Drottnig Lovisa brukar beskrivas som släkten Bernadottes mest olyckliga drottning. Hon föddes år 1828 i Haag och var dotter till prins Fredrik av Nederländerna. Hon var kraftigt byggd och tyckte bättre om att sitta i sitt rum och lösa kniviga matematikproblem samt läsa böcker, som handlade om historia och samhällsliv, än att sväva runt i dansens virvlar. När familjen skulle välja ut en lämplig kommande äkta man hade hon ingenting att säga till om.

Oscar I oroade sig för sin äldste son Carls utsvävande kärleksliv. Tidigare kungar hade sökt sig till kvinnor inom adeln och nu gled arvprinsen runt i Slottets korridorer och trappor och kurtiserade utan hämningar städerskor och kökspigor. Hans mor, den katolska drottningen Josefine, ogillade detta och försökte förgäves tala sonen tillrätta. Problemet borde lösas genom hitta en lämplig hustru av kunglig börd till den kärlekshungrige arvprinsen. Den holländska prinsessan borde vara ett passande parti.

Sommaren 1849 trolovade paret sig och sommaren därpå gifte de sig i Storkyrkan i Stockholm. För drottningen blev det en besvikelse. Arvprinsen fortsatte med sitt utsvävande kärleksliv . Det nygifta paret bodde över varandra i varsin våning i Slottet. Prinsen bodde överst och mellan våningarna fanns en trappa. Den oskrivna regeln var att hustrun inte på kvällar och nätter fick smyga sig uppför trappan. Det var hennes make, som med bestämda steg, skulle klampa ner till sin hustrus sängkammare. Betjäningen måste veta var prinsen fanns om det utbröt eldsvåda i Slottet.

Året efter vigseln föddes dottern Louise och ett år senare sonen Carl Oscar. När sonen var två år blev han sjuk och avled några dagar senare. Drottning Lovisa blev mycket deprimerad och samlivet med kronprins Carl upphörde.

Den 8 juli 1859 avled Oscar I och Lovisa blev drottning . Som drottning måste hon inväga fanor och lämna över dem till olika regementen samt klippa av bandet till olika utställningar. Hon gjorde detta utan större glädje. Hon var ensam och hade inga väninnor, som delade hennes intresse för historia och matematik . Då och då blev hon sjuk och kände skam för att hon inte hade kunnat ge Sverige en manlig tronarvinge. En dag blev hon så desperat att hon utan tillstånd sökte upp sin make Carl XV i hans våning och förelog att de skulle skiljas. Kungen borde gifta om sig med en ung prinsessa, som kunde ge honom minst en son. Detta gick bara inte för sig. Det fanns en annan möjlighet och det var att låta arvsrättenn till den svenska kronan gå över till Carls yngre bror Oscar.

I mitten av mars 1871 blev drottning Lovisa förkyld och fick en ihållande hosta. Den 27 mars kom äntligen förbättringen och alla var övertygade om att drottningen skulle överleva. Denna vinter bodde änkedrottning Josefinas dotter Eugenie i Slottet. Hon hade som vana att på kvällarna hålla sin mamma sällskap i änkedrottningens våning. Denna kväll blev annorlunda. En hovlakej knackade på och berättade att det hade brutit ut en häftig brand vid Hötorget. Änkedrottningen föreslog genast att de skulle gå upp till den översta våningen och därifrån titta på släktingsarbetet. Ett par hovlakejer fick få före i trapporna och tända ljuskronorna.

Denna gång gick det ovanlig snabbt att släcka eldsvådan. Under vandringen nedför trapporna förslog änkedrottningen att de borde söka upp kungen och fråga om han hade fått höra mer om drottningens tillfrisknande. Mor och dotter steg in i förrummet till kungens våning. Det var tyst och några bekymrade hovlakejer satt i sina stolar. Den stor kristallkronan i taket var tänd.

Prinsessan Eugenie lät blicken vandra runt i rummet. Under kronan stod en ensam dam helt klädd i vitt. Prinsessan kände inte igen henne och drog slutsatsen att det var en helt ny hovdam, som ännu inte blivit presenterad för kungafamiljen. Hon sökte nykomlingens blick och mötte ett par tomma och uttryckslösa ögon. Det vilade en kuskig stämning i hela rummet. Änkedrottningen märkte detta och sa att hon önskade återvända till sin våning.

När de lämnat rummet frågade prinsessan Eugenie sin mor om hon visste vem damen i vitt var. Änkedrottningen blev stående och började förskräckt viska:
”Jag såg henne inte. Det var Vita Frun du såg. Nu . . . ”
Mer blev inte sagt. Detta var ett varsel. Tre dagar senare avled drottning Lovisa
Uppgifterna om varsel har jag hittat i boken ”Sveriges Konungahus” sammanställd av Herman A. Ring. Boken kom ut år 1898. Bilden på drottning Lovisa är från ett vykort jag köpt i Slottsboden