Min eleganta toalett och barndomens utedass

20160206_111908 (3)

Våren 2009 helrenoverades nedervåningen i villan. Allt skulle bort, köket skulle omvandlas till duschrum med toalett och tvättmaskin och rummet med några av bokhyllorna blev ett nytt kök med diskmaskin. Nu började en ny och enklare tid i mitt liv. Tidigare hade vi bara haft en enda toalett och den var på övervåningen och tvättmaskinen fanns i källaren. Jag skulle slippa att ränna upp och ned för trappor mängder av gånger varje dag.

 

Ibland får jag en fråga hur jag lärde mig att skriva bloggar. Det var inte genom att studera de tips som ICA-kuriren delar med sig till sina läsare utan mina läsupplevelser på utedasset på landet. Ibland saknar jag dessa trista sommardagar när regnet trummade mot dassets tak och då flugorna blivit så loja av det dåliga vädret att de slutade att surra. Då insåg jag att en spännande artikel inte fick vara för lång. Någon kunde komma och banka hårt på den stängda dassdörren och då blev det slut på min läsfrid.

 

I min barndomens trånga sommarstuga hade vi bara ett fåtal handfat och allt vatten måste pumpas upp. Det var ibland omöjligt att göra sig ren ordentligt och om inte havet hade funnits, skulle jag ha klivit runt som en lortgris. Vi hade ett utedass med två hål och här brukade det alltid ligga veckotidningar och gamla dagstidningar. När det blev för bökigt i huset rymde jag ut till torrdasset. Här låste jag in mig och fördjupade mig i alla de veckotidningar, som på något obegripligt sätt att hamnat just hos oss. Kanske tyckte grannarna att prästens dotter var svältfödda på romantik och reklam för läckra kläder. Detta var orsaken till att de minst en gång i månaden smög sig in på vårt dass med gamla och färgglada veckotidningar.

 

Insidan av dassdörren skulle prydas med färgglada bilder av kungahuset. Här satt Oscar II med hela sin stora familj. Under detta hade mamma bankat upp fotografier av olika svenska biskopar. Jag upplevde dessa tillknäppta herrar som tråkiga och fodrande. Ibland undrade jag vad de skulle säga om de plötsligt kom instörtande och upptäckte hur prästens jänta ivrigt slukade veckotidningarnas kärleksnoveller. Skulle de samla ihop allt roligt och stoppa in det i köksspisen?

 

Jag var en fet tonåring och hade inga svårigheter att sitta på dassets hårda trälock. Efter en vecka med dåligt väder hade jag slukar mängder av artiklar om Europas kungligheter. Vår kung Gustav V stoppade beväringarnas strumpor, släkten Bernadotte var aktiva scouter och någonstans i Alperna fanns den ryska prinsessan Anastasia. Kring henne svävade ett romantiskt skimmer. Hon hade lyckats gömma sig när bolsjevikerna kom och sköt ihjäl den ryska tsarfamiljen år 1918. Här i vildmarken levde hon tillsammans med sin stilige och icke adlige älskare och här drömde hon att få komma tillbaka till Ryssland och bli en lika inflytelserik kejsarinna som Katarina den Stora.

 

Veckotidningarna följetänger följde jag mycket noga och hoppades på att tidningarna med de mest spännande avsnitten skulle hitta till vårt dass. Min favoritförfattarinna blev Vicky Baum, som skrev om hur det var att vara judinna i 1930-talets Berlin. Jag kunde snart varenda järnvägsstation i Berlin och hur det var att åka tåg genom Tyskland med ett förfalskat pass. Denna läsning förde med sig att jag visste mycket mer om judeförföljelsen i Tyskland än mina klasskamrater och min mamma. Mamma hatade att gå på utedasset och föredrog att stänga in sig i sovrummet tillsammans med en stor potta. Jag tyckte att hon missade det bästa av somrarna på landet.

 

Naturligtvis bläddrade jag i de dagliga tidningarna. De handlade mest om kriget och om de tyska truppernas framgångar och nederlag. Krigets hjältar varierade från tidning till tidning. De liberala hyllade Bernard Montgomery medan de konservativa och tyskvänliga föredrog den tyske generalen Erwin Romel. Artiklarna om Erwin Romel var spännande och jag levde med i hans fälttåg genom Nordafrikas öknar.

 

Idag är det ingen som drömmer om att låta toaletten bli en läsesalong. Här skall det vara läckert med färska blommor och snygga handdukar. För att göra hemtjänst lycklig lever jag upp till detta. Att sitta på toa och läsa skulle idag aldrig falla mig in. Numera väger jag betydligt mindre än när jag var i tonåren. En längre stund på toaletten skulle ge mig skavsår på rumpan.

 

På vårt utedass föddes min önskan att få veta mer om kungligheter och det andra världskriget. När jag äntligen fyllt 16 år och fick ett lånekort på vuxenavdelningen på Dicksonska folkbiblioteket i Göteborg lånade jag böcker av Vichy Baum. För ett par år sedan försökte jag återvända till henne. Det gick inte, jag saknade miljön på barndomens utedass.

 

Det har varit lättare att läsa om Erwin Romel. Under mina tonår var det ingen som anade att han var kritisk mot Adolf Hitler, att han avslöjades i samband med ett misslyckat försök att döda den tyske härskaren och att han efter detta tvingades att svälja en dödande giftkapsel.

 

Dagens reportage om kungligheter är en trist läsning om babylycka och dyra klockor. Det var roligare förr när läsaren kunde med fantasins vingar få lära känna Anastasias hemliga och romantiska liv. Idag vet vi genom DNA-analys att hon avrättades tillsammans med sin familj. Hon hade en önskan att under det första världskriget utbilda sig till sjuksköteraka. Detta gick naturligtvis inte för sig. Hennes uppgift blev att gå runt på sjukhusen och prata och spela kort med de sårade soldaterna. När hon kom sa flera soldater att det var som om en ängel svävade genom sjuksalen. Hon blev en legend och är numera helgonförklarad av den rysk-ortodoxa kyrkan.

 

Kanske var det bättre på utedassens tid. Dit kunde vi barn och ungdomar från städernas medelklass smita undan krävande föräldrar och ägna oss åt mer eller mindre lämplig läsning. Vår läsförmåga blev utmärkt . Hemma på vårt dass fanns inga oanständiga tidningar, men jag förstod av mina äldre bröder att i vissa sommarstugor fanns det två dass, ett för män och ett för kvinnor. Det var ganska skönt när mina bröder försvann in i dessa hemlighus. Dä kunde jag i smyg läsa de böcker de lånat på Dicksonska vuxenavdelningen. På så sätt lärde känna privatdetektiver som lord Peter Wimsey och Hercule Poirot.

 

Deckare i alla ära, men ibland är det roligare med romantisk och förbjuden kärlek.

Bilden på den ryska tsarfamiljen kommer från ett vykort. Anastasia är familjens yngsta flicka och hon sitter bredvid tsar Nicolaus II

Scan0023

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s