Lejon och kungligheter på Slottsbacken

lejonhane

Jag bor i en del av Stockholm där många gator och små parker har fått namn efter flydda tiders berömda skådespelare. De flesta av dessa skådespelare känner ingen i området till och det är bara ett fåtal, som är intresserade av att få veta vem mannen bakom gatunamnet är. 1600-talets mest kända skådespelare vet ingen namnet på. Det var de lejon, som svenskarna förde med sig hem som krigsbyte från Prag år 1648. Dessa skänktes till drottning Kristina, som omedelbart lät uppföra en lejonkula tätt inpå slottet Tre Kronor. Det finns några bra bilder av slottet med Lejonkulan bevarade, men av dessa går det inte att sluta sig till hur stor Lejonkulan var. Byggnaden uppfördes i tegel med inslag av korsvirke. Här fanns stall för lejonen, en bostad för deras skötare och en åskådarläktare. Allt skulle vara klart till drottningens kröning sommaren 1650. Då skulle de förnämsta gästerna bjudas på djurhetsning. Sverige var en stormakt och ägde statusdjur, som sedan gammalt förknippades med kunglig makt.

Vi vet inte hur ofta drottning Kristina bjöd på fest, där djurhetsning ingick som en del av underhållningen. Fyra år efter kröningen abdikerade hon och reste från Tre Kronor för att aldrig återkomma. Hon överlämnade tronen och lejonen till sin kusin, som blev Karl X Gustav.

Lejonen åldrades och tappade troligtvis sina tänder, vilket är ganska vanligt med burlejon. Kungen avled och nu blev änkedrottning Hedvig Eleonora ägare av lejonen. Djuren dog några år senare och då var den blivande Karl XI 7 år gammal.
Den omyndige pojkkungen använde åskådarläktarna som ridbana. Det flyttade troligtvis in  små ölänningar i lejonens stall. Ölänningen är en nu utdöd hästras, som var lagom stor för en liten pojke att rida på.

Karl XI växte och vid ridlektionerna behövde han en större häst och också mer utrymme. Då byggdes Lejonkulan om till teater och nu skulle det spelas komisk teater. Här uppträdde resande teatersällskap från Holland, Frankrike och Italien. På grund av språksvårigheter bestod föreställningarna mest av akrobatik och pajaskonster. Det fanns begränsade möjligheter för allmänheten att köpa biljetter till dessa förställningar.

1600-talet var ett kallt århundrade och brukar kallas för den lilla istiden. För att inte teaterpubliken skulle frysa, tändes stora eldar. En gång spred sig elden och hela Lejonkulan måste utrymmas. År 1689 revs byggnaden på grund av risk för eldsvådor.

Igår i blåsten gick jag flera gånger upp och nedför Slottsbacken för att känna historiens vingslag. Jag hade tittat på gamla bilder och konstaterade att trappan ner mot Skeppsbron har gamla anor. Nu tog jag av mig vantarna för att kunna fotografera. Plötsligt var de borta. Vinden hade grabbat tag i dem och de svävade nu nerför backen för att hamna som skräp nere vid den paviljong, som håller på att byggas. Här skall alla i mitten av maj kunna fira de segrande musikaliska lejonen i Eurovision Song Contest.

Det har hänt mycket på Slottsbacken sedan lejonen var den stora attraktionen. Slottet Tre Kronor förstördes av en brand 1697 och det dröjde drygt 50 år innan den kungliga familjen kunde flytta in. Då bjöd kungafamiljen inte längre på kalas med tillhörande djurhetsningar. Under drottning Lovisa Ulrikas ledning blev det snille och smak som gällde.

På Slottsbacken tar historien stora kliv framåt. Drottning Lovisa Ulrikas barnbarn Gustav IV Adolf blev avsatt år 1809 och riksdagen valde en marskalk från Frankrike till svensk tronföljare. En novemberdag år 1810 red den nyvalde kronprins Karl Johan in i Stockholm. I dagarna har hans ryttarstaty flyttats från Slussen till Slottsbacken, där hans häst glatt travar mot Eurovision Song Contests paviljong.

Ryttarstatyn har en märklig historia. Karl XIV Johan, som var ung när den franska revolutionen bröt ut, hade med egna ögon sett hur en revolution kan urarta och bli en fruktansvärd diktatur. Redan som kronprins blev han konservativ och införde så snart som möjligt nya bestämmelser om vad som fick tryckas och vilka skådespel som fick uppföras på teatrarna. Han blev utsatt för hård kritik av både journalister och skådespelare för dessa lagar. Mot slutet av sitt liv fabricerades många halvsanningar om Karl XIV Johan och allt detta var nedbrytande. På sin 80-årsdag fick kungen uppleva att kritiken hade tystnat. Året därpå, i mars 1844, avled han på Stockholms slott. Nu blev hans ende son Oscar kung.

Oscar I hade en önskan. Det var att tacka Stockholms borgerskap för att de under 1840-talet hade stöttat hans sjuke far. Det blev en gåva i form av en ryttarstaty, som skulle illustrera hur det gick till när den franske marskalken red in i Stockholm för att bli svensk arvprins. Det blev många diskussioner hur Karl XIV Johan skulle vara klädd och om han skulle ha sin värja med sig. Många tyckte att kungen skulle vara barhuvad och att den fula trekantiga hatten påminde om fasorna under kejsar Napoleons krig i Ryssland. I detta gräl segrade alla som ville ge en realistisk bild av Karl XIV Johan. Statyn placerades vid Slussen och den avtäcktes den 4 mars 1854. Konstnären var Bengt Fogelberg

Karl XIV Johans hustru Désirée hade haft svårt att finna sig tillrätta i vårt land. Hon kom till Sverige i januari 1811 och reste tillbaka till Paris samma år. Kvar i Stockholm lämnade hon sonen Oscar, som då var 13 år gammal. Tolv år senare kom hon tillbaka och hade då sällskap med sonens blivande brud Joséphine av Leuchtenberg.

Det är omvittnat att änkedrottning Désirée hade sena vanor och att hon aldrig flöt in i det svenska hovlivet. Ett av hennes nöjen var att beställa fram sin vagn och fara till Slussen för att förtjust titta på ryttarstatyn över Karl XIV Johan . Då brukade hon jublande ropa ut att hennes nu avlidne make som ung varit mycket vacker.

Jag mindes allt detta när jag stod på Slottsbacken och vinden ven runt ryttarstatyn, som nu skall stå på Slottsbacken tills allt byggarbeta vid Slussen är över. I stormbyarna tyckte jag mig höra tassande steg av drottning Désirées vålnad och en viskning : ”Främling, You are my Heroes! Du är mitt öde mitt Waterloo! I maj går vi ner till Strömmen och möter alla moderna rytmer. Du gjorde oändligt mycket för ditt nya fosterland.”
Bilden på lejonet har jag tagit från del 2 av boken ”All världens djur”

2016-04-20 11.48.21

En tanke på “Lejon och kungligheter på Slottsbacken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s