Ikonmålaren Barbro Lundell

bergspredikan

Jag är tacksam för att jag har hittat en fin väninna i Barbro. Vi träffas inte speciellt ofta, men när detta sker har vi ett underbart tankeutbyte. Denna försommar möttes vi under ett blommande kastanjeträd och njöt av naturens alla ljud och dofter. Vid våra fötter hoppade ett par pilfinkar. De var säkert sura på oss för att vi inte tappade en söndersmulad glasstrut.

Barbro och jag delar intresset för natur och för kyrklig konst. Vi har vuxit upp i två helt olika miljöer och närmat oss det kristna budskapet från olika håll. En av mina favoritböcker i Bibeln är Bergspredikan, som skildras både i Matteusevangeliet och Evangelium enligt Johannes.

En gång på en loppmarknad köpte jag ett vykort, som på fornkyrkans enkla sätt skildrar det som hände när Jesus samlade sina lärjungar och folket på ett berg bredvid Gennesarets sjö. Det var vår och sluttningarnas gräs hade inte tvinat bort av värmen. Då uppstod frågan om hur alla dessa människor skulle få mat. En pojke kom med en korg och i den låg fem kornbröd och två fiskar. Jesus välsignade bröden och fiskarna och plötsligt fanns det mängder av mat. Efter detta började han att predika och skildrade hur en sökande människa kan närma sig Gud utan mängder av lagar. Denna berättelse betydde mycket för alla, som var verksamma i något kristet samfund under det andra världskriget. Om alla delade med sig av sina knappt tilltagna ransoner, skulle matkupongerna räcka längre än man kunde vänta sig.

Barbro är yngre än vad jag är och upplevde inte som barn det andra världskriget. Hennes liv blev i likhet med andras aldrig enkelt. Så småningom mognade ett beslut hos Barbro. Hon skulle börja måla ikoner. Nu, under det blommande trädet, fick jag lära mig mycket, som jag inte kände till. Fornkyrkans budskap blev levande för mig.

Ikoner skiljer sig från nutida kyrklig konst. Det finns inga skuggor och människorna på ikonerna tittar alltid rakt fram och möter din blick. Det går att se dem rakt i ögonen och då kanske kan du prata med dem. Det går också att blunda för att undvika att se in i deras spanande blickar. Barbro berättade med glädje i rösten om hur en ikon långsamt växer fram inom henne. Det vanligaste motivet för ikonmålare har varit Jungfru Maria, som ibland avbildas med den vuxne Jesus i sitt knä. Barbro har gjort ett annat val. Hon föredrar att måla de tre ärkeänglarna Mikael, Gabriel och Rafael. Dessa änglar symboliserar ibland begreppen tron, hoppet och kärleken.

Det är något speciellt med ärkeängeln Mikael. I Johannes Uppenbarelsebok är det han som tar upp kampen mot det onda, som i denna bok skildras som en eldsprutande drake. Det är enligt traditionen Mikael, som skyddar och hjälper Guds Heliga Moder, och det är Mikael, som har förmågan att stötta oss när livens vindar stormar fram hårt och kallt.

Den sista ikonen, som Barbro har målat, föreställer just ärkeängeln Mikael. Det tar lång tid att måla en ikon och varje penseldrag sker med eftertanke. Att måla en ikon är att ana sig till framtiden kommer att gestalta sig, men också att se sitt själsliv som i en spegel. När ikonen slutligen blir klar, skall den förmedla ett buskap.

I Barbros umgänge finns en pojke, som har haft svårt att hitta rätt i tillvaron. Så småningom kunde det mesta lossna och han drabbades inte längre av förlamande depressioner. När Barbro hörde talas om detta, visste hon vad hon måste göra. Pojken fick ikonen med ärkeängeln Mikael.

Mottagandet blev överväldigande. Pojken började gråta av både glädje och tacksamhet. Han hade fått bevis för att det finns vägar utan starka mediciner bort från psykisk ohälsa.

Efter det att Barbro slutat att prata satt vi tysta under det blommande kastanjeträdet. Pilfinkarna fortsatte att envist hoppa runt kring våra fötter, i trädet sjöng bofinkarna och högt över våra huvud svävade fiskmåsar och trutar. Detta fick mig att minnas Bergspredikans enkla budskap om att det är viktigare att leva ett rikt andligt liv än att ströva runt på turiststråken på jakt efter modekläder.
“Se på fåglarna under himmelen
de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla l de in i lador
och likväl föder eder himmelske Fader dem.
Och varför bekymra sig om kläder?
Beskåda liljorna på marken hur de växa,
de arbeta inte, ej heller spinna de.”

Bergspredikan betyder inte lika mycket för Barbro som för mig. Hon föredrar Psaltaren och hennes favorit är psalm 84. Läsningen ger henne allt, glädjen att kunna spana in vårens flyttfåglar och tillfredsställelsen att genom sina ikoner vara ett stöd för andra.
“Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig
där hon kan lägga sina ungar
saliga äro de som bo som bo i dina hus
De prisa dig beständigt. Sela.”

När de vandra r genom tåredalen göra de den rik på källor
De går från kraft till kraft, så träda de fram för sin Gud och Sion”

Jag har vuxit upp i en miljö där det hörde till det dagliga livet att utantill kunna deklamera valda stycken hur Bibeln. Barbro log med hela ansiktet när hon hörde hur jag deklamerade denna vers
“Det stämmer. Jag upplever att jag vandrar genom tåredalen. Jag har förstått att jag genom mina ikoner har gjort den rik på källor”

Kastanjernas blomljus sträckte sig upp mot himlen. En koltrast ner på grenen över oss. Han började drilla. Detta var som en bekräftelse på att det finns vägar ut ur depressioner.
Texterna är hämtade från den Bibel, som stadfästes av kung Gustaf V år 1917

kastanj

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s