Myror och påskliljor i min vildvuxna trädgård

2016-05-03 10.06.27

Ett av mina första vårtecken är att det kryper runt mängder av små svarta myror på diskbänken. Myrorna förstår inte vad jag säger, när jag upplyser dem om att de skall ge sig ut i trädgården och inte störa mitt morgonkaffe. Därför mördar jag dem brutalt med hjälp av fönsterputsmedel. Den första sommardagen försvinner de ut i det fria. Detta hände igår på morgonen. Då firade jag myrornas uttåg genom att sätta en orkidé på diskbänken.

Jag har mängder av svartmyror i trädgården. De är oförargliga så länge jag inte sticker spaden i jorden för att forsla bort deras stack, som ligger överst på den övergivna stukan. Varje vår ligger jag i startgroparna för att ta bort stukan och för detta behöver jag hjälp. Alla, som brukar hjälpa mig, ser tveksamma ut när de inser att detta är ett tungt jobb. Alltså får myrorna leva kvar i sin borg med gräs på taket.

Mina myror älskar fröer av olika slag. Vitsippan är giftig för oss människor men mina myror tycks bara må väl av dem. De mumsar och ilar till något annat ställe i trädgården. Under tiden släpper de ifrån sig avföring och på så sätt har jag nu en vitsippsgräsmatta. Gräsklipparen kommer inte fram förrän vitsippsvåren är över.

Det mest förbryllande med myrornas framfart är att de gillar fröna av påskliljor. Denna vår blommar enstaka påskliljor på oväntade ställen i trädgården. De har invaderat ett tidigare potatisland, och här lyckats med konststycket att konkurera ut kirskålen.

Påskliljorna har också en annan fördel. I mitt villaområde finns det en flock rådjur, vars favoritmat är tulpaner. De blir skrämda av allt det lysande gula och denna vår har de bara skuttat rakt igenom trädgården utan att äta upp något av allt det som växer här.

Varje vår har jag samma önskan. Borde inte rådjuren få gå på en kurs i födoämneslära och där lära sig att uppskatta den nyttiga växten kirskål? Späda blad av detta förfärliga ogräs använder jag som spenat. Duger detta åt mig, borde inte rådjuren rata trädgårdens överflöd av kirskål

Det är inte bara påskliljor och vitsippor, som myrorna sprider i trädgården. Det är också gullvivor och johannesört. Nu blommar gullvivorna på gräsmattan och det blir fler för varje år. Den första gullvivan letade sig in i trädgården för ungefär tio år sedan, Då hade den dåvarande grannen sålt sin sommarstuga utanför Örebro och i samband med detta hade han grävt upp ett par stånd gullvivor och planterade därefter in dem på sin gräsmatta.

Idag har jag börjat släppa ut mina krukväxter på grönbete i trädgården. Den första som kom ut var de jag kallar för kamelmums. För ungefär tjugo år sedan fick vi en stor julgrupp, där dessa gröna växter ingick. Det gick att plantera om dem och de har vuxit till oanade höjder. Ett par gånger har jag klippt ner den och detta har uppskattats. Bladen är tjocka och vaxartade, de är fyllda med vatten och är inte giftiga. Kanske härstammar växten från öknens utkanter och där har de varit ett bra energitillskott för kameler och dromedarer.

Nu utgår jag ifrån att plantorna kommer att skjuta i höjden i sommar. Sedan kommer hösten med bekymret:
”Var finns det tillräckligt med utrymme för kamelmums?”
Någon kamel finns inte i huset så jag får gripa tag i sekatören

2016-05-04 08.22.25

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s