Medmänniskan

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Denna söndag har som tema konsten att möta sina medmänniskor och dagens predikotext text är hämtad ur evangelium enligt Matteus. Den igår i det avsnitt i Bibeln, som brukar kallas för Bergspredikan
Jag har sedan jag var barn funderat mer på hur berget såg ut. Jag ville veta vilka växter som alla de, som tillsammans med Jesus ,vandrade uppför sluttningen upptäckte och luktade på. Jag inbillade mig att det var en tidiga morgon på våren och att fiskmåsar kom insvävande från Medelhavet. När jag börjat skolan och fick tillgång till en egen kartbok visste jag säkert att det var berget hette Tabor. Det var rikt på kalksten och var drygt 500 meter högt. På vårarna borde det ha varit fyllt av sällsynta blommor som guckusko och gotlandssippa. Jag skulle ha velat vara med på vandringen tillsammans med allt folket . På 1930-talet var bilder en sällsynthet. Det berg, som bäst stämde med mina fantasier, var något av fjällen i Jämtland. i gamla årgångar av Turistföreningens årsskrifter hittade jag bilder över dessa kalkrika fjäll.

Berget Tabor ligger inte långt från Nasaret och på sluttningarna hade folk byggt hus i små byar. Bergets topp var heligt och för många av det ett alternativ till templet i Jerusalem. Platsen hade många fördelar. Det låg nära och här fanns det inga krav på att offra duvor eller att växla pengar till en annan valuta. Alla, som vandrade upp till bergstoppen, visste att det var lämpligt att ta med sig egen matsäck. Detta var naturligtvis många som glömde.

Matteusevangeliet berättar hur Jesus samlade folk omkring sig och vandrade upp mot toppen. Här kunde alla se ut över Galiléens slättland och konstatera att landet var ockuperat av romarna. Deras vaktposter syntes nästan överallt och många upplevde dessa som skrämmande. De hade en annan religion och talade ett helt annat språk. Vilka var de egentligen? Kunde man lita på en romersk soldat? Vad hände om en romersk soldat tappade humöret och började slåss vilt omkring sig?

Detta var en känslig fråga. Jesus hade ett mycket radikalt svar. Om du får en örfil, vänd då den andra kinden till. Jag tror att folket kring honom nickade i samförstånd. Detta var ett sätt att undvika att ett tillfälligt vredesutbrott slutade i ett allmänt upplopp och att den romerske befälhavaren skulle utkräva hämnd på en hel by.

Vi har idag svårt att föreställa oss hur det för 2000 år sedan var svårt att leva i ett land, som var ockuperat av det mäktiga romarriket. Judarna hade fått behålla sin egen religion , men när det gällde den civila lagstiftningen gällde den romerska lagen. Problem fanns överallt i Israel, som var ett litet och särpräglat land. Byarna låg tätt och det kunde under sommarmånaderna vara brist på vatten. På vintrarna kunde det storma in sand från den närbelägna öknarna och på vårarna kom den milda brisen från havet. i landet trängdes flera olika folkslag och det kunde finnas farliga rövare på vägarna. Vad hände om en man eller kvinna plötsligt måste lämna sin egen by för att besöka en döende anhörig i en annan by? Nu behövde han eller hon att någon följde med åtminstone en bit på vägen? Jesus hade ett radikalt svar på detta. Tveka inte att följ med. Om din medmänniska ber dig gå med en mil, fördubbla sträckan. Alla nickade säkert instämmande. Detta var att bry sig om alla som fanns i omgivningen.

Det finns skildringar om livet i Israel för 2000 år sedan. Flera i den judiska överklassen började leva som de grekiska affärsmännen och byggde och inredde sina hus enligt deras smak. De umgicks både med greker och med romerska härförare och kanske började de tvivla på att det bara fanns en enda gud. Andra författare beskriver hur judendomen kunde ta sig olika uttryck. Det fanns översteprästerna, som hade utvecklats till en judisk överklass och som tjänstgjorde i Jerusalems tempel. Det fanns en mäktig grupp i Israel. Det var fariséerna, som ansåg att alla borde leva efter de regler om renhet, som finns beskrivet i Moseböckerna. Detta hade Jesus mycket svårt för. Han såg alla i sin omgivning som människor, vars behöv av stöd och tröst nonchalerades av grekerna, romarna och judarna. En växande skara var esséerna, en judisk sekt, som var i konflikt med både de styrande romarna och den traditionella judendomen. Mitt i detta kaos av religiösa tvister vandrade Jesus runt i trakterna kring Nasarat. Hans budskap var annorlunda. Alla borde inse att alla hade lika stort värde och att man inte fick döma någon oskyldig. Hans efterföljare måste se sig själva som världens ljus, som skulle skina klart och inte fick gömmas undan. Deras tro var annorlunda, de trodde på en enda gud, som de aldrig skulle få se i jordelivet. Det var en gud, som tittade på hur människorna uppförde sig i det dagliga livet och som inte med en bister min kontrollerade allt i en tjock skriftrulle med lagar.

Bergspredikan slutar med en skildring om hur man bygger ett hus och efter detta hur människorna skall skapa sig andliga hem, som inte blåser bort vid förta religiösa eller politiska oväder. Denna liknelse förstod folket, som hade samlats runt Jesus på berget. Jesus hade pondus och han kunde tala på ett sätt som gjorde att alla kunde ta till sig hans budskap.

Bergspredikan skapades i orostider. Det är lätt att i den hitta rader, som passar in i dagens samhälle. Idag är vi inte rädda för rövare utan för vägpirater. Det kan vara farligt att gå ensam hem under natten och detta är något, som både festklädda flickor på väg bort från dansens virvlar och kvällspatrullerna inom sjukvården, har erfarenhet av. Att följa en trött undersköterska hem efter ett tungt   arbetspass är att hjälpa mer än en medmänniska. Undersköterskan måste orka klara av jobbet dagen därpå. Få av de utsatta kommer sig för att be om hjälp och frivilligarbetarna bemöts ofta misstro och glåpord om att vara rasister.

idag har jag varit i Mälarhöjdens kyrka. Denna höst har jag fått en enorm skörd av plommon, som jag inte vet vad jag skall göra med. En ensam tant äter inte speciellt mycket och jag har fortfarande kvar av den sylt jag kokade förra sommaren. Jag fyllde min ryggsäck med plommon och bad alla vid kyrkkaffet släpa med sig hem av mina plommon. Allt försvann snabbt och jag hade kunnat ta med mig det dubbla. Mina plommon är odlade utan gifter och sådana delikatesser är dyra i livsmedelsbutikerna. Många, som arbetslösa och kvinnor med låg pension, har inte råd att köpa svensk frukt.

Jag upplevde högmässan mycket starkt. Jag tyckte om Elisabeth Nordlanders predikan och jag uppskattade den slutmusik, som spelades på orgel av en vikarierande musiker. Jag var på mina drömmars Tabor med porlande bäckar, mängder av vackra doftande blommor och skrikande fiskmåsar.

På hemvägen gick jag förbi en villatomt med ett plommonträd, som sträckte ut sina grenar långt ut över häcken. Det regnade plommon ner på gatan. Här borde någon på morgonen trotsat uppmaningen om att inte arbeta på söndagarna ha plockat ner alla plommonen och åkt till en kyrka i ett höghusområde och delat ut dem till kyrkobesökarna. Här saknade jag tankarna på medmänsklighet.

En tanke på “Medmänniskan

  1. Tack Carin för att du delade med dig både av dina fina tankar som levandegör Bergspredikan och av dina plommon som verkligen är söta och goda!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s