upplevde graviditeten och vad hennes och Josefs familj viskade till varandra Antagligen var det många nedsättande ord om flickan, som inte kunnat hålla på sin värdighet,

 

Det är lätt att glömma att det för hundra år sedan i vårt land var en skam att gå med magen i vädret utan att vara gift. På 1800-talet fördes dessa ban in som ”oäkta” i kyrkoboken och detta kunde vara ett hinder om barnen skulle studera vid statliga läroverk. De ogifta och gravida kvinnorna gjorde bäst i att söka sig till avlägsna platser och där hoppas att allt skulle sluta lyckligt.

 

År 1901 trycktes Erik Axel Karlfeldts lilla diktsamling ”Dalmålningar på rim”. Dessa dikter blev älskade och jag lärde mig dem helt frivilligt utantill. Dikten om Jungfru Maria fick mig att inse vilka problem det var att vänta barn utan att vara gift.

 

Skalden skildrade en ung och vacker dalkulla. Hon väntade barn och drog sig undan i Sjugareby för att slippa lyssna på alla fördömande tal om hennes tillstånd. Våren kom med blommande ängar och i skogsbrynet hade just vildrosorna slagit ut. Det var en ung och trotsig flicka, som beslöt sig för att lämna ensamhet och gå på stigar, som var så smala att inte kärror kunder riva upp dam och där sällan någon vandrade. Maria ville ner till ungdomens gemenskap. Hon ville visa alla i byarna runt Siljan att barnet hon väntade skulle bli något stort.

 

Då hördes ett varningens rop. ”Maria, detta kommer du aldrig att klara. Vänd om innan det är för sent!”

 

Vi vet vad som hände. Maria vände inte om och Josef erkände barnet som sitt.

”Hon kommer utför ängarna i Sjugareby

Hon är en liten kulla med mandelblommans hy

Ja, som mandelblom och nyponblom långt från by och väg

där aldrig det dammar och vandras.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s