Långholmens fängelse och Guds Vackra Värld

Långholmens fängelse

För ett par dagar sedan traskade jag i duggregent runt det anrika gamla fängelset, som nu har byggts om till hotell och vandrarhem. Precis så här dystert upplevdes den stora byggnaden av de frigivna fångar, som skulle ge sig in i en oviss framtid. Var skulle de bo och skulle någon vilja anställa dem? Mycket av detta finns skildrat i romanen ”Guds Vackra Värld” som kom ut år 1916. Författaren var Martin Kock. I förordet skildrar han ett möte med en frigiven fånge. Då fick han som gåva ett skrivhäfte, där fången under fängelsetiden beskrivit sitt liv och också tristessen på fängelset. Detta förvandlade Martin Kock till en 800 sidor tjock roman, som fick namnet ”Guds Vackra Värld”

Jag har flera gånger försökt lösa igenom hela ”Guds Vackra Värld”, men varje gång har jag gett upp efter ungefär hundra sidor. Första gången var jag i tonåren och hittade en sliten och häftad upplaga inklämd mellan några av pappa prästens predikosamlingar. Når jag sedan frågade pappa varför han hade boken, suckade pappa. Den hade ingått i kursen själavård i ämnet praktisk teologi, ett ämne som skulle studeras terminen före prästvigningen. En präst borde kunna stötta de frigivna fångarna och inte se ner på dem.

År 1925 fick vårt land ett tillägg till kyrkolagen. Vid varje större fängelse måste det finnas en heltidsanställd präst, som bland annat måste ansvara för att fångarna fick meningsfull sysselsättning och se till att alla skulle få skolundervisning under sin fängelsetid. Många av fångarna hade glömt mycket av det de lärt sig under de sex år de gick i folkskolan. Denna bestämmelser visar tydligt att kyrkopolitikerna läst ”Guds Vackra Värld”.

Långholmens förste präst efter det nya tillägget i kyrkolagen var oerhört samvetsgrann i sitt arbete med de 500 fångarna och de, som tillfälligt var intagna i häktet. Varje dag besökte han flera av dem i deras celler och gjorde sitt bästa att få kontakt med dem. Ibland lyckades han med detta och ibland misslyckades han. Ett par eftermiddagar sysslade han med kyrkobokföring. Många av fångarna hade försvunnit från sin hemförsamling utan att begära flyttningsbetyg. När detta upptäcktes, fördes de över till boken för obefintliga. De fanns i brottsmålsregistret men inte i samhället. Det var ett mödosamt arbete att leta reda på den sista församlingen, som fången var mantalsskriven i. Vid utskrivningen från fängelset var det fattigvårdsnämnden i denna kommun, som borde ansvara för den frigivne fångens uppehälle. Det var långt ifrån alltid det gick att hitta denna församling och fångarna kunde vara mycket förtegna.

En fånge hade barn i Sundbyberg och fängelseprästen skrev flera gånger till barnavårdsnämnden i Sundbybergs församling. Jag gissar att han där påpekade att barnen måste få mycket stöd, så att inte de följde med sin far in i brottets bana.

I dagboken märks det att fängelseprästen blivit god vän med en äldre fånge, som han alltid skildrar med namnet ”Den Gamle Fången”. Ett par gånger i veckan söker han upp Den Gamla Fången och gav honom sånglektioner. De sjöng högt och klart och detta genljöd genom korridoren. Sedan kom önskemål från de andra fångarna. De ville också lära sig sjunga och två gånger i veckan samlades en grupp fångar till sångövningar. Efter detta blev det lättare att få fångarna intresserade för att bättra på sina ofta bristfälliga skolkunskaper. Jag har inte lyckats ta reda på vem denne präst var och vad som hände med honom efter det att han lämnade sin tjänst i början av 1930-talet. Dagböckerna utstrålar en trosvisshet, som dåtidens kyrkobesökare sällan såg några tecken på hos sina församlingspräster.

dagbok Långholmen (2)

Huvudpersonen i ”Guds Vackra Värld” är Frasse, som var född i en liten idyllisk bondby någon gång i slutet på 1880-talet. Han hörde från födseln till de utslagnas skara. Hans föräldrar ägde ingen jord, utan de försörjde sig som dåligt betalda tjänstefolk på de stora gårdarna. För att kunna mätta familjen fick Frasse redan som barn under de ljusa sommarmånaderna följa med sin mamma in i beteshagar och tjuvmjölka korna. Om de blev ertappade var det ingen skam att nästa natt smyga sig in i hästhagen och där med en kniv skada hästarna. Samtidigt kunde de tända eld på de hölador, som låg vid slåtterängarna. Frasse var redan kriminellt belastad när han kom till Stockholm och började arbeta på en fabrik. Nykterhetslogens ordentliga medlemmar föraktade honom och nu var vägen in i Stockholms brottsliga värld utstakad. Frasse dömdes flera gånger till fängelsestraff och så småningom slutade polisen att intressera sig för honom. Livet slutade sedan mycket tragiskt för både Frasse och hans familj.

Martin Kocks bok  ”Guds Vackra Värld” var en av de första arbetarromanerna i vårt land. Den räknas nu som en klassiker och kom ut i nytryck år 1991. Det sägs ofta att den omedelbart efter den första utgivningen borde ha översatts till de stora världsspråken. Då skulle den ha blivit mycket mer läst och uppskattad. Boken kom ut under det andra världskriget och efter fredsslutet hösten 1918 kändes boken inte lika aktuell. De, som idag orkar läsa alla de 800 sidorna, ser genast paralleller med dagens samhälle. Ett utanförskap, som föder misstro mot samhället och lust att bränna ner det vanligt folk har byggt upp. Landsbygdens nedbrända lador vid sekelskiftet 1900 kan liknas vid dagens bilbränder i Stockholms förorter.

Martin Kock var också musiker och skrev dikter, som han sedan tonsatte. De sjöngs in på grammofonskivor av hans kusin Karin Juel. Några av dem har sedan tagits upp av dagens vissångare. Den mest kända är ”Blomman”. som kan passa bra att minnas denna regniga midsommarafton

När vår Herre gör en blomma,
gör Han stängeln mjuk och fin,
sedan sätter Han små blader där uppå.
Sedan tar Hans starkhets hand
all jordens färg och dunkla must,
och se´n blåser Han sin ande in däri.
Då står blomman där och lyser
med de kärleksrika färger klara,
kommen ur Guds egen hand
att vara oss till fröjd.
Blomma! Blomma!
Var mitt hjärtas fröjd!

 
När vår Herre gör en flicka,
gör Han nog på samma vis,
först en vacker liten kropp, så mjuk och len.
Sedan tar Hans starkhets hand
från jord och himmel färg och ljus,
och Han blandar dem och skapar hennes själ.
Då står flickan där och lyser
bland de andra Herrans blomster klara,
kommen ur Guds egen hand
att vara oss till tröst –
Flicka! Blomma!
Var mitt hjärtas tröst!

lilja

En tanke på “Långholmens fängelse och Guds Vackra Värld

  1. Intressant inlägg om Långholmen och Guds Vackra Värld. Den kände jag inte till men däremot Blomman, som jag sjungit många gånger ända sen tidiga tonåren.
    Kram från Ingrid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s