Det är tidsödande att städa i bokhyllor. Det är inte allt detta pyssel med att plocka ut böckerna ur hyllorna, dammsuga dem och sedan torka av hyllorna som tar tid. Jag brukar fastna för någon bok, som jag har glömt att jag har. Sedan kan jag bli sittande i en obekväm ställning på golvet och läsa. Då rullar tiden bort och plötsligt säger ryggen ifrån. Jag har misshandlat min kropp genom att sitta hopkurad på detta sätt.

i år har jag försökt att undvika allt detta. Nätkompis Ulla har varit här vid två tillfällen och hjälpt mig. Vi hade en tyst överenskommelse att inte börja läsa förrän minst två timmars bokarbete var avklarat.

Jag har mängder av böcker och de har en otrolig förmåga att slinka och gömma sig på platser där de inte skall vara. Slutligen är allt i en enda röra och jag hittar inte den bok jag vill ha tag på. Denna vårvinter är det tio år sedan jag sist röjde ordentlig i hyllorna. Nätkompis Ulla har varit ett stort stöd. Många böcker är idag utan intresse för mig och några av dessa har Ulla tagit med sig hem. Dessutom har jag slängt några och en hel trave skall till Myrorna. Där ligger bland annat ett medicinskt-engelskt uppslagsverk och en bok om artificiell intelligens. Detta var böcker som hörde samman med vårt nu nedlagda företag.

Några böcker har fått mig att känna saknad efter min make David, som gick bort för nästan ett år sedan. Han älskade att läsa, men kom sig aldrig för att köpa böcker själv. Så snart han ville ha något brukade jag få köpa den. De enda böcker han köpte själv var de läroböcker han använde när han på 1950-talet pluggade på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg och när han innan dess först hade anlagt realexamen sedan studentexamen som privatist. Han hade i ett par år i hemmet på gården vid en småländsk mosse pluggat i sin ensamhet på Hermods.

För att klara av sina studier till realexamen i tyska och engelska behövde David lexikon. Att köpa nya böcker var det inte tal om utan det gällde att rota i hyllorna i ett antikvariat, som specialiserat sig på skolböcker. David hittade slitna engelska lexikon för 20 kronor. De tyska var dyrare och de hade han inte råd med. Då ingrep den äldste brodern Gunnar och köpte de åtråvärda böckerna för 50 kronor och gav dem till David på födelsedagen. Detta är lika mycket som 954 kronor idag och var en stor utgift för Gunnar, som var ganska nygift och som ett halvt år senare skulle bli pappa till familjens första barn.

När jag hade samlat ihop alla lexikon tog jag fram min tumstock. Nu står det 150 cm lexikon snyggt uppradade i bokhyllan och de flesta har jag köpt till David. Han gick gärna in i en bokhandel, strövade runt och läste i alla blädderexemplar. Efter detta gick vi och fikade och då fick jag veta vilka böcker, som var läsvärda och som jag borde låna på biblioteket. På några ställen stirrade personalen argsint på honom. Så gjorde man inte, bara läsa och inte köpa. De gånger jag köpte böcker såg jag till att David inte följde med.

Det hände bara en enda gång att David bad mig köpa de böcker han bläddrat i. Det var i början på 1980-talet och vi hade varit i Risbergs bokhandel, som då låg vid Sveavägen inte långt från Handelshögskolan. Denna lilla anrika bokhandel hade bland annat specialiserat sig på engelsk litteratur och här fanns sådant, som aldrig köptes in av stadsbiblioteket. Denna höstdag var det realisation på häftade engelska böcker. I traven låg bland annat böcker, som innehöll tidningsartiklar från de första åren av 1900-talet. Då var drottning Victoria död och Storbritanniens kung hette Edward VII. För eftervärlden har han mest blivit känd för alla sina älskarinnor och sin tålmodiga danska hustru Alexandra. Det var en tid när det engelska imperiet stod på sin höjdpunkt. Nya fabriker växte upp i Londons förorter och det gamla klassiska hantverken fanns fortfarande kvar. På fredagarna fylldes flera av Londons gator av får och kor. Detta var ett bullrigt skådespel med ängsligt bräkande får och vallhundarnas gläfsande. Djuren skulle till kreatursmarknaden vid Camden. De flesta skulle gå till slakt men ett litet fåtal får köptes av rika jordägare för att användas i stället för gräsklippare. Dessutom fanns det en förställning om att fårmjölk var nyttigare för barnen än komjölk. Det var också en tid när parlamentsledamöterna gick regelbundet i kyrkan och överklassen i sina stora hus ordnade påkostade baler. I dessa böcker hade David äntligen hittat något som han ville fördjupa sig i. Alltså fick jag efter fikapausen traska tillbaka och köpa böckerna.

Naturligtvis borde jag inte ha plockat fram dessa böcker. Två timmar rusade bara iväg. Det var en uppfriskande läsning. Idag dränks vi av dystra rapporter om hur miljoner människor är på flykt, hur de i alla väder ger sig ut på Medelhavet i gummibåtar, om bråk på flyktingmottagningar och om klimathotet. Här har jag hittat fyra böcker med så gott som enbart positiva nyheter. De heter ”Edwardian London” och är utgivna av The Village Press. Böckerna är illustrerade med fotografier och teckningar.

Det var igår på morgonen, som jag dammsög dessa böcker om London. Idag har jag fortsatt att fördjupa mig i dem. Det är märkligt att läsa om en tid när bilar knappt fanns och när alla Londons fina familjer hade ett eget stall med minst två hästar och en bod fylld med eleganta vagnar. På lördagarna skulle damerna ut och handla. Det inleddes med att den hästdragna vagnen långsamt fick rulla längs de stora affärsgatorna och damerna satt behagfullt i vagnen och vinkade åt vänner och bekanta. Sedan blev det dags att stiga av vid någon läcker affär och be kusken komma tillbaka senare och hämta damerna med alla sina paket. Nu kunde de ströva runt, gå in på en teservering, glida runt i varuhusen och köpa modejournaler och tyger. Den kvinnliga journalisten följde strax efter och noterade med humor allt som damerna gjorde och hur deras kammarsnärtor gick ett par steg bakom de köplystna för att bära på alla paket. Jag minns hur David och jag skrattade tillsammans åt denna artikel och beslöt oss för att fara till London och spana in resterna av de anrika affärerna.

Det gäller att sluta när det är som roligast. Nu skall böckerna om London in i bokhyllan och jag skall tillbaka till vardagen med bilar, som slamrar fram på dubbdäck utanför mitt fönster, och där vi själva släpar hem det vi har handlat i förortens snabbköp.

Det är en svår konst att städa i bokhyllorna utan att tappa kontakt med verkligheten,

Bilden på Londons gatuliv har jag hittat i den fjärde delen av bokverket. Fotografen är okänd.