För två dagar sedan var jag på gym och klarade att lyfta tyngre än jag brukar. Då greps jag av ett glädjerus och började träna på boxningssäcken. Jag fick den att svaja fram och tillbaka, snabba steg framåt och slå hårt tillbaka. Jag vet inte hur länge jag höll på. Det var som om oanade krafter hade strömmat in i min kropp. Till slut sa kroppen ifrån och hjärnan påminde mig om att det var dags att tänja ut musklerna ordentlig, njuta av duschen, äta mellanmål och traska till tunnelbanan,

Hemma kändes det i hela kroppen att jag hade kört ett intensivt träningspass. Ja la mig raklång på sängen och somnade. Efter nästan en hel timme vaknade jag av att telefonen skrällde till. Det var P4 Extra som önskade att jag skulle komma till studion i Radiohuset för en intervju om motion för äldre. Eftersom jag fortfarande var halvsovande, måste jag fråga om flera gånger innan allt blev klart.

Det var första gången jag var inne i den pampiga byggnaden. Innanför dörren stod en säkerhetsvakt , som visade mig vägen till receptionen längst in. Här skulle jag anmäla mig och få en besöksbricka

Det dröjde bara någon minut innan en ung tjej kom och hämtade mig. Vi traskade genom en lång och ljus korridor och kom slutligen in i ett mysigt rum, där jag fick slå mig ner på en soffa och dricka en kopp kaffe. Sedan kom Lotta Bromé, som skulle vara producent för programmet. Vi pratade om träning och hon bad mig visa hur jag gör när jag tränar boxning och vad jag måste tänka på för att få rörelserna så effektiva som möjlig. Jag ställde mig nästan mitt på golvet och berättade att jag är passgångare och alltså skall tänka noga på var jag har händer och fötter. Höger arm fram samtidigt som jag står säkert med den vänstra foten så långt fram som möjligt. Då får jag bra ballans och faller inte omkull vid minsta lilla puff från boxningssäcken. Precis när jag hade börjat visa hur jag tränar ballansen genom att med fotsulan sparka hårt på boxningssäcken, kom en stor grupp seniorer ut från en dörr. Det var en pensionärsförening, som just avslutat ett studiebesök på Radiohuset och nu var på väg ut. Flera i gruppen tittade förskräckt på mina armar och ben. De tyckte säkert att mina övningar såg våghalsiga ut. En dam med käpp nickade vänligt mot mig som om vi vore gamla väninnor. Detta kändes uppmuntrande.

Nu var det dags för fotografering. En bild på mig skulle läggas ut innan sändningen började och efter sändningen skulle det bli fler bilder. Slutligen kunde vi stiga in i studion, där jag fick träffa Erik Blix, som skulle intervjua mig. Fotografen följde med in och nu skulle hon ta en bild på Erik och mig.

”Nu börjar vi boxas!” sa Erik glatt.

Då kände jag att jag stod framför min personlige tränare Johan och jag fick styrka i armarna och kontroll på fötter och ben.

”Oj” sa Erik glatt. ”Du skulle ju kanske kunna golva mig. Vilket otroligt fint fotarbete du har.”

Efter någon minuts paus fick jag sätta mig ner framför mikrofonen. Lotta satt bredvid mig och jag hade en känsla av att hon skulle fylla i om jag kom av mig. Plötsligt var jag i sändning. Eriks röst i de hörlurar jag fått på mig var lugn och trygg. Allt flöt och jag kom inte av mig. Intervjun varade i drygt fyra minuter och nu efteråt minns jag inte riktigt vad jag sa.

Både Lotta och fotografen följde med mig ut i korridoren utanför studion. Här blev det mer fotografering. Då passade jag på att ta fram min mobil och ta en bild av fotografen.

Solen sken när jag steg ut från Radiohuset. Då beslöt jag mig för att gå halvvägs hem. Jag har ju ingen hemma som väntar på mig och efter det jag varit med om hade huset omedelbart känts både tomt och trist. Hemma slog jag mig ner vid datorn. Jag anade inte att flera hade lyssnat på mig att lagt ut länkar till programmet. Dessutom hade nästan 150 för mig helt obekanta personer tryckt på gillaknappen på programmets hemsida.

Telefonen skrällde till. Det var Nätkompis som ringde och gratulerade mig. Hennes slutkommentar var:

”Du vet naturligtvis inte om att Erik Blix är en kändis med samma status som Kjell Alinge hade på sin tid. De satte en höjdare på dig. Toppen!”