Tvål och teater i skuggan av ett anrikt kloster

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den sista veckan av julhelgen var jag i trakterna kring Rom. Sonen Mats och svärdottern Birgitta skjutsade mig runt till de sevärdheter, som sällan får besök av svenska turister. Dit hörde klostret i Farfa nordost om Rom. Farfa ligger på en bergssluttning strax intill en flod. Vid utgrävningar av mark strax intill klostret har arkeologerna hittat rester av hyddor från början av 500-talet. Här fanns husgeråd av olika slag och en keramiktallrik med ett kristet kors.

 

I Farfa insåg jag snabbt att det redan under medeltiden anlades små gator inne i klosterområdet. Jag upplevde historiens vingslag med mina fötter och den svaga vinden, som svepte fram genom de soliga gränderna, lät som viskande samtal från svunna tider. Numera traskar inga munkar runt och nöter ut sina skor mot gatustenarna. Idag är det turister, som strövar fram och tillbaka för att njuta av den stilla friden och gå in i någon av de små affärerna vid de båda gatorna.

 

Klostret i Farfa har en lång och spännande historia. I början av 500-talet styrdes de östra delarna av Medelhavet från Konstantinopel (nuvarande Istanbul). Då regerades det stora riket av kejsar Anastasios, som inte var överdrivet vänlig mot de kristna i Syrien. För att slippa förföljelser slog sig några eremiter samman och beslöt sig för att flytta från Aleppo till en avlägsen plats i närheten av Rom. Deras nya hem måste ligga långt bort från kusten. Det var på denna tid farligt att bo nära havet på grund av att det ofta kom plundrare, som stal, tog slavar och brände ner byggnaderna. Den lilla byn av eremiter blev starten för det kloster, som började byggas hundra år senare.

 

Ledaren för eremiterna var Laurentius. Aleppo var på denna tid centrum för tillverkning av tvål gjord av olivolja. Det fanns hemliga recept på hur denna tillverkning skulle gå till. Alla hade ett gemensamt, tvålen måste lagras i minst åtta månader innan den kunde användas. Troligtvis visste Laurentius hur man odlade oliver, gjorde olivolja och sedan kokade tvål. Detta var något som jag fick veta när jag steg in i en hälsokostaffär vid den lilla gatan utanför klosterkyrkan.

 

Det har hänt mycket i klostret sedan Laurentius dagar. Under den tidiga medeltiden var Farfa ett inflytelserikt kloster, som låg väl skyddat bakom en hög klostermur. Alla kvinnor måste stanna utanför muren och om de önskade sova över i Farfa kunde de få låna ett hörn i ett stal. Senare kom erövrare av olika slag och slutligen tog den italienska staten över de anrika byggnaderna. Numera bor fyra munkar i huvudbyggnaden och ett annex har blivit ett Birgittinerkloster. Farfa är idag ett ekumeniskt centrum där Nordeuropas protestanter får lära känna den katolska södern. Här ordnas seminarier och mycket annat. Deltagarna bor i klostret och äter hos Birgittasystrarna. Av vad jag hörde kan man få åka till Farfa och som amatör få lära sig att förvandla valda avsnitt ur Bibeln och kyrkans historia till bra skådespel.

 

I hälsokostaffären insåg genast att deltagare på konferenser ofta glömmer att ta med sig tandborste, tandkram, hårborste, tvål och mycket annat. Allt detta gick att köpa både i klostrets informationsbyrå och i hälsokostaffären. Utanför affären upplyste en stor affisch oss att här kunde man köpa äkta olivtvål med anor från antikens Mesopotamien och också andra sorters tvålar. Tvål heter på italienska sapone.

 

Hyllorna i affären var fyllda med hälsokostpreparat, som jag aldrig hade hört talas om. Många var gjorda av torkade blommor från Grekland, Cypern och Turkiet och också av växter, som jag odlar i min egen trädgård. Det härstammar från de fröer, som munkarna tagit med sig från Sydeuropa när de kom till vårt land för att omvända de hedniska nordborna. I rummet intill upptäckte jag genast stora travar av dyra tvålar tillverkade olivolja och också billigare tvålar, som var inslagna i vackra och blomsterprydda papper. Dessa doftade svagt av svensk sommar och jag såg min egen blomstrande trädgård framför mig. Jag läste på omslagen. Tvålarna var svagt parfymerade med olika torkade blommor från bland annat apelsinträd, mandelträd och för mig helt okända växter. Då önskade jag att jag hade haft med mig en italiensk illustrerad flora så att jag hade kunnat komma underfund med vilka blommor de var och om de kom från de södra delarna av Italien.

 

Innehavarens hustru kom tassande och undrade vad jag var intresserad av. Jag förklarade att hon måste tala långsamt och att jag bara kan stappla mig fram i det italienska språket. Hon svarade med ett leende och började med stor inlevelse långsamt skildra eremiten Laurentius och att han lärde folket i de avlägsna byarna att koka tvål av olivolja. Jag förstod allt hon sa och började fråga om de olika växterna, som använts för att ge blomstertvålarna en behaglig doft. Då tittade hon frågade på mig och jag förstod att botanik inte var hennes starka sida.

 

Innehavarens hustru pekade på hyllorna bredvid tvålarna. Här fanns smink, som var gjort av olivolja. torkade växter och torkade insikter. Jag fick lära mig att kvinnor och en och annan man skall sminka sig på olika sätt beroende på vart de skall. På kalas med dämpad belysning skall man använda helt andra sminkprodukter än när man står på en estrad med stark belysning. Här fanns också material, så att man kunde komponera sitt eget smink. I ett kyrkospel om till exempel uppståndelsen måste ansiktsfärgen visa vem som är Jungfru Maria och vem som är Maria Magdalena. Båda dess bibliska gestalter bör vara lika klädda och publiken måste kunna se vem som är av av de båda damerna.

 

Sedan kom den obehagliga frågan vilka teaterpjäser jag hade sett och om jag kände till Dante och Shakespeare. Nu tvingades jag medge att jag varken läst eller sett ”Divina Commedia” men att jag båda hade läst och sett Hamlet som teater och film flera gånger. Jag vet inte varför vi började spela Hamlet framför alla torkade växter och sminkburkar. Jag blev Hamlet och plötsligt fanns italienskan i mitt huvud. Det var lätt att i denna miljö be Ofelia att gå i kloster.

 

Det roliga tog helt plötsligt slut. En äldre italiensk dam kom in och ville köpa handkräm, som var bra för hennes nariga hud. Jag gled tillbaka hyllan med tvålar och samlade tvålar parfymerade med olika slags blommor i den lilla kundkorgen. Något teatersmink köpte jag inte. Vilken kyrka i vårt land skulle tänka sig att satta upp en pjäs om Jungfru Maria som gråhårstant och med mig i en av birollerna?

 

 

En tanke på “Tvål och teater i skuggan av ett anrikt kloster

  1. Intressant att läsa ditt inlägg om klostret. Fantastiskt att du kan göra dig förstådd och även kan tala lite italienska. Jag hade ju tre språk utöver svenska i skolan och läste in en fil. kand, i engelska med biämnena franska och konstvetenskap efter min pensionering. Därför trodde jag inte att det skulle var så svårt att lära sig lite italienska också. Spanska hade jag också läst lite grand när jag var yngre. Men där bedrog jag mig – jag kommer inte ihåg många ord. Å andra sidan lär man sig inte så mycket på 10 lektioner i en studiecirkel.
    Ingrid

Lämna ett svar till Ingrid Käfling Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s