Mitt hus har två skorstenar. Den äldsta murades när huset byggdes i börja av 1930-talet och den andra sommaren 1957. Den äldsta har sex kanaler och berättar en lång historia om hur huset värmdes upp vintertid. En gick till köksspisen och den vedeldade värmepannan. Hur de andra användes är en gåta. Kanske fanns det en kamin i övervåningen. Någon kakelugn har jag inte hittat spår av.

Idag använder jag bara en enda kanal och den går till fläkten i köksspisen. Värmen i källaren fungerar dåligt sedan husets försågs med bergvärme får drygt tio år sedan. Jag bestämde mig för att så småningom installera en braskamin i källaren. Skorstenen från 1957 har fyra kanaler och en av dessa skulle vara lämplig för den nya värmekällan. Detta går inte att ordna. Grabbarna, som reparerar den yngre skorstenen, konstaterade att den kanal som jag hade hoppas kunna använda slutade i övervåningen. Grabbarna visste hur jag skulle göra. Jag kunde placera braskaminen där värmepannan stått. Alltså for de med skyliften upp till taket och började undersöka den gamla skorstenen. Det visades sig genast att det också den var i behov av reparation. Det hade lossnat stenar långt ner och dessa har inte märkts när sotaren har varit här och sotat fläkten till köksspisen. Grabbarna lyckades fiska upp stenen med specialverktyg och började sedan att rota i köksfläkten. Efter detta lyckades de skicka ner verktyg och reparera den gamla skorstenen. Det är skönt med den nya tekniken. I min barndom hade man varit tvungen att riva skorstenen och sedan bygga upp den igen.

Skorstensgrabbarna är härliga att ha i huset. De förklarar för mig hur allt fungerar med skorstenarna. Sedan finns det ett problem och det är den gamla rördragningen i källaren. Överallt finns det rör i taket och jag vet inte vart de tar vägen eller vad de innehåller. Innan det blir dags att installera braskaminen måste de flesta rören i källartaket rivas undan. Nu gäller det att få tag på bra rörmokare. Det kan bli svårt att hitta lika omtänksamma jobbare som skorstensgrabbarna.

Detta att använda rivningsvirke. Vi flyttade in i huset sommaren 1967 och upptäckte snart att det var näst intill omöjligt att elda i den vackra vita öppna spisen i nedervåningen. Nu har jag fått förklaringen. Den återanvända kanalen var krökt och nu har Erik, som är en av grabbarna, gjort ett hål i den liljevita skönheten och rätat ut kanalen. Han hade ingen emot att jag satt bredvid och nyfiket tittade på vad han gjorde.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu har grabbarna gått för dagen. Imorgon kommer de tillbaka och slitstädar. Samtidigt kommer sotarmästaren och besiktigar skorstenen. Sedan är allt klart. På Påskafton blir det brasa i källaren. Då kommer jag att sakna grabbarna.