En grön jul år 2015

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Igår hade vi värmerekord här i Stockholm. Utanför mitt köksfönster visade då termometern +13 grader Celsius. Jag är glad över varje dag som jag slipper hasa runt i tjocka termobyxor och kämpa med snöskottning . Idag är det inte lika varmt. I trädgården regerar friska vårvindar. Årets milda senhöst har fört med sig att de vita julrosorna vägrar att blomma. De vill ha svala vindar från norr för att trivas.

 

Julen på Hötorget är märklig. Jag saknar doft av skog och granbarr, stora snöhögar fyllda med lekande barn och en diffus stank från den brännvinsfyllda andedräkten från äldre svenska torggubbar med väderbitna och röda näsor. Idag får jag leta länge på Hötorget innan jag hittar någon med rötter i Skärgården eller från öarna i Mälaren. Här på torget möter jag Mellanösterns företagare, som har gjort sitt yttersta att sätta sig in köpsugna kunders begär efter luciakransar av plast, grönkål och tomteluvor

 

Det märkliga i år är hela berg av svenska kantareller och trattkantareller. Det är fler än jag som tvekar över det stämningsfyllda i att mumsa julskinka med smörbrynta kantareller, prinskorv med svampsås och som efterrätt en tårta dekorerad med färska hallon från ett växthus på den svenska landsbygden. När jag ser allt detta känner jag saknad efter krigsårens jular, när den stora läckerheten var kokta grisfötter i gelé med inlagda rödbeter. Det mesta var då ransonerat, men grisfötter och grisknorr var kupongfritt. En jul turades mamma och jag om i kön till ett charkuteri, som hade specialiserat dig på varor, som var kupongfria. Vi fick slutligen bara köpa fyra stycket grisfötter och dessa åt min pappa och mina bröder upp.

 

Jag strövar länge runt på Hötorget och upplever hur japanska turister med förvåning tittar på svampen och svenska kvinnor, som inte vet vad de skall ha på julbordet. Svensk grönkål är dekorativ och kan användas prydnad vid skinkan. På detta ilsket gröna kan man lägga skivor av färsk ananas, röd paprika, ljusgrön kivi och kanske något svenskt äpple.

Strax intill gatan hittar jag ett stånd med väskor, i färger som vi äldre inte är van vid. Jag funderar på ett köpa en sådan för mina stickgarner. Detta blir inte av eftersom en flicka i förskoleåldern knuffar fram sin mamma till ståndet. Hon skall till hösten börja i sexårsverksamheten och hoppas på att få lära sig att läsa och få många och långa läxor. Hon vill ha en läcker skolväska i julklapp.

 

Vid den ena kanten av torghandeln står ett par frusna mörkhyade grabbar och säljer tulpaner från ett växthus i Holland. Pojkarna har bara varit i vårt land i ett år och är tacksamma över att ha fått ett tillfälligt jobb som torghandlare. De längtar hem, de längtar efter fred och att kunna få återvända till sitt eget land, där inte granskogen ruvar runt landsbygdens flyktingförläggningar och inga vargar eller älgar kommer på oväntat besök. I deras hemland är vintrarna varmare och kvällarna längre. Problemet just nu är att Ingen bryr sig om att köpa tulpaner, som ser lika sorgsna ut som de frusna grabbarna.

 

Strax under den stora trappan till det blå konserthuset sprutar färger fram från ett stånd med mönsterstickade strumpor, vantar och mössor. Alla vi barhuvade strövar förbi och torghandlaren suckar desperat och undrar när vintern och snön kommer. Om vädret fortsätter i den här stilen måste han stoppa ner alla sina varor i stora lådor och hoppas på bättre tider nästa år.

 

Själv köper jag ingenting. Anledningen är att jag släpar på två ganska stora paket. I det ena ligger julklappar till barn och barnbarn och i det andra garn i fyra olika färger. Jag kommer att efter en stressig jul leva ett stilla liv och titta på TV och myssticka.

Denna jul är jag hembjuden till mina barn och slipper tänka på att bära hem allt det som hungriga tonårspojkar slukar under en jullunch. Sedan hoppas jag att Nätkompis får en grisfot över och att jag får komma hem till henne och äta upp den. Hon skall fira jul tillsammans med sin pappa. Pappan och jag är ungefär lika gamla och har samma underbara minnen av kristidens lyxmat.

 

Just nu framför datorn fladdrar bilder fram och tillbaka i min hjärna. Den ena är kristidens skyltfönster med material för att laga skor och kängor och tomma hyllor i livsmedelsaffärerna. Den andra är överflödet på Hötorget. Jag är glad för att jag som barn levde under knapphetens kalla stjärna och att jag nu kan njuta av färgglädjen på Hötorget.

 

Sedan en kuslig tanke. Vad händer med all den mat, som vi inte köper? Vad gör torghandlaren när dagen är slut med alla sina vissna tulpaner?

 

Julen har en trist baksida, som inte fanns när jag växte upp.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

3 tankar om “En grön jul år 2015

  1. Gunnel minns också krigsåren. Just grisfötter var min pappas favorit. Och så minns jag bland mycket annat att en av mina morbröder satte sorgband på kaffepannan. Liksom alla ransoneringskuponger. Jag önskar dig och familjen en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

  2. Känner att jag inte behöver vara ledsen över att jag inte fick uppleva julskyltningen i Stockholm eller kommersen på Hötorget. Det räcker med att läsa din blogg så upplever jag stämningen där. Jag är gift med en vegetarian så några problem med julmat har jag inte. Varken grisfötter eller julskinka göre sig besvär hemma hos oss. Jag hade nog gärna köpt trattkantareller istället för att ha till omeletten och den stuvade grönkålen som vi brukar äta på julafton. De ser fantastiskt fina ut.
    Kram från Ingrid

  3. Jag kan tänka mig att köpa tulpaner.De är väl väldigt tidiga i år. De brukar komma till min födelsedag som infaller i mitten på Januari.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s