Hemligheternas trappa i Mälarhöjden

2016-03-04 16.08.11

Trappan ner till källaren är i behov av renovering. Det är ett stort arbete, som jag skjuter upp i det längsta.

Trappan är fylld av spår efter den förste ägaren, som jag tack vare fastighetsregistret vet namnet på. Han och hans familj har lämnat flera spår efter sig och jag undrar ofta vad det var som drev denna familj att satsa stort på ett eget hus på friköpt tomt. Det bästa med huset var antagligen att husmor fick en egen tvättstuga och slapp alla konflikter med grannar vid stortvätten. I tvättstugan placerades ett badkar och i en liten och trång skrubb bredvid fanns en vattentoalett. Det enda som finns kvar av detta är det skamfilade badkaret.

 

Frun i huset kunde konsten att rulla polkagrisar och koka kola. I den egna villan fick hon en sprickfylld arbetsbänk av gråvit marmor, som troligtvis kom från ett rivet hus.

 

Huset började byggas i början av 1930-talet. Den förste ägaren slog på stort och murade en hållfast grund, som påminner mycket om det första världskrigets skyttegravar. Skorstenen till den vedeldade värmeledningspannan och köksspisen är något av ett mästerverk och sotarna blir smått lyriska när de skall se över den. Huset byggdes i trä och här användes rivningsvirke. Mycket av detta var utmärkt, medan annat har bytts ut under årens lopp.

 

Huset fick också en glasveranda åt väster. Speciellt mycket solljus kunde inte leta sig in i detta sommarrum. Längs gränsen mot grannen planterades en rad björkar och ett körsbärsträd.

 

Huset fick två våningar med en brant spiralformad trappa upp till övervåningen. Trappstegen är gjorda av billigast tänkbara virke. Trappan fortsätter ner till källaren och här syns det tydligt att varje trappsteg är gjort av rivningsvirke. Trappstegen till övervåningen spikades igen , men virket räckte inte till alla trappstegen. För att göra dessa trappsteg mer stabila, stoppades skräp in i hålrummen. Detta skräp berättar en lång historia om den förste ägarens familj

 

För ett par dagar sedan började jag varsamt lirka ut något av det som finns mellan trappstegen. Det första som kom ut var veckotidningen Lektyr från den 3 oktober 1931. Trots att den är dammig, har jag läst igenom hälften av den. Det allra mesta handlar om kärlek i överklassmiljö. Männen är långa och mörka, medan de ordentliga flickorna har blont lockigt hår och klarblå ögon. De elaka flickorna har mörkt hår och mörka ögon. En artikel handlar om det ljuva livet som filmstjärna i Hollywood och på baksidan är det en tecknad serie. Papperet är tunt och tidningen visar inga spår av flitig läsning.

Scan0023

Den enda i familjen som jag kan tänka mig köpte denna tidning är en tonårsdotter, som längtar bort från det ständiga hamrandet i huset och att alla familjens pengar gick till byggmaterial och färg. Omslagsbildens blonda flicka är sminkad och hennes läppstiftsröda läppar retade säkert gallfebern på den flitiga mamman, som snabbt hade blivit en kändis i området tack vare sina goda polkagrisar. Dessa sålde hon genom ett öppningsbart litet fönster bredvid ytterdörren. Mamman var barsk och mycket bestämd och tolererade inte att de godissugna småflickorna fnissade högt på trädgårdsgången in till huset. Troligtvis ansåg mamman att det var slöseri med familjens pengar att köpa en veckotidning. Varför skulle dottern drömma om att bli filmstjärna? Inbillade hon sig verkligen att hon var en ny Greta Garbo?

 

Efter att ha läst tidningen stoppade jag tillbaka den i trappans gömställe och plockade ut ett svart och smutsigt plagg. Det hamnade omedelbart i tvättmaskinen och när jag tog ut det såg jag att det var en murarskjorta som passade mig precis. Ibland när jag köper sportjackor letar jag på avdelningen för pojkar i de tidiga tonåren. Det var en pojke, ungefär tolv år gammal. som hade använt skjortan. Han hade fått hjälpa till med målningen och jag kunde följa hans arbete genom de delar av källaren, som inte har målats om sedan den förste ägarens dagar. Den gråvita färgen kommer från tvättstugan och det röda från det lilla utrymmet för snickeri utanför pannrummet. Skjortan är inte sliten, men det finns en reva på den ena ärmen. Pojken måste ha trillat ner från målarstegen och då rivit sönder skjortan på en av alla de krokar, som fortfarande finns kvar på det röda taket.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Fastighetsregistret berättar en kuslig historia om husets ägare. När det blev ekonomisk kris i mitten av 1930-talet, såldes huset och den nye ägaren behöll bara huset i ett par år och det blev en ny ägare. När vi flyttade in talade de äldre i området om för mig att det under krigsåren hade bott en fotbollstokig familj i huset. Nu blev det viktigare med en liten bollplan än ett potatisland. Då och då sparkades av misstag den billiga fotbollen åt fel håll och for rakt genom något fönster på verandan. Glasmästaren kom och den sönderslagna rutan grävdes ner under ett av äppelträden.

 

Det kom nya ägare och huset byggdes till och rummen fick nya tapeter. Verandan blev en del av matrummet. Ingen brydde sig om att göra något åt köket eller trappan ner till källaren. Vi köpte huset som renoveringsobjekt sommaren 1967. Jag arbetade heltid som lärare och hade mängder av övertimmar. Vi sköt renoveringen på framtiden. Under alla dessa år längtade jag efter ett nytt kök. Jag ville bli av med den hårda diskbänken. Det är oräkneliga tallrikar, som jag vid en snabb och ovarsam disk har krossat mot den slitna marmorbänken.

 

Nu har det gamla matrummet förvandlats till ett toppenkök och det gamla köket har blivit duschrum med toalett och tvättmaskin. I den före detta verandan står min dator. Björkarna mot grannen har dött och rummet är mycket soligt. Sedan är det källartrappan. Jag hoppas att jag har tillräckligt ork nästa sommar för att röja i de små skåp, som finns i trappan. Nu har jag ett år på mig att fantisera om den förste ägaren och hans familj. Kanske kommer det en dag en släktforskare och berättar för mig att i detta hus bodde mormorsmor under sina tonår. Det var i denna trädgård hon drömde om ett bättre liv i överklassmiljö och långt bort från mammans polkagrisar.

2 tankar om “Hemligheternas trappa i Mälarhöjden

  1. Mycket intressant och trevligt inlägg. Håller med ovanstående kommentator. Roligt att jag fick veta att du varit lärare. Jag slutade min lärartjänstgöring som speciallärare på mellan- och högstadiet. Beskrivningen av huset liknar min dotters en bit bort.
    Ingrid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s