Studentutspring på Östra Real i Stockholm

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu har mitt sista barnbarn, Jonatan, slutat den nu nästan obligatoriska skolan. Det känns märkligt att alla fem barnbarn nu är vuxna och skall tänka på sin framtid.

Det var ungefär 150 ungdomar som sprang ut från Östra Real. Skolgården darrade av värme och här trängdes mängder av folk i alla åldrar. Stora studentplakat och ballonger gjorde sitt bästa att dra uppmärksamheten till sig. Jag hittade en stor blågul ballong med namnet Jonatan. Det var inte mitt barnbarn som välkomnades ut till de anhöriga utan det var en mörkhyad pojke. Föräldrarnas stolthet gick inte att ta miste på. Nedanför ballongen stod en stor släkt med tonårsflickor i kortkorta kjolar och pojkar i snygga blågula sommarskjortor. Här var det integration som gällde. Släktens grabb hade i deras ögon gjort det orimliga. Av vad jag uppfattade hade det gått bra för honom i denna statusfyllda innerstadsskola och nu väntade universitetsstudier.

Jag skulle aldrig ha hittat rätt Jonatan om inte barnbarnet Sebastian skickats ut på spaning efter sin mormor. Så kom Jonatan ut. Han var klädd i ny mörk kostym och med studentmössa på huvudet. Pojken var glad. Det var musik på skolgården och Jonatan började trots värmen att dansa. Äldre bröder, kusiner och kamrater kom och gratulerade honom och föräldrarna sken av glädje. Det fanns en familj och mängder av kamrater runt Jonatan och vi hade i trängseln hittat varandra.

Alla fester har en baksida. Jonatans mamma och pappa ilade hem för att ordna med kvällens mottagning, storebror lämnade över en väska med oömma kläder för studentflaket. Jonatan försvann in i ett omklädningsrum. Själv strövade jag runt kring skolan och la märke till att det i solgasset fanns både ensamhet och utanförskap.

Strax intill grinden ut mot Karlavägen stod några invandrarkvinnor helt klädda i svart. Plakatet visade att de väntade på en flicka, som gått ut på den sociala linjen. Det strömmade förbi skrattande flickor i kortbyxor och med bara armar. De skrattade och stojade och bar på en studentskylt, som berättade om att kamraten gått ut på den sociala linjen. Nu skulle alla följas åt till studentflaket och kontrollera att kamraten verkligen hann i tid för att kliva upp på lastbilsflaket. Kvinnorna i svart drog delvis den svarta slöjan för ögonen och kikade mot skoltrappan. Så kom flickan de väntat på. Hon var helt klädd i vitt och inte minsta lilla flik av håret skymtade fram. Det enda svarta var randen på studentmössan. En manlig släkting väntade med en bil. Inga kamrater eller syskon syntes till. Naturligtvis var det inte tal om att följa med på studentflaket och skrika sig igenom de centrala delarna av Stockholm.

 
Jag upptäckte en liten park intill skolgården. Här i skuggan satt både män och kvinnor med gulnande gamla studentmössor. Detta var deras gamla skola och nu var det barnbarnens tur att här ta klivit ut i vuxenvärlden. På gräsmattan låg några champagnekorkar . En gammaldags studentexamen med sensoter och examensvittnen avlutades alltid med champagne. Detta var minnenas trädgård. På en sten stod ett inte urdrucket champagneglas och väntade förgäves på sin student. Rakt igenom denna stillsamma del av skolgården gick en dam i 70-årsåldern. Hon grät tyst och i en plastkasse fanns en blombukett med en studentmössa. Ingen hade brytt sig om att leta reda på denna äldre släkting. Hon skred sedan rakt igenom alla stojande människor mot tunnelbanestationen. Hemma var det bara ensamheten som väntade på henne.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Studentflaken fanns inte när mina barn sprang ut från det nu nedlagda Västertorps gymnasium. Då var studentexamen som vilken skolavslutning som helst och flera brydde sig inte ens om att skaffa studentmössa. Då fanns det jobb och ytterst få riskerade att bli hänvisade till arbetsförmedlingen eller märkliga kurser på Komvux. Målningarna på de påkostade studentflaken skildrade dagens bistra verklighet. Ett godkänt slutbetyg från ett statusgymnasium är ingen garanti för att det som prins Gustav på 1830-talet går sjunga om studentens lyckliga dagar.

 
Sjung om studentens lyckliga dag,
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än
i våra sinnen bo,
hoppet är vår vän,
och vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro!
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s