Nypon i kristider och i min trädgård

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Jag växte upp under knapphetens kalla stjärna under krigsåren. Det mesta var ransonerat och vissa år slog potatisskörden fel. Om vi inte hade fått brödkuponger av min mammas gamla mostrar på Västgötaslätten hade jag fått lägga mig hungrig på kvällarna. I bästa fall kom det in en båt med apelsiner dagarna före julafton och då hände det att jag på julafton fick en halv apelsin. Tidningarna var fyllda med tips om hur vi skulle få i oss tillräckligt med C-vitaminer. Detta fanns innanför skalet på den kokta potatisen och i torkade nypon.

 

Jag växte upp i Göteborg och vildrosor var ingen växt som trivdes med de salta vindarna och de vinande höststormarna. I närheten av vår sommarstuga längs Säröbanan fans en enda vacker buske på en bergsknalle vid järnvägen. Jag älskade denna buske och när den blommade brukade jag gå ner och sätta mig bredvid den och fantisera om att möta min drömpojke just här. Lagom till höstarnas skolstart var busken fylld mer röda nypon. Varje sensommar blev det alltid gräl om dessa nypon. Vem hade rätt att plocka dem? Var det bonden, som ägde beteshagen bredvid busken, eller var busken en del av spårområdet? Om det var det sista som gällde, kunde alla plocka de åtråvärda röda nyponen.
Mamma la sig aldrig i dessa diskussioner. Hon gillade inte att sylta och safta och detta arbete överlät hon till vårt hembiträde och till mig. I skolan fick jag varje måndag höra talas om konsten att rensa nypon och koka nyponmarmelad. Ett par av mina klasskamrater hade släktingar på landet och i deras marker fanns stora nyponbuskar. På söndagarna plockade de nypon och på måndagarna hade de bråttom hem från skolan. De skulle hem och hjälpa mamma att rensa och koka in nypon för vinterns nyponkräm med mjölk, som hemma hos dem var vanlig middagsmat. Om de var flitiga med rensningen och snabbt pluggade in veckans katekesrabbel skulle de få följa med mamma på premiär på någon spännande barntillåten film. Det bästa med nyponen var inte biobesöket utan att de passade på att göra klipulver av kärnorna. Detta gissel spred de sedan runt i klassrummet och försökte på alla sätt få lärarinnorna att inte märka att det fanns på katedern. Våra gamla lärarinnor hade kämpat i skolan i mängder av år och var väl medvetna om vad som kunde hända i ett klassrum på höstarna. De brukade i sina slitna skinnpåsar ha med sig  fuktade dammtrasor, som de använde för att torka av katedern och stolen med. Till deras fasa kunde de ordentliga flickskoleflickorna vara lika busaktiga som grabbarna i folkskolan.

 

I mitt område finns det nypon i alla grönområden. De hänger som små klasar från grenarna och ser ut som om de ropar efter någon, som behöver ett billigt och naturligt tillskott av vitamin C. Själv har jag en stor nyponbuske på tomten och denna vårdar jag ömt. Den är vacker från maj till den dag när fåglarna har ätit upp alla nyponen. Igår beslöt jag mig för att koka nyponmarmelad. På nätet hittade jag flera recept och matskribenter skildrade lyriskt hur god och nyttig denna marmelad skulle bli. Inga konstiga färgämnen eller konserveringsmedel och dessutom ekologiskt. I samtliga recept behövdes det tre deciliter rensade nypon.

 

Det var jobbigare att plocka nypon än jag räknat med. Torkan har gjort att de är mindre än normalt och de satt hårt fast på grenarna. Jag beslöt mig då för att koka en liten provsats. Rensningen blev något av det kladdigaste jag har gjort i hela mitt liv. Alla små och klisterfyllda frön måste skrapas bort och de satt som fastnaglade vid det hårda skalet. Efter att ha kämpat i ungefär en halvtimme gav jag upp och konstaterade att det bara blivit ungefär två matskedar rensade nypon. Något måste göras och jag gick ut och plockade ihop en bunke med fallfrukt. Det fick bli äppelmos med röda gladprickar av nypon.

 

Jag kände mig desperat. En ensam tant äter inte speciellt mycket och jag har inte ätit upp moset och marmeladen jag kokade förra sommaren. Det mesta av gårdagens fallfrukt grävde jag ner i komposten och det blev bara en liten burk med mos. Jag provsmakade och konstaterade att nyponen var sega och måste tuggas ordentligt.

 

Hela kvällen gick åt att städa köket. Det var kladd på många ställen och nyponkärnorna hade haft en otrolig förmåga att krypa runt på arbetsbänken och på köksbordet. Idag tidigt på morgonen upptäckte jag till min förfäran att allt kladdet inte hade försvunnit. Det var bara att börja om från början.

 

Nu njuter jag av kaffe och en ostsmörgås och hoppas att köket är renskrubbat. Den stora nyponbusken får som vanligt bli en samlingsplats för småfåglar. Mina tankar går till krigsåren. Ost var ransonerat och jag brukade bara få två små och tunna ostskivor varje vecka. Det är en bråkdel av vad jag numera äter varje dag. Jag älskar ost i nästan alla dess former.

 

Var det bättre förr? På ett sätt var det bättre. Att gå på bio hade något av fest över sig och köttbullar var lyxmat. Det var ont om äpplen och det grälades alltid om vem som hade rätt att plocka skogarnas vildäpplen. I min förort finns det vid det nedlagda spårvagnsspåret flera vildvuxna äppleträd och denna höst är marken under dessa täckt av gul och röd fallfrukt. Ibland kommer det EU-emigranter och plockar, ibland flyktingar. Det mesta blir mat för glupska råttor och någon kräsen skata.

 

När jag ser detta överflöd av gratis mat vill jag vrida klockan tillbaka och som barn få komma till min förort och plocka äpplen. Nyponen får bli fågelmat.

2 tankar om “Nypon i kristider och i min trädgård

  1. Tack för att jag får möjlighet att läsa, om dig, skoltiden i Göteborg och dina vedermödor med de vackra, men klibbiga nyponen. Du skriver verkligt intressant och målande om både nu och då. Att veta vad vi kan äta och hur vi ska få tag i (och bereda) är viktigt nu också. Hur gjorde ni (eller grannarna) med rönnbär?/Helena i Trollhättan

  2. Fin reflektion om då och nu – jag kan riktigt se din barndoms klassrum och dessa gamla järndamer till lärarinnor framför mig. Och jag tycker det är otroligt spännande att läsa om mathållningen – den har ändrats så otroligt mycket. Ha en fin helg!
    Annika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s