Konsten att köpa kläder

20160208_161200

Jag har aldrig klarat av att köpa kläder till mig själv. Mycket beror på att jag skäms för min spegelbild och upplever att jag är fet, kutryggig och att håret står rakt upp. Denna fasa har inte avtagit med åren utan snarare förstorats. Nu borde det vara dags att köpa något nytt. På söndag skall jag bjuda på ett mindre kalas och det vore trevligt om barn och barnbarn får sig mig i något helt nytt. Jag har beställt tid hos frissan, så att håret kommer inte att spreta åt alla håll.

 

För ett par dagar sedan gjorde jag ett tappert försök att hitta något passande. Jag hade bestämt mig för att dra på mig något som signalerar att vi just nu upplever en tidig vår med modiga snödroppar vid brevlådan och kärlekshungriga drillande koltrastar i den stora eken vid trädgårdsgången. Det blev tunnelbana till Skärholmen och besök i mängder av affärer. Jag ville ha något ljust, en kavat eller en tröja, inget glitter, ett stadigt tyg och bra tvättanvisningar. Det fanns en tröja som kanske passade. Jag tog den och ställde mig framför spegeln. Då upptäckte jag att jag såg ut som en stor reklamskylt för ilsket röda rosor. Jag la tillbaka den i traven och gick till nästa affär. Hår fanns det gott om kavajer men samtliga var sydda i ett tunt tyg. En sådan kavat skulle hänga som en trist bit av ett slitet påslakan på min numera magra kropp. Dessutom skulle den framhäva att jag inte har lyckat träna bort min kutrygg.

 

Under detta tidsödande traskande från affär till affär, rulltrappa upp och rulltrappa ner stötte jag på en frusen dam med rollator. Hon var på jakt efter något svart, grått eller vitt och jag efter något ljust. Då och då bytte vi några ord. Hon skulle på en mycket god väns begravning och detta dödsfall hade tagit mycket hårt på hennes krafter. Nu var hon både trött och sjuk och visste inte hur hon skulle orka med tillvaron. Det piggade upp henne när jag berättade att jag skulle fylla 86 år och var på jakt efter något vårlikt till familjefesten.

 

Vi misslyckades båda i våra klädinköp och fick sällskap till tunnelbanan. Hon berättade att hon var född en vårvinterdag 1940 och att hon som ung aldrig hittade den rätte. Hon hade varit panelhöna på danstillställningar att därför gett upp hoppet om att hitta en uppvaktande kavaljer. Sedan när hon var i 50-årsäldern kom kärleken. Hon träffade en underbar man, som var frånskild och hade urusel kontakt med sina barn. Ibland diskuterade de att gifta sig, men mannen var rädd för ett nytt äktenskap. Det blev särbo och hade när mannen blev sjuk strax efter jul hållit ihop i över tjugo år.

 

Det var mannens jordfästning hon skulle på. Trots många försök hade hon aldrig fått någon riktig god kontakt med hans barn och bara vid enstaka tillfällen fått träffa hans barnbarn. Nu var det jordfästning och barnen hade vägrat att sätta in en dödsannons i tidningen. Alltså hade hon gjort det själv och det blev också hon som skulle bekosta kaffet efter jordfästningen. Hon visste inte om barnen hade uppskattat detta. Hon och mannen hade haft ett stort gemensamt umgänge och deras vänner ville gärna komma och ta ett sista farväl.

 

”Kläder, jag hittade ingenting. Jag har en vit linneklänning och den sätter jag på mig. Sedan blir det en svart kavaj och svarta strumpor. Detta får duga. Vi var ju inte gifta.”

Damen suckade och tog ett stadigt grepp om rollatorn.

”Jag är rädd för jordfästningen, men så får man kanske inte säga. Du är avundsvärd som kan ordna kalas för din familj.”

 

Vi hade kommit fram till tunnelbanestationen, tagit hissen ner och stod tysta och väntade på tåget.

”Vad skall du ha på dig på födelsedagskalaset?” frågade hin helt oväntat.

Då visste jag.

”Det blir ett par gamla grårosa märkesjeans och en gul bomullskavaj, som ett av barnbarnen hjälpte mig att välja ut för tio år sedan. Detta är kläder jag sällan använder.

 

Samtalet tog slut när tunnelbanan kom ingnisslande till perrongen. Här måste vi på grund av brist på sittplatser skiljas åt. Jag anade att hon slog sig ner på en handikapplats och började gråta. Kanske hade levet förlorat allt sitt innehåll för henne.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s