Livets blomma

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Dagens predikotext har rubriken Döden och Livet. Det är en kuslig upptakt på en solig sensommardag med röda äpplen i träden och höstens första gula löv på gräsmattan. I dagarna är det 18 månader sidan min make stilla somnade in på Huddinge sjukhus. Två år innan detta skedde hade jag i hemmet och med hjälp av hemtjänst vårdat honom och nästan varje natt fått kämpa med hans dödsångest. Detta vill jag helst glömma. I mina rum lever han kvar genom alla de fönsterträdgårdar han planterade och vårdade. Han är levande de röda pelargonierna. Dessa är för mig Livets Blomma och när jag varje morgon vattnar dem känns döden långt borta.

Dagens gammaltestamentliga läsning är hämtad från första Konungaboken. Jag slog igår på kvällen upp denna bok och började läsa från början. Det första kapitlet grep tag i mig. Det som står där har jag nästan själv varit med om. Kung David hade blivit gammal och sjuk. Han frös ständigt och det var ingen, som tog hans krämpor på allvar. Batseba, hans favorithustru, fanns inte i hans närhet med deras son Salomo. Kung David hade flera söner och alla var medvetna om att det kunde bli strid på liv och död mellan arvtagarna. Vem var lämplig som efterträdare? Var det den äldre sonen Adonia eller Salomo?

I det tysta pågick diskussioner vem som skulle efterträda den legendariske kung David. Adonia ansåg att eftersom han var den äldste av sönerna, var han det självskrivne efterträdaren. Detta höll inte Batseba med om. Hon ville Salomo som kung över landet. Medan detta hetsiga gräl pågick låg den gamle kungen i sin säng och frös. Kungens män kom på lösningen. De skulle leta reda på en ung och vacker flicka, som skulle vara hon kung David på nätterna. Kravet var att hon skulle vara oskuld. Kungens män hittade den mycket vackra flickan Avishag. Hon visade sig vara perfekt i rollen som sjuksköterska i livets slutskede.

Adonia gjorde sig beredd att ta över riket och ordnade en stor fest för sina anhängare. Då ingrep Batseba och sökte upp den skröplige kung David. Hon var mycket artig och gjorde sitt yttersta att visa sig som en underdånig kvinna. Det behövdes inte mycket övertalning. Kung David befallde att hans mulåsna skulle överlämnas till Salomo och att profeten Natan skulle ta fram smörjhornet och smörja Salomo till kung. Nu kunde han i frid gå vidare till sina anförvanter på andra sidan graven.

Det finns ingen skildring om hur det gick till när kung Davids döda kropp balsamerades och placerades i en gravnisch i berget. Vi kan bara ana oss till att den besvikne Adonia var med och att han då träffade kungens vårdarinna Avishag. Vi vet ingenting om vad hon tyckte om kung Salomo och hans mamma Batseba. Denna sjukvårdskunniga flicka var fortfarande oskuld och kunde utan problem gifta sig. Efter detta troligtvis påfrestande arbete med att ta hand om den sjuke kungen var hon arbetslös.

Adonia fattade ett ödesdigert beslut. Han ville gifta sig med Adishag. För att kunna göra detta måste han ha kung Salomos tillstånd. Att söka upp kungen som friare till Adishag var något han inte vågade sig på. Nu sökte han upp Batseba och bad henne framföra ärendet till kung Salomo. Detta skedde och kungen hörde tyst på. Det hela slutade med arr kung Salomo bad Vår Herre om förlåtelse för vad han tänkte göra. Efter detta lät han en tjänare hugga ihjäl sin halvbror Adonia. Efter detta försvinner Adishag ut ur historien lika diskret som de sjuksköterskor, som vårdar  döende patienterna på Huddinge sjukhus.

Jag kan denna underbara sensommarkväll inte lämna tankarna på sjuksköterskan Adishag. Fick hon någon gång ett erkännande från kung Davids släktingar för att hon trofast ställde upp natt efter natt och pratade med den döende kungen om hans dödsångest? Kung David hade varit en framgångsrik kung, men han hade i många fall inte skonat liv för att driva igenom sin vilja. Hur kändes det ha blod på sina händer dagarna före mötet med Israels gud? Under en av sina sista dagar samtalade han länge med sonen Salomo om den politiska situationen i landet. Detta finns nedtecknat i den Första Konungabokens andra kapitel . Vi får aldrig veta vad han sa till Adishag.

Kung David begravdes i en grotta i berget Zion. Under den tidiga medeltiden upptäcktes grottan och den blev en helgedom för både judar och kristna. Idag är denna gravplats en turistattraktion och folk samlas för att hylla kung David, som levde för ungefär 3000 år sedan. För mig ter det sig märkligt att man aldrig tänker på alla de, som har ansvarat för berömda mäns sista veckor i livet.

Jag vet inte om jag är annorlunda. Kyrkogårdarna med alla sina minnesmärken över människor, som uträttat något betydelsefullt långt innan jag blev vuxen, gör mig bara nedstämd. Många av oss rusar igenom tillvaron och glömmer ofta bort att en dag nalkas vår möte med döden. Det är bara att hoppas att en underbar nattsköterska som i likhet med Adishag genom sitt milda sätt kan lindra vår dödsångest.

Idag i högmässan i Bogösunds slottskapell fick jag tipset att läsa psalm 102 i Psaltaren. Detta påminner mycket om vad min make David ropade till mig under sin dödsångest. Han kunde stora delar av Bibeln utantill och när de sista veckor i livet kom blev mycket av detta levande. Han gjorde ibland ett tillägg att han var som en förtorkad och tidigare vacker blommande krukväxt, som någon har glömt att ge vatten

“Jag är likt en pelikan i öknen
jag är som en uggla bland ruiner
Jag får ingen sömn och har blivit lik
en ensam fågel på taket.”
1917 års bibelöversättning

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s