Helgonet Pliacido Riccardi och klostret i

Scan0034

Julen, som hastigt försvann, har varit annorlunda för mig på mer än ett sätt. Det är min första jul som ensamstående och helgen blev en tid för både saknad och eftertanke. Det är nu knappt ett år sedan min make David avled. Vi hade då hållit ihop i 60 år.

 

Det jag minns bäst från denna jul är besöket i klostret i Farfa, som ligger 5 mil nordost om Rom. Jag gick in i klosterkyrkan och här kunde jag ströva omkring ensam under de gotiska valven. Här mötte jag ett religiöst bildspråk, som var enklare och samtidigt annorlunda än allt tidigare jag sett. Många målningar skildrade de helgon, som var viktiga för bygden. Guld och glänsande metaller saknades nästen helt. Allt manade besökarna till stillhet och eftertanke.

 

Det fanns några sidoaltare och vid ett av dessa vilade ett helgon i en glassarkofag. Det var Placido Riccardi, som avled i Rom i mars 1915 och som efter sin död balsamerades och efter detta fördes tillbaka till sitt kloster i Farfa. Jag stod länge och läste igenom det anslaget berättade om honom. Det var inte speciellt mycket och jag fick ingen klarhet i varför han nio år efter det andra världskrigets slut hade helgonförklarats. Detta gjorde mig nyfiken. Jag ville veta mer. Tyvärr fanns det ingen i närheten som jag kunde fråga.

 

Hemma vi datorn har jag försökt komma underfund med detta helgon. Detta har blivit en skrivbordsresa rakt in i Italiens historia och jag har börjat skymta konturerna av detta helgon. Han föddes i Umbria sommaren 1844 och fick i dopet namnet Tommasso, ett namn som i ungdomen kom att passa honom mycket bra. Då var han en tvivlare, som ifrågasatte mycket av det som skedde på den italienska halvön. Landet var splittrat både politiskt och religiöst. Stora delar av landet styrdes fortfarande från Frankrike och på många platser marscherade hotfulla franska soldater. Guiseppe Garibaldi hade startat ett inbördeskrig, som gick ut på att skapa ett enat Italien, att köra ut de franska soldaterna och att få den katolska kyrkan att inse att den inte skulle vara en politisk stormakt med en stridande armé. Påven borde enbart syssla med religiösa frågor. Själv var Guiseppe Garibaldi kritisk mot det mesta som kristendomen stod för.

 

Den unge Tommasso drogs med i diskussionerna om politik och Italiens framtid. Hans föräldrar hade god ekonomi, vilket medförde att Tommasso kunde börja studera filosofi vid universitetet i Rom. Här upplevde han något märkligt. Mitt i de ofta hetsiga diskussionerna mötte han den uppståndne Jesus. Han bytte bana, började studera teologi och antogs som munk i Benediktinorden i Rom och tog då namnet Placido Riccardi.

 

Under 1860-talet fick Europa en ny stormakt. Det var Preussen, som styrdes av Järnkanslern Otto von Bismarck. Många italienska pojkar såg i denne man Italiens räddning. Detta var mannen med förmåga att köra ut de förhatliga fransmännen. Samtidigt samlades andra ungdomar runt Garibaldi, som hade blivit en idol för många. År 1870 sattes allt på sin spets. Ett krig hade brutit ut mellan Preussen och Tyskland. Många italienska pojkar ställde sig i kö för att få kämpa på tyskarnas sida. Då ingrep Garibaldi och lyckades ena stora delar av Italien. Nu skulle både fransmän och påven köras ut ur landet, som skulle bli självständigt. Alla män i vapenför ålder måste kämpa för detta.

 

När Placido Rccardi fick inkallelseorden rev han sönder den och vägrade att dra på sig uniform för att kriga mot påven. Landets problem skulle lösas vid förhandlingsbordet och inte på slagfältet. Det var brott mot Gud att starta ett blodigt inbördeskrig, som ingen visste hur det skulle sluta.

 

Guiseppe Garibaldi insåg att den fromme munken var en ledare, som skulle kunna mobilisera oanade krafter. Det gällde att ingripa i tid. Det dröjde inte många dagar innan Garibaldis trupper stormade in i klostret och förde bort den motsträvige och fredsvänlige munken. Nu stämplades han som landsförrädare och placerades utan rättegång i fängelse. Här fick han stanna kvar i ungefär tio år.

 

Det var en lättnad för kloster när Placido Riccardo kom tillbaka. Han blev snart föreståndare för klostret och började studera sin klosterordens historia. Då insåg han att om kyrkan skulle han någon chans att överleva måste munkarna få komma tillbaka till de kloster, som stängts under napoleonkrigen. Han for till Farfa, såg det igenbommade klostret och sökte upp byborna. Nu startades en bönekedja. Varje helgdag skulle byborna bedja att få tillbaka det andliga livet i klostret och att munkarna skulle få komma tillbaka. Böneringen spreds från by till by i landskapet Sabina. Efter 20 år blev alla bönhärda. Klostret skulle öppnas och här skulle det startas ett teologiskt centrum med Placido Riccardi som ledare.

 

Samtidigt som det första världskriget bröt ut blev Placido Riccardi svårt sjuk. Han fördes då tillbaka till sitt gamla kloster i Rom där han avled i mars år 1915.

 

Det dröjde inte länge förrän det hände underverk i Farfa. Allt detta var knutet till den fredsälskande munken, som hade lyckats med bönens makt besegra den kristendomsfientliga stämningen i landet. Sedan dröjde det till år 1927 innan klostret i Farfa fick tillbaka delar av sin egendom och att den marknad, som fransmännen hade stängt, kunde öppnas igen. Detta var något av ett underverk.

 

Det var den konservative påven Pius XII som såg till att Placido Riccardi fick helgonstatus år 1954. Den katolska kyrkan borde enligt Pius XII söka sig till sina rötter, skapa ett nytt andligt klimat och låta bönen få komma till heders igen. Jag vet inte var i Bibeln denne påve sökte mening i livet.

 

Farfa ligger på sluttningen till en hög kulle och naturen fick mig att tänka på när Jesus samlade folket till bön och andakt på ett berg vid sjön Genesaret. Kanske var det detta stycke i Bibeln som inspirerade Placido Riccardi i hans kamp för att få leva i en värld utan vapenskrammel

”Ni är världens ljus

En stad uppe på berget kan inte döljas

Och när man tänder en lampa

Sätter man den inte under sädesmåtten utan på hållaren

Så att den lyser upp alla i huset.

På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna

Så att de ser era goda gärningar

och prisar er fader i himlen.”

Evangelium enligt Matteus kapitel 5 vers 16

Bilderna kommer från vykort, som jag köpte i klostrets butik. oljemålningen, som föreställer Pliacido hänger på en vägg i klosterkyrkan

Scan0034

One thought on “Helgonet Pliacido Riccardi och klostret i

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s