Blasieholmskyrkan – en nu bortglömd kyrka

 

Blasieholmskyrka

Det stormar kring beslutet om hur Blasieholmen skall se ut i framtiden. Det gäller om det gamla tullhuset skall bevaras eller om det med hjälp av sprängmedel skall, som visan om huset 34, fara till himlen in. Ett tullhus kunde säkert vara gnälligt, men det ville alla skattebetalare väl.

Det är inte första gången en historisk byggnad rivs på Blasieholmen År 1966 revs den stora och anrika Blasieholmskyrkan, som med hjälp av insamlade medel hade uppförts år 1867 under den tid när Karl XV var kung. Blasieholmskyrkan tillhörde det nybildade Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, som var en frikyrka inom den svenska statskyrkan. Skillnaden var att Evangeliska Fosterlandsstiftelsen ansåg att om en man eller kvinna skulle nå fram till Gud, krävdes en personlig omvändelse. Medlemmarna i denna kyrka hade rätt att tvivla på att Gud hade dikterat varje ord i Bibelns Gamla Testamentet och att en gudstjänst inte alltid måste följa den svenska kyrkans alla direktiv. Många i denna kyrka sökte sig tillbaka till Martin Luthers skrifter och tog till sig allt der han hade skrivit. Ledare för kyrkan var Gustav Emanuel Beskow. Bland de trogna åhörarna finns prins Oscar och kretsen runt omkring honom. Kyrkan hade dubbla rader av läktare och här kunde 2000 åhörare lyssna på predikningar och föredrag. Många söndagar fram till slutet av 1940-talet var kyrkan fullsatt.
Claës Lundin skrev i slutet av 1880-talet boken ”Det nya Stockholm”. Denne författare var ordentlig och besökte alla ställen han skrev om. Det imponerade på honom att i Blasieholmskyrkan möttes alla samhällsklasser och att ingen var förmer än den andra. Han tog reda på vilka som satt i styrelsen för kyrkan och konstaterade att det fanns två adliga godsägare från Skåne och en från stranden vid Vättern. Med i styrelsen fanns också en bataljonsläkare, ett hovrättsråd och ett reseombud.

Kyrkan sjöd av verksamhet och hade ett eget bokförlag och bokhandel. Ledningen för bokhandeln var ibland bekymrad. Andaktsböckerna sålde dåligt, medan folk strömmade till och köpte färgglada kort med blommor.
Två av de trognaste besökarna under slutet av 1800-talet var prins Oscar, son till Oscar II, och hovfröken Ebba Munch av Fulkila. Det hade uppstått en romans på Slottet mellan den religiöst intresserade prinsen och en av hovdamerna. Nu ingrep Oscar II och skickade ut sin förälskade son på den ena långresan till sjöss efter den andra. Sonen borde hitta en prinsessa och slå alla religiösa griller ur hågen. Han borde uppföra sig som en prins, dansa vals med lämpliga flickor och som alla andra skåla i champagne och dyra viner. Ingenting hjälpte. Till slut gav kungen med sig och prinsen fick år 1888 i England gifta sig med sin Ebba. Han fick nu kalla sig för greve Oscar Bernadotte af Wisborg.

Oscar Bernadotte var intresserad av arbetet i Blasieholmskyrkan. Under många år var han söndagsskollärare och han var med om att bygga upp Evangeliska Fosterlandsstiftelsens missionsverksamhet bland samerna i Lappland. Hans stora insats var som förbundsordförande i KFUM. Han avled i sitt hem år 1953. De sista åren av sitt liv vårdades han i hemmet av dottern Maria, som var utbildad sjuksköterska från Sofiahemmet.

Flera av de aktiva manliga medlemmarna i Blasieholmskyrkan blev under 1920-talet aktiva inom politiken och några satt med i riksdagen. Dessa män hade god kontakt med både baptister och metodister. Båda dessa frikyrkosamfund hade egna konfirmationer och undervisningen gick ut på att lära känna Jesus som världens frälsare och att inte utantill plugga in en utökad katekes. På den tiden skrevs det in i kyrkoboken att ungdomarna hade konfirmerats. För att komma in på bland annat ett folkskollärarseminarium krävdes det att de blivande lärarna skulle var konfirmerade i den svenska statskyrkan. Politikerna från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen motionerade om att kravet på konfirmation inte skulle skrivas in i kyrkböckerna. Dessa motioner röstades omedelbart ner i riksdagen.

Riksdagsmännen motionerade också om befrielse från skolans kristendomsundervisning för de barn, som tillhörde någon frikyrka. Dessa barn borde ha samma rättigheter som deras katolska och judiska kamrater. Detta förslag röstades också ner.

Evangeliska Fosterlandsstiftelsen hade en skola, där missionärer utbildades. Dessa skulle arbeta både på hemmaplan och framför allt i Kina. Senare startades också en missionsförening med uppgift att omvända det judiska folket till kristendomen. Ledarna hade tagit fasta på de skrifter om judendomen, som Martin Luther skrev på sin ålderdom.

Israelsmissionen skulle idag vara nästan bortglömd om inte det varit för Erik Perwe, som hösten 1942 blev kyrkoherde i Viktoriaförsamlingen i Berlin. Han efterträdde Birger Forell, som gått till historien genom att han var arbetsledare för byggande av en tunnel från kyrkan ut till andra sidan av gatan. Flera tyska judar hade flytt till kyrkan och genom tunneln kunde de smita ut till ett annat liv och hoppas få komma till vårt land. Ryktet berättar att den svenska ambassaden var orolig för Birger Forells säkerhet och därför önskade få honom utbytt mot en präst, som inte skulle reta upp nazisterna. Valet föll på Erik Perwe, som borde tack vare sin utbildning som missionär från Israelsmissonen ansågs hysa en mer neutral inställning till judarna än sin företrädare. Detta visade sig inte stämma. Under Erik Perwes ledning genomfördes den mest riskabla flykten av tyska judar till vårt land. Detta skedde sensommaren 1944 i samband med att de svenska diplomaternas möbler med järnväg skulle fraktas till vårt land. Lämpliga tyska tulltjänstemän och lokförare mutades med äkta kaffe och starksprit. På så sätt kunde tåget göra ett tillfälligt stopp i en skogsdunge. Möblerna bars ut och de judiska flyktingarna hoppade in i godsvagnarna, som sedan plomberades med den tyska tullens sigill. Först när tågfärjan la till i Trelleborgs hamn, kunde flyktingarna känna sig säkra. Vad som sedan hände med de eleganta möblerna är det ingen som vet.

I december skulle Erik Perwe flyga hem till Norrköping på semester. Hans plan blev nedskjutet över Östersjön. Rykten blossade genast upp. Nazisterna hade anat sig till vad Erik Perwe sysslade med och ville därför röja honom ur vägen. Han efterträddes av Erik Myrgren, som ursprungligen hade tänkt bli sjömanspräst i Latinamerika. Han fortsatte att hjälpa tyska judar att komma ut ur Tyskland. Under krigets sista dagar fick personalen i den svenska kyrkan flytta till ambassadens skyddsrum. Erik Myrberg tog med sig altarljusen, sin gitarr och sin kamera och kunde i skyddsrummet hålla små gudstjänster. Efter krigsslutet flögs alla från detta skyddsrum ut ur Berlin i ett ryskt militärflygplan och efter någon vecka i Moskva kunde Erik Myrberg få återvända hem. Här kunde han vila ut och umgås med sin familj och de judiska flyktingar han hjälpt att komma i säkerhet.

Det var mycket som ändrades efter det andra världskrigets slut. De böcker, som Martin Luther på sin ålderdom skrev om judendomen, borde glömmas bort. Det strömmade amerikansk musik ut ur radioapparaterna och det blev svårare att få landets ungdomar att intressera sig för religiösa frågeställningar. De äldre, som varje år hade skänkt pengar till Blasieholmskyrkan, avled och deras arvingar hade tappat intresset för den kristna förkunnelsen. Det saknades pengar till drift och underhåll av kyrkan. År 1966 tog styrelsen beslut om att kyrkan skulle rivas och att tomten skulle säljas. Nu köpte föreningen en tomt och uppförde en kyrka i stadsdelen Hammarby. Hit fördes också alla lösa inventarier från Blasieholmskyrkan.

Nu när sommarsolen lyser längtar vi ut i naturen. Evangeliska Fosterlandsstiftelsens grundare skrev år 1847 en psalm, som borde följa med alla vandrare. Den har nummer 251 i 1986 års psalmbok.
”Var jag går i skogar berg och dalar
följer mig en vän, jag hör hans röst
han osynlig är men till mig talar
talar stundom varning, stundom tröst.
Han, min herde, gick före mig i döden
men han lever i all evighet.
”Sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet.”

Bilden på Blasieholmskyrkan har jag hittat på Stockholmskällan

En tanke på “Blasieholmskyrkan – en nu bortglömd kyrka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s