Tankar vid Hjortsbergsgatan i Mälarhöjden

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

For knappt hundra år sedan började min stadsdel planeras. Mellan bergknallarna fanns det grunda sjöar och träskmarker. Här skulle gator drags fram och de måste få namn. Då fick någon en snilleblixt. Gatorna skulle få skådespelarnamn och kvarteren bli uppkallade efter skådespel. Själv bor jag i kvarteret Sprätthöken, ett idag bortglömt lustspel från slutet av 1700-talet. Inte långt från mitt hus slingrar sig Hjortsbergsgatan fram bland flyttblock och berghällar. i samma område ligger Schylandervägen, som är uppkallad efter skådespelaren och teaterekonomen Carl Schylander.

I olika memoarböcker går det att läsa att kvällsnöjet för hundra år sedan var att samlas och läsa ett skådespel. De barn, som var intresserade, kunde innan de började skolan recitera delar av Hamlet utantill. Detta förde med sig att jag, när jag började första klassen i en förberedande flickskola, kände mig utanför. Jag kunde ingenting av detta . Hemma hos oss var teater synd och det enda som lästes högt var trista texter ur någon gammal predikosamling.

I slutet av 1920-talet visste många i Stockholm vem Lars Hjortsberg var. Detta var märkligt, eftersom denne firade skådespelare avled år 1843. Han hade blivit känd för sin förmåga att få publiken att kikna av skratt.
Lars Hjortsberg föddes år 1772 i en miljö, som fanns i utkanten av Gustav III. Hans far var en av de stenhuggare, som arbetade på Haga, och hans mor var operasångerska. Det blev självklart att sonen skulle lära sig teater från grunden och redan som sexåring fick han börja i en teaterskola. Pojken hade en mycket vacker röst och fick följa med kungen till Haga och där läsa högt för honom.

Den 29 mars 1792 fick Lars Hjortsbergs liv en helt annan inriktning. Gustav IIi avled efter skottet på maskeraden på Operan och kronprins Gustav Adolf hade inget behov av att någon läste högt för honom. Då inledde Lars Hjortsberg sin karriär som skådespelare på den kungliga teater, som var inrymd i palatset Makalös vid Kungsträdgården.

I slutet av 1790-talet for Årstafrun till Makalös för att få sig ett gott skratt. Pjäsen hon såg var ”Den förträfflige Juden”, som var en översättning från engelskan. Juden hade en äldre hushållerska, som spelades av Carl Schylander. Några veckor senare var hon bjuden på ett kalas, där hon lärde fick träffa skådespelarna från teatern på Makalös. Hon förfasade sig i dagboken över deras liderliga uppträdande och allt pussande på munnen. Några av damerna gjorde nästan vad som helst för att få en intensiv kyss av Lars Hjortsberg.

Årstafrun fick en gång till i livet möjligheter att skratta år Lars Hjortsbergs tokigheter på teaterscenen. Det var en kall majdag år 1815. På morgonen hade trädgården varit vit av rimfrost. Årstafrun var nedstämd. Hon hade fått många barn och bara sonen Hans Abraham hade överlevt barndomsåren. Han hade drunknat några år tidigare och hennes make ryttmästare von Schnell hade också avlidigt. Denna trista månad hade hennes bror kommit på besök och tänkte slå på stort genom att bjuda sin syster på Operan. Nu gick inte detta, eftersom föreställningen hade blivit inställd. Den lilla familjen beslöt sig då för att söka upp Dramatiska Teatern, där det denna kväll visades tre korta skådespel. Det sista var en musikalisk komedi och huvudrollen spelade Lars Hjortsberg. Denna kväll skrattade Årstafrun och gruvade sig inte för ensamheten på Årsta. Efter teaterbesöket gick syskonen till en liten restaurang där de beställde in persikolikör och tårta. Strax före midnatt kom bror och syster tillbaka till Årsta och hoppades då slippa lyssna på fylleskrål från drängkammaren.

Några liderligheter på Hjortsbergsgatan eller på Schylandervägen existerar inte på dessa förortsgator. Det vanligaste man ser är barnlediga pappor, som kämpar i uppförsbackarna med en barnvagn, som också har plats med en oändlig mängd kassar från snabbköpet. Detta är ett manligt liv, som både Gustav III och Årstafrun skulle ha föraktat. Barnen skulle passas av ammor, pigor, guvernanter och informatorer.

Succépjäsen om juden och hans äldre hushållerska skulle inte kunna uppföras idag. Det är kränkande att skoja med människor, som har andra religiösa värderingar än de sekulariserade svenskarna, samt att driva gäck med äldre kärlekshungriga och ensamma kvinnor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s