Erstas sommarhem Betania på Värmdö

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

I veckan som gått har det varit avslutning på min församlings sommarprogram. Vi for med diakonerna Svante och Anja i spetsen tillBoda brygga i Värmdö. Här ute ligger det underbara Betania.

Ibland har vi svårt att föreställa oss hur svårt det var att leva i Stockholm i slutet av 1800-talet. Sjukvården var dåligt utbyggd och bostäderna saknade ofta både vatten och avlopp. Då var det svårt att hålla snusket och sjukdomarna tillbaka. I kampen mot fattigdomens sjukdomar satte kyrkan in diakonissor, som skulle ha till uppgift att gå hem till de sjuka och svaga samt att ansvara för en liten sjuksköterskemottagning. De hade fått sin utbildning på Ersta diakonianstalts sjuksköterskeskola, som startade i mitten på 1850-talet. Då låg den på Pilgatan på Kungsholmen och inte långt från Kungsklippan.

Diakonissorna skulle vara ogifta och om de gifte sig var det omöjligt för dem att behålla sitt yrke. I samhället hade de låg status och vid den årliga middagen hos kyrkoherden blev de placerade långt bort från de förnäma i församlingen. De var en viktig kugge i storstadskyrkornas verksamhet, dåligt betald tjänare med låg status. Några gånger hände det att de stötte på en ung och socialt intresserad präst. Kärlek uppstod och paret gifte sig. Då kom en förändring. Diakonissan blev något, hon var prästfru och om paret flyttade ut på landet blev hon värdinna i en prästgård. Hon blev en tillgång för församlingen och fick användning för sina kunskaper i sjukvård.
Det var inget fysiskt lätt arbete att för drygt hundra år sedan vara diakonissa. De skulle kunna tvätta sår och se till att det fanns kokande vatten att tvätta med och ibland fick de gå ut på gården och pumpa upp vatten själva. När det blev sol och sommar var många av dem utslitna och hade stort behov av vila. Då skänkte en rik familj pengar, så att diakonissorna skulle få ett eget semesterhem vid havet. Valet föll på en bergig tomt vid havet på Värmdö.

Diakonissorna kom klädda i sina svarta dräkter med vita och styvstärkta förkläden och på huvudet hade de sina speciella svarta hattar. Här , vid havet, kunde de klä si i ljusa sommarkläder, bada i anständiga baddräkter med svepande kjolar och sitta på klipporna och sola sig. Här fick de lära sig att vila var en typ av stillsamt arbete, när kroppen byggde upp nya krafter och hjärnan kunde tänka i andra banor. De sysslade med handarbete och naturvård och på kvällarna var det högläsning. Efter några veckor vid havet blev för många arbetet i slumkvarteren mindre tungt.

Tiderna har förändrats. Dagens diakoner har fått en helt annan utbildning. De skall inte längre ansvara för en sjuksköterskemottagning och är befriade från det tunga och smutsiga arbetet i slummens bakgårdar. De går inte längre klädda i svarta och otympliga kläder och slipper att använda fritiden till att styvstärka förkläden. Den stora förändringen är att de får deltaga aktivt i mässorna genom att vara med och dela ut nattvarden. De läser  bibeltexterna under gudstjänsterna och de leder andaktsstunder. De har lagstadgad semester och kan gifta sig. Deras lön är bättre och de kan åka utomlands på semester. Deras betana har fått andra uppgifter. Det har blivit ett gästhem för alla som söker en fristad vid havet.

Det kristna inslaget syns på många ställen i Betania. I matsalen finns en tavla med bordböner från olika tider. Här är det naturligt att bedja bordsbön, något som numera hör till ovanligheterna. Här hittade jag den bön, som hörde till ungdomsårens scoutläger.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var inte de vackra husen med sina minnesfyllda inventarier, som fick mig att uppfyllas av en märklig andlighet. Det var naturen, som delvis påminde om öarna i Göteborgs södra skärgård. Klipporna var uppbyggda av grå granit och i skrevorna trivdes vilda blommor . Här fanns resliga ekar, viket saknades på min barndoms öar. På mina minnens öar hukade sig små träd för höstens stormar och på klipporna låg tång, som stormen slitit loss från de klippiga ständerna. Här på Betania saknade jag doften av salt hav och måsarnas intensiva skriande.

Betania5.JPG

Den var sprickorna i dt grå urberget som skänkte mig de intensiva upplevelserna. En gång för mycket, mycket längesedan veckade sig berget här och den degformade graniten bildade djupa sprickor. Idag har allt stelnat och sprickorna har under tidernas lopp fyllts med multnande löv och fågelspillning. Idag är de små grönskande dalar med stigar till och från havet. Jag mindes en av barndomens alla psalmer om tro och tvivel. Den har nummer 230 i 1986 års psalmbok.

Författaren till psalmen är den engelske 1700-talsprästen Augustus Toplady. Det var en man, som säkert kände att han levde på gränsen till att få Guds förlåtelse. Han hade gift sig som ung och äktenskapet gav honom inte den lycka han hade önskat sig. Som präst var det omöjligt att skilja sig och han gjorde därför som de manliga kungligheterna och skaffade sig en älskarinna. Denna kvinna tröttnade på detta liv i skuggan av en omtyckt präst och övergav honom. Efter något år skaffade han sig en ny älskarinna. I hemmet satt en förgrämd och ensam hustru, som vi tyvärr inte vet speciellt mycket om. Augustus Toplady arbetade i Cornwall och kände till områdets ovanliga klippor. En dag, när han vandrade från gård till gård i sin församling, kom ett häftigt åskväder. Då såg han en grotta i berget och här sökte han skydd. Då greps han av en svindlande tanke. Här kände han att både åskvädrets regnskur och blodet från korset strömmade över honom. Han fick ett behöv av att gömma sig och stanna kvar i klippan tills han upplevt att han fick förlåtelse.

Denna psalm översattes till svenska i i mitten av 1800-talet av Betty Ehrenborg-Posse, som tidvis arbetade som lärarinna på Er sta diakonanstalt. Som barn fick jag många gånger höra talas om att satt på klipporna å Ersta och då upplevde ett behov att gömma sig inför Gud. När jag såg det sprickfylldä berget vid Betania kom jag att tänka på psalmen. Jag tappade bort alla årtal. Det var inte här Betty Ehrenborg-Posse suttit och översatt psalmen utan band de små stugorna på toppen på Kungsklippan.
Psalmen har bearbetats flera gånger sedan mitten av 1800-talet. Den sista har gjorts av Britt G. Hallquist för vår nuvarande psalmbok. I den första versen är det ingenting som har ändrats sedan jag var ung. I vår nuvarande psalmbok inleder den avdelningen Skuld – Förlåtelse.

 
”Klippa du som brast för mig
låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet som går fram
från ditt hjärta, o Guds lamm
låt det bli en dubbel bot
för min synd och lagens hot.”

One thought on “Erstas sommarhem Betania på Värmdö

  1. Kände inte till det där om Toplady’s älskarinnor. Vi har många gånger åkt förbi Rock of ages i Burringdon Combe i Somerset. Toplady var präst i den närliggande byn Blagdon. Närmaste stad är Weston-super-Mare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s