Fastetidens altartavla

Scan0002

År 2002 köpte jag i en grekisk-ortodox kyrka i Italien en helgonkalender. För varje månad är det bilder av tavlor, som har suttit i olika kloster i Alaska. Klostren byggdes under de århundraden när denna kyrka gjorde sitt yttersta för att sprida det kristna budskapet bland områdets eskimåer och indianer.
Alaska blev en del av tsarens Ryssland. År 1867 såldes området till USA och är nu landets minst folkrika delstat. Det ryska arvet finns fortfarande kvar vilket märks i ett fåtal lökformade kyrktorn. I början av 1900-talet började konsthistoriker samla in målningar från övergivna kloster och kyrkor. De samlades i ett museum och ett resultat av detta arbete är den kalender jag köpte.

Månades tavla målades omkring år 1680 och är ungefär tre gånger så stor som min scanner. De är detaljrik och för mig berättar det en lång historia om de drömmar folket nära Nordpolen. De önskade sig ibland att bo i ett land där somrarna var längre och varmare och det gick att odla fruktträd.

Från det kors, som Jesus spikades fast på, strålade det ut liv. Korset förvandlades till ett träd med så stora frukter att mindre änglar kunde landa på dem. Från fotplattan växte det ut grenar och en av dessa formades till ett spjut. Det blev ett försvarsvapen när döden i svarta kläder kom ridande på en mager häst för att ta med sig Jesus till underjorden. Vapnet visade sig vara effektivt och hästen böjde förskräckt ner sitt huvud. Jesus skulle slippa bli fånge i underjorden. Änglarna kunde verkligen alla knep för att hjälpa upp Jesus till sin Fader i himlen.
Från korsets topp växte det ut något som mest påminner om mörk rosenknopp. Den slog aldrig ut , men skickade ut en borr. Borren skapade ett hål i muren till himmelriket och på så sätt kunde Jesus komma dram till det röda portvalvet och få uppleva hur han blev insläppt av den barske portvakten.

Tavlan kan den svåra konsten att låta fantasin få vingar. Det var denna port in till Guds rike, som Jesus passerade när han gjorde sin himmelsfärd. Porten fanns kvar när hans mor Jungfru Maria flera år senare från ett berg hämtades upp till himmelriket.. Då var det lärljungen Petrus, som vaktade porten och han ansvarade också för de tunga nycklarna till den väl stängda porten.

Idag är det Jungfru Marie Bebådelsedag och i de några katolska kyrkor klär man någon av hennes statyer i en blå klädnad. Detta är en gammal och feministisk handling. Jungfru Maria var mer en Guds Moder. Hon blev i fornkyrkan en förebild för se kvinnor, som vågade ta steget och bli kristna. .

I himmelriket hände något märkligt. Jungfru Maria var kvinna och förbjuden att bära manskläder. Överrabbinerna gick under hennes livstid klädda vita linnekläder och som skydd mot kalla vindar hade de mantlar. Det var bara rabbinerna som hade tillstånd att sätta blå ulltofsar på sina mantlar. Den blå textilfärgen var mycket dyr. De tillverkades av huset på vissa av oasernas sniglar. Enligt traditionen fick Jungfru Maria i himmelriket en blå mantel. Detta innebar att hon var en död kvinnlig kristen kyrkoledare, som skulle hyllas och äras på vissa dagar på året.

Till tavlan hör en text, som är för oss helt obekanta ord. Enligt den ortodoxa kyrkan sa Jungfru Maria de här orden när hon stod och såg hur sin son plågades på korset:
”Min Son! Min Gud!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s