Ett träningspass på gymet – House of Shapes

2016-02-01 11.33.53

Jag får ofta frågor om varför jag inte är med i någon grupp på gymet. Då har jag svårt att förklara att när jag kämpar med olika apparater, hantlar och skivstänger glider jag in i en annan värld. Det är som om mina muskler tar över det jag skall göra. Det händer att jag då för höra att jag ser fruktansvärt arg ut och att ingen vågar säga ett försynt hej till mig. Efter ungefär 30 minuter upplyser kroppen mig om att den behöver ta igen sig och då vaknar hjärncellerna. Då gör jag enkla övningar i stående ställning. Jag ser mig om och funderar över vilka rörelser andra gör. Ofta hittar jag något, som är värt att pröva. När jag gör detta, blir jag klarvaken och har full kontroll både på redskapen och mig själv. . Detta är stimulerande och då lär jag känna andra motionärer. På så sätt har jag fått flera nya och spännande vänner. .

 

På mitt gym hittar jag allt från kraftiga tyngdlyftare till smäckra dansare. Alla har något litet att dela med sig till mig. Mitt stora problem är knäna. Jag har förslitningsskador och måste akta mig för vridningar och hopp. De, som tränar för att klara testen till Polishögskolan, brukar hoppa upp på de lådor. som finns uppställda buren för kraftsport. Dessa hopp år ingenting för mig. Numera kliver jag upp och ner för den lägsta lådan flera gånger under varje pass. Detta är en utmärkt träning för städning av de översta hyllorna i köksskåpen och bokhyllorna. Att stå på lådan och titta ner på golvet är inte så farligt som många tror. Det jobbiga är att kliva ner från lådan. Det gäller att inte gripas av panik om jag inte omedelbart känner golvet under den fot, som jag har valt att först söka sig nedåt.

 

Hos oss på House of Shapes finslipar dansare regelbundet sina rörelser. Ibland sitter en koreograf i danssalen och vägleder dem inför en föreställning. . De sista gångerna har jag blivit helt fascinerad av ett par, som tränar på en modern dans. Kvinnan dansar i högklackade svarta skor och i hennes dans ingår att gå ner i brygga över sin partners böjda rygg. Jag vet inte vilken musik, som har brukar brusa fram ur högtalarna i deras danssal. Mitt intryck har flera gånger varit att de med sina kroppar önskar illustrera sången ”Like a bridge over troubled water I will lay me down.”   Jag lyssnade på den första gången i slutet på 1960-talet när vi var nyinflyttade i Stockholm och jag kände mig vilsen i tillvaron. Då stöttade min familj mig och detta är jag idag tacksam för. Om jag anstränger mig, kan jag fortfarande läsa upp den engelska texten utantill.

”When you’re down and out

When you’re on the street

When evening falls so hard

I will comfort you”

2016-02-24 11.08.37Igår på gymet ställde jag mig vid glasrutan in mot träningssalen för dansare och stärkte ryggen med hjälp av ett gummiband. Jag njöt av dansarna och upplevde den gamla känsla av att ha en familj som stöttar mig. Dansarna var klädda i svart och plötsligt försvann de in i väggens målning. Detta var det pulserande och ofta anonyma livet i Stockholm som jag såg genom glasrutan.

Jag slarvar aldrig med att töja ut musklerna efter ett träningspass. Efter detta njuter jag av duschens varmvatten och bastun. Sedan är det dags att klå på sig, äta lite och gå till tunnelbanan.

Igår hände det något oväntat. När jag tog på mig skorna hörde jag en röst, som det var längesedan jag hörde på gymet.. Det var min gamle gymkompis Håkan A., som kom. För flera år sedan flyttade han tillfälligt till en mindre ort i Dalarna och därifrån skrev han trevligt om livet på landet. Sedan tappade vi kontakten på Facebook och jag saknade Håkan A. På gymet hade vi ofta pratat om träning och jag berättade då att jag hade Johan som personlig tränare för att orka med att vara anhörigvårdare för min make David. Nu frågade Håkan A. hur det stod till med David och jag berättade att han gick bort för ett år sedan. Jag sa att jag saknar Johans omtänksamhet och att Johan nu arbetar på ett annat gym.

Vi satt en lång stund och pratade på bänken avsedd för skopåtagning. En tjej från receptionen kom och fotograferade oss. Jag kom mig inte för att säga till Håkan A. att han var ett försynt stöd för mig under Davids sista år.

Vi kramade försiktigt om varandra. Håkan A. skulle in och träna och jag skulle hem

Tack Håkan A., min före detta personlige tränare Johan, Mirre, som nu bor i Italien, och alla på House of Shapes för att ni var under flera år var bron över allt det svåra, som då omgav mig.

”Som en bro över mörka vatten, vill jag bära dig”

3 tankar om “Ett träningspass på gymet – House of Shapes

  1. Så kul att läsa vad du skriver Carin! Och härligt att se att du tränar och håller igång! Kram från Ulla Staaf, din gamla Daxvän.

  2. Jag beundrar dig verkligen att du håller igång så fantastiskt vid din ålder. Det är nog väldigt sällsynt. Vi bor ju på landet och ska jag gå på gym – rehab på VC finns i Söderköping med diverse maskiner och redskap – tar det en halv dag. Eller åtminstone en för- och en eftermiddag. Sen måste jag bli skjutsad också eftersom jag ser dubbelt ibland (utan att ha druckit en droppe alkohol…)Inte så bra när man möter två bilar istället för en. Så det blir promenad i stället. Inte för att det är mycket till motion men man får lite frisk luft i alla fall.
    Kram

  3. Gulliga du för din välformulerade beskrivning om en dag från gymmet !
    Med en viss förvåning att långa jag har fått dig att piggna till! Att du piggar upp mig och andra från personalen är ju inte konstigt. Vi alla känner nog många som klagar och jämrar sig vid ökad ålderdom, och vi själva känner ett flåsande i nacken att snart är vi där vi själva!
    Då blir man pigg att se Carin fokuserad på sin uppgift.

    Det som jag även noterar är att, till skillnad från många andra som sitter av tiden i gymmet så är du ständigt verksam när du är där. Det ska du ha en eloge för.

    Att du får frågan varför du inte tränar med andra ska du veta att även jag som är några år yngre får samma fråga hela tiden.
    Brukar säga att jag har egen karaktär ömsom jag kan inte umgås med folk gämt , för så är det faktiskt i mitt fall.

    Hoppas att få många år till med dig på gymmet

    Kram från
    Håkan A Sundberg eller Adam H Sundberg eller var jag nu heter😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s