Palmsöndagens budskap

2016-03-19 08.53.08

Det har kommit in en ny sed i våra kyrkor. Det är att på Palmsöndagen dela ut videkvistar till besökarna. Dessa skall påminna oss om att den dag när Jesus red in i Jerusalem skar folket i byarna utanför stadsmuren ner kvistar från palmerna och la dessa framför fötterna på den åsna, som Jesus red på. De hyllade honom som en gammaldags profet och också som den konung, som skulle befria landet från religiöst tryck från de romerska kejsarna. Vårt land är för kallt för att palmer skall trivas utomhus och här får videkvistar bli en bra ersättning för palmblad.
Det märkliga är att de stora ICA-hallarna nu säljer kvistar av vide. Folk köper och ser kvistarna som ett vårtecken. I vårt sekulariserade land är det få som tänker på den religiösa betydelsen av denna prydnad dagarna före påskafton.

I mitten av 1960-talet bodde jag i en mindre stad i södra Tunisien. En tidig vårdag skulle landets president komma och besöka en nyöppnad flickskola. Detta var något som många ville titta på och samtidigt hylla sin president. Han kom i en elegant fransk svart bil och for genom de större gatorna. De, som hade en egen balkong, hängde röda kläder eller mattor över sina räcken. Dem sista delen av vägen gick presidenten och hans följe till fots. Människor kom strömmande. De förmögna la ute eleganta kläder på gatan medan de fattiga hade med sig stora palmblad. Detta var det traditionella sättet att hälsa en furste välkommen.

Då hade jag en märklig känsla av att ha blivit förflyttad till Jerusalem och till den tid när Jesus levde. Evangelisten Matteus skildrade med stor inlevelse hur det gick till när Jesus kom till området utanför stadsporten. Han visste var det fanns en arbetsåsna och bad lärljungarna att gå och hämta den. Denna åsna hade ett litet föl, som fick följa med. Någon la en mantel på åsnans rygg och Jesus satte sig på åsnan och gjorde sig beredd att rida in genom stadsporten. Då hände det oväntade. Jesus strålade av pondus och värdighet. Folket tog av sig sina kläder och la dem för åsnans fötter och några skar ner blad från palmerna. Alla drog sig en smula tillbaka. Jesus rid in i Jerusalem som en furste.

Jag är övertygad om att lärljungarna blev förvånade över vad de såg. Det var mycket folk från olika folkslag, som trängdes framför porten. Det var grekiska handelsmän, romerska soldater och judar, som kommit från avlägsna provinser. Här talades många språk och de flesta förstod inte varandra. Säkert tittade alla med förvåning på mannen på åsnan. Någon frågade folket vem Jesus var. Judarna visste. Mannen på åsnan var en lika stor profet som Jesajas, Jeremias eller Sakarja. Kanske viskade någon av åskådarna fram några rader ur Sakarja kapitel 22:
”Gläd dig och jubla, dotter Sion!
Se, jag kommer
och tar min boning hos dig,
säger Herren.
Många folk skall den dagen
sluta sig till Herren och bli mitt folk”

Dagen därpå sökte sig Jesus till Templet för att leta reda på en plats, där han kunde predika. Han var sänd av Gud för att frälsa folket. Han hade upplevt att han var Guds son och ville berätta om detta. I förgården hade han svårt att komma fram. Vid små bord satt penningväxlarna, som växlade lokala valutor till de mynt, som användes i Jerusalem. Här satt män och sålde skrämda och fängslade duvor, som senare skulle offras. Det var män, som blev förmögna på sin verksamhet. Mitt i denna trängsel smög blinda och vanföra män och kvinnor omkring. Ingen, utom Jesus, la märke till dem.

Jesus blev både förtvivlad och så arg att han sparkade sönder penningväxlarnas bord och uppträdde hotfullt mot duvförsäljarna. Han skrek ut att Templet inte längre var Guds hus utan ett rövarnäste. Några blev rädda och drog sig långt bort från Jesus. De binda och vanföra gled fram mot Jesus. Han pratade vänlig med och några botade han från deras krämpor. Flera barn hade uppfattat allt som hänt. De ropade så högt att det ekade i templet:
”Hosianna , Davids son!”
Några bistra överstepräster kom ilande mot Jesus och började förhöra honom om vem han var. Jesus svarade med att citera psalm 8 i Psaltaren.
”Herre, vår härskare,
värdigt är ditt namn över hela jorden
Jag vill besjunga din himmelska prakt
med ett barns, ett dibarns mun.”

När Jesus sagt detta skred han som en furste ut ur templet och fortsatte till stadsporten. Han lämnade Jerusalem och sökte sig till Betania, där han stannade över natten.

Översteprästerna hade bestämt sig. Jesus från Nazareth var farlig och borde ställas inför domstol och om möjligt avrättas.

Nu skall jag fundera vidare på vad som hände under det judiska påskfirandet i Jerusalem och samtidigt titta på mina videkvistar. De står i en vas bredvid två stora blommande hibiskusplantor.

 

 

En tanke på “Palmsöndagens budskap

  1. Får nog en videkvist i morgon när vi ska åka in till Östra Eneby gamla, vackra kyrka för att delta i psalmsöndagsmässan. Sankt Anna vokalensemble medverkar, i vilken ingår min bror och svägerska och min bloggvän Bloggblad. Dessutom hålls predikan av prästen Margaretha, som tidigare varit komminister i Söderköping Sankt Anna församling. Det blir ett kärt återseende. Men jag tvivlar på att hon kommer att lägga ut texten lika fint som du gjort i inlägget. Vi får väl också sjunga ”Hosianna” antar jag.
    Kram från Ingrid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s