Kristen tro i Skärholmen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag är ofta i Skärholmen. Här finns ett stort bibliotek, Myrorna har enorma hyllor fyllda med  skänkta böcker  och det finns andra lockande affärer. Skärholmen har varit mitt centrum i drygt 40 år och jag åker sällan in till centrum för att handla. Under  de år som gått har jag upplevt hur Skärholmen har förändrats. De första, som flyttade till Skärholmen, har av olika anledningar bytt bostad och nykomlingarna är från andra länder och har spritt sina egna traditioner i området. Det tidigare stora och dystra torget har nu blivit en samlingsplats med sina färgsprakande fruktstånd. I kön byter alla vänliga ord med varandra  och delar med sig om tips på vegetariska rätter. Varför  inte använda mer bladpersilja i maten?

En märklig förändring ar att svenska kyrkan sommartid har öppnat en liten kafeteria på torget. Det, som slagit mig mest, är att det har blivit en samlingsplats för ensamma män.. Ingen skäms för att sitta utanför porten till en kyrka och jag har aldrig varit med om att kristna och muslimer börjar bråka med varandra.

Den sista veckan har det rasat en ofta hätsk debatt på Facebook om att det är provocerande att bära ett kristenkors runt halsen. Man skall inte reta upp muslimer i onödan och korset skall inte ses som en protest mot att vi har släppt in för många flyktingar från Mellanöstern. Jag har blivit förskräckt när jag läst om detta. Även de, som inte accepterar allt som står i Bibeln, har inom sig en flämtande gnista av gudstro. Om de vill visa detta genom att köpa ett kors, borde svenska kyrkan vara tacksam för att några inser att kristendomen har fört mycket gott med sig.

För ett par dagar sedan slog jag mig ner vid en glassbar bredvid bankomaten i Skärholmen. Folk strömmade förbi och jag blev förvånad över att många bar stora eller små kors helt synligt. Jag började räkna och kunde konstatera att det var ungefär lika många som hade kors som täckte sitt hår med en huvudduk. De flesta som hade kors var unga flickor. En mörkhyad småbarnsmamma gick så långt som att hon hade stora kors dinglande i öronen. Här var ingen rädd att öppet visa sin tro och ingen uppträdde hotfullt mot dessa unga flickor. Jag pratade lite med några kvinnor i min egen generation. Då förde jag korset på tal. De medgav att de inte vågade berätta för sina gamla väninnor att de då och då gick till kyrkan. Att tro på Gud uppfattas numera av många svenskar detsamma som att vara gammaldags och konstig samt att inte följa med sin tid. Den svenska kyrkan är, som en man har uttryckt sig idag på Facebook, fylld av märkliga apkonster.

Min uppfattning är att det  inte är muslimer, som blir irriterade av korset, utan flera som anser sig tillhöra den svenska kultureliten. Jag vet att många har blivit förargade över att ett fåtal församlingar har använt skattemedel till dyra utlandsresor och detta borde naturligtvis inte vara tillåtet. Ingen skriver om att min församling Hägersten har ordnat trevliga aktiviteter varannan vecka hela sommaren och att kyrkoskatten går till social verksamhet. Det har blivit en trend i de sociala medierna att skiva negativt om kristendomen och positivt om islam.
På 1960-talet bodde jag ett par år i södra Tunisien och försökte då sätta mig in i islam och hur lagstiftningen fungerade. Kvinnor, som ägnade sig åt sexualitet utanför äktenskapet, kunde hamna i fängelse. Här fanns det ett undantag och det gällde de, som arbetade på de hårt kontrollerade bordellerna. I Tunisien förekom det inte att otrogna kvinnor stenades till döds, vilket då förekom i andra länder. Jag köpte en förbjuden översättning av Koranen i Frankrike och med hjälp av lexikon försökte jag komma underfund med vad Islam stod för. På den tiden var det inte tillåtet för ”otrogna” och kvinnor att läsa Koranen. När det var dags att återvända till Tunisien fick Koranen stanna kvar i vårt sommartorp i Skåne. Idag åtskilligt ändrats inom Islam. Koranen har översatts till svenska och den gå att låna den på biblioteken.
Jag har inte gått in i varje detalj i Koranen. Just nu ser jag en klar skiljelinje mellan kristendom och Islam. Det är en händelse, som finns skildrad i evangelium enligt Johannes kapitel 8. En dag, när Jesus var i helgedomen, kom översteprästerna släpande med en kvinna. Översteprästerna bedyrade hade tagit henne på gärning  när hon ägnade sig åt äktenskapsbrott. Straffat enligt Mose lag var att stenas till döds. Hur skulle Jesus döma kvinnan? Svaret har blivit vägledande för kristendomen.
”Då sa Jesus till översteprästerna : ”Den av eder som är utan synd kaste första stenen”. När de hörde detta gingo de ut, den ene efter den andra, först de äldste och Jesus blev ensam lämnad med kvinnan, som stod där kvar. Då såg Jesus upp på kvinnan och sade : ”Har ingen dömt dig?” Hon svarade ”Ingen”. Då sa Jesus : ” Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte mera.” (1917 års bibelöversättning)

Profeten Mohammed råkade aldrig ut för något liknande. I flera muslimska länder händer det att kvinnor, som haft sexuellt umgänge utanför äktenskapet, döms att stenas till döds. Här är det den strängaste tolkningen av islam som gäller. Det hjälper inte att länder som Sverige protesterar mot detta grymma straff. Ett öppet sätt att visa att vi är emot detta kan vara att öppet visa att man har ett kors runt halsen. Om de sekulariserade svenskarna ställer de upp för det Jesus sa till översteprästerna, borde de inte på Facebook bli motsagda av representanter för den svenska kyrkan.

Ofta önskar jag att det gick att riva de osynliga murarna mellan biskop Eva Brunne och folket i Skärholmen. Skärholmen är en församling där många inte tillhör den svenska kyrkan. Anledningen till detta är många. Folk kan vara muslimer eller katoliker och de kan också ha lämnat kyrkan på grund av alla skriverier i pressen och att de surfar på den svenska ateistiska modevågen. Biskopen borde komma till Skärholmen och i slitna jeans ställa sig och leta efter något snyggt bland de begagnade kläderna hos Myrorna, kila in till Överskottsbolaget och köpa billiga livsmedel eller trängas vid fruktstånden. På dessa ställen är det naturligt att komma i kontakt med vanligt folk. Det kristna budskapet borde komma ut där folk möts ansikte mot ansikte. Man skall inte längre inför sina gamla vänner behöva skämmas för sin kristna tro och här borde biskopen vara en förebild.

Jag vet inte hur många svenskar som har uppfattat skillnaden mellan demokrati och teokrati. På 1940-talet trummades dessa begrepp in i skolbarnen hjärnor. Vårt land var en demokrati och folket hade lagstadgad rätt att uttrycka sina åsikter i politiska partier och sedan rösta i riksdagsvalet. Teokrati var då ett förlegat begrepp. Det var inte en avlägsen Gud som dikterar  landets olika lagar som i en land med teokrati inskrivet i sin grundlag. I vårt mångkulturella land möter den svenska modellen av demokrati flera länders teokrati. Det har blivit en knepig fråga att avgöra vad som är religionsfrihet och vad som är teokrati. Ar det ett tecken på religionsfrihet att tonårsflickor stenas till döds för att de bejakar sin kärlek?

Det finns gamla psalmer, som fortfarande känns aktuella. Dit hör nummer 561 i 1986 års psalmbok. Författaren till psalmen är Johan Olof Wallin och han diktade den i samband med att vårt land 1819 skulle få en ny psalmbok. Det första årtiondena av 1800-talet innebar många förändringar för vårt land. Det hade utbrutit krig mellan vårt land och Ryssland. Ryssland hade segrat och i fredsförhandlingarna blev Finland en del av Ryssland. En fransk marskalk valdes till svensk kung och landet fick nya grundlagar. Nya kristna värderingar hade på 1700-talet kommit in i landet och den svenska statskyrkan borde på ett bättre sätt kunna förklara vilket roll Gud Fader spelade i folkets liv. Nya psalmer skulle kunna vara ett bra sätt att förklara detta. I den andra versen finns en fin skildring av hur vi kan se på Gud. Idag kan vi säga att den pekar framåt på tolkningar av vad kristendomen innebär och detta i motsats till teokrati. Det är vanmakt alla de känner som inte vågar visa att de under skjortan bär ett kristet kors.
”Molnen våra blickar stänger
vanmakt tecknar våra spår,
men till alla hans blickar tränger
över allt hans makt förmår.
Fadershjärtat i det höga
vårdar barnahjärtan rätt
fadershand och fadersöga
heter Guds regeringsrätt.”

3 tankar om “Kristen tro i Skärholmen

  1. Intressanta frågeställningar. Ateism eller sekularism kan vara nästan lika intolerant och snäv som vissa kristna grupper (de här i USA som ger sig på eller försöker omvända ”syndare”) känns det som! Jag ser rätt ofta sekulära svenskar på internetforum eller i diskussioner som kritiserar andra med en uttalad (kristen) tro eftersom det inte kan bevisas rationellt och vetenskapligt att någon gud existerar. Och jag minns fortfarande hur mobbade mina två öppet kristna klasskompisar (av 30) var i grundskolan. Så fientligheten mot kristendomen/kyrkan går säkert som du säger betydligt djupare i Sverige än att handla om att vara kulturellt tolerant mot muslimer….?

    På ett sätt tror jag det är lättare för en muslim och en kristen att förstå varandras perspektiv, övertygelse och världsuppfattning (så länge de är någorlunda toleranta och ekumeniskt sinnade) – inklusive rätten att visa sin religiösa övertygelse med kläder och smycken – än för en hardcore vetenskapligt baserad ateistisk (eller sekulär) och en övertygat religiös person. Men sen finns det förstås djupt intoleranta riktningar i båda religionerna. Du har rätt i att den tolkningen av Jesu budskap på vissa sätt är mer tolerant. Samtidigt så har jag etablerade kristna värderingar runt omkring mig som går helt emot lika rättigheter och som jag ser som djupt skadliga för de grupper – kvinnor också! – de omfattar.

    Jag tror nog ändå på en separation mellan religion och stat, religiös tolerans men inte till kostnaden av upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna som kom ur Upplysningen. Lika mänskliga rättigheter ska vara en del av statsräsonen och gälla alla som bor i landet (oavsett etnicitet, religion, sexuell läggning, eller kön). Det är även värden som jag känner bör guida internationellt samarbete och interventioner i våra länder. Sen är förstås verkligheten ofta mycket mer komplicerad och man måste balansera olika prioriteringar och värderingar mot varandra – men det är viktigt att ha den kompassen.
    Sorry för låång kommentar men ditt inlägg gav mig mycket att tänka på…

    PS. Det var intressant att läsa uppföljningen om historien om Mikael.

  2. Intressant inlägg om islam och kristen tro. Skärholmen åker jag också ofta till när jag är i Mälarhöjden. Det är framför allt barnböcker jag tittar efter när jag är på Myrorna.
    Ingria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s