Fastlagssöndagen eller med det gamla ordet Köttsöndagen

20160207_094444

Idag är det Fastlagssöndagen som i min barndom ibland kallades för Köttsöndagen. Ibland önskar jag mig en tidsmaskin så att jag skulle kunna förflytta dagens barn och ungdomar till mitt föräldrahem i Göteborg på 1930-talet. Jag är inte säkert på att de skulle gilla Köttsöndagens middag utan att omedelbart börja yla efter en pizza eller åtminstone en hamburgare . De är vana vid snabbköpens köttdiskar, där allt ligger förpackat i plast och där senor och fläsksvålar är bortrensade.

 

Köttsöndagen var den sista söndagen före fastan och då skulle det sista resterna av julmaten ätas upp. Hemma hos oss var julmaten alltid ett problem. Min mamma kunde inte laga mat och hon visste inte riktigt vilka köttbitar hon skulle köpa. Resultatet blev att hon kom hem med mängder av fläsksvålar, som hon sedan rullade i kryddpeppar och salt och därefter anrättades till rullsylta. Den var ingen läckerhet och när julmiddagen var avklarad kokades den på nytt i saltlake. När allt svalnat fick pappa hjälpa henne att hälla över allt i en lerkruka, binda ett trasigt och nystruket lakan över och sedan bära ner det till det råttsäkra förrådet i källaren. Här fick det stå tills Köttsöndagen då den skulle ätas upp på middagen efter högmässan.

 

Fastlagssöndagen var i min barndom en ganska obehaglig dag. Det var dagen när alla kyrkobesökare skulle vara beredda på att Jesus skulle dö på korset och att det blev dags att repetera de sju meningar han sa när han hängde på korset. Detta gällde också för mig trots att jag inte hade börjat skolan. Jag var det yngsta barnet i prästfamiljen och vid middagen väntades det av mig att jag utantill skulle läsa upp dessa obehagliga ord.

 

Mamma var väl medveten om att ingen i familjen gillade hennes rullsylta. Alltså passade hon efter högmässan att bjuda in några ensamstående tanter från en av syföreningarna. Dessa damer hade ganska dålig ekonomi och de tackade inte nej till en söndagsmiddag hos prästen. Detta uppskattade jag. Syföreningstanterna tävlade om att vara bäst när det gällde att citera Bibeln och jag slapp att stappla mig igenom de bibelspråk jag kände obehag inför. Dessutom hade tanterna en glupande aptit och åt upp allt som låg på faten. Ingen la märket till att jag enbart åt en kokt potatis.

 

Idag är allt annorlunda och påskens grymma verkighet har tonats ner. I min församlings kyrkor har det denna dag antingen en musikgudstjänst eller en dopgudstjänst. Det är kyrkkaffe och glada samtal om vardagslivet. Det finns inget skrämmande och ingen prästfru bjuder hem några församlingsbor på mat, som för längesedan har passerat bäst-före-datum.

 

På tisdag är det Fettisdag och det var i min barndom den sista dagen man skulle äta semlor. Sedan kom Askonsdag, som inte firades i kyrkorna. Nu började Fastan och all glad musik var förbjuden i radiens enda musikprogram, som sändes på eftermiddagarna.

 

Det har tagit många år för mig att komma över skräcken inför Fastan. Det sista året har jag anat en annan Jesus än den som hängde på korset och skrek ut sin smärta. Han tänkte annorlunda än sin samtid och när han skulle förklara detta för sina lärljungar gjorde han det i liknelser. Jesus utgick från det liv de levde, han beskrev hur det var att vårda vinrankor och han skildrade får som skulle vallas och skyddas mot tjuvar och vida djur.

”Jag är den gode herden

Den gode herden ger sitt liv för fåren

den som är lejd och inte herre över fåren

han överger fåren och flyr så snart han ser att vargen kommer.

Jag är den gode herden, jag känner mina får och fåren känner mig

liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern

och jag ger mitt liv för fåren

Jag har också andra får, som inte tillhör den här fållan

och dem måste jag leda och de skall lyssna på min röst

och det skall bli en hjord och en herde.”

Johannesevangeliet kapitel 10

 

Många som lyssnade på detta skakade på huvudet. Jesus var besatt av en ond ande från öknen. Det Jesus sa var farligt, detta kunde innebära att judendomen riskerade att splittras. Vad skulle hända om denne demonbesatte man från Nasaret fick fler anhängare?

2 tankar om “Fastlagssöndagen eller med det gamla ordet Köttsöndagen

  1. Enligt min man är fastlagssöndagen egentligen en glad högtid innan fastan börjar på askonsdagen. Utomlands är det ju karnevaler överallt. För mig innebar inte fastlagssöndagen något speciellt när jag växte upp. Långfredagen däremot var årets tråkigaste dag när man knappast fick skratta för att inte tala om att lyssna eller spela glad musik. Inte heller fick man gå hem till kompisar och alla affärer och biografer var stängda. Min pappa var alltid klädd i svart kostym och mamma, som alltid var glad och pratsam, var dämpad. Jag tycker väldigt synd om dig som fick uppleva stressen av att som barn läsa bibelord högt vid middagen. Inte särskilt pedagogiskt. Det blev ju ett obehagligt minne för livet också.
    Kram rån Ingrid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s