En stad i ruiner

bibel-nehemja

 

Dagligen fladdrar bilder av städer som Aleppo i ruiner förbi oss i TV-rutan. Allt detta mänskliga lidande har trubbat av mig och denna erfarenhet delar jag kanske med andra. Jag bor i en stad, som aldrig har blivit sönderbombad och vars kyrkor och skolor inte bär spår av förödande krig. För ett par dagar sedan började jag bläddra i min Bibel och hittade där en bok, som jag inte kände till. Det är Nehemja i Gamla Testamentet. Boken börjar dramatiskt med en skildring hur Jerusalem såg ut för ungefär 2500 år sedan.

israel var landet där karavanerna från Österlandet mötte Medelhavets handelsflottor. Det fanns grönskande slätter vid kusten och otillgängliga bergspass inne i landet. Den furste, som behärskade detta område, visste att här fanns det rikedomar att hämta. Men samtidigt måsta han vara på sin vakt för uppror av olika slag. Här bodde många olika folkslag. Ett folk var helt annorlunda. Det var judarna, som trodde på en enda Gud och som kände till sin historia och hade en lag nedskriven i en bokrulle.

År 597 före vår tideräknings början var landet mellan floderna Eufrat och Tigris mycket mäktigt. Här regerade kung Nebukadnessar med hjälp av en stor krigshär, som besegrade judarnas rike och intog Jerusalem. Nio år senare förstördes staden och majoriteten av judarna fördes bort som fångar till kung Nebukadnessars rike. Krigsherrarna var noga med att välja ut de män, som var utbildade och kunde språk. I det väldiga riket Babylon var det brist på skickliga byråkrater och folk, som kunde ekonomi. De högutbildade judarna blev tjänstemän i hovet och fick bosätta sig i landets största stad Susa, som numera ligger som ett historiskt minnesmärke i närheten av Teheran. Det var här som Nehemja hade sin arbetsplats.

En dag fick Nehemja besök av sin bror och några judiska män. De hade alla blivit kvar i Jerusalem och nu hade de rest till Susa för att söka upp Nehemja . De berättade att Jerusalem var en stad utan stadsmur och med illa underhållna hus. Templet gick fortfarande att använda. Alla visste att Nehemja kunde konsten både att organisera ett arbete och att entusiasmera sitt folk. Ett önskemål var nu att Nehemja skulle komma på besök och försöka göra någonting för att judarna skulle få det bättre i sin heliga stad.

Nehemja begärde nu hos kungen att han skulle få vara borta från sitt arbete i ett par månader för att åka hem till Jerusalem. Detta beviljades. Nehemja kom fram till Jerusalem och blev förskräckt över det han såg. Han insåg att det första som måste göras var att bygga upp stadsmuren. Stenar behövde de inte leta efter. De låg i stora högar och intill det som en gång varit en vacker mur. Han drog sig undan och kände Guds närhet. Gud talade till honom och sa att om alla trodde på Israels gud skulle det vara möjligt att bygga upp muren och låta ruinerna förvandlas till en ny stad.

Nehemja lyckades med det omöjliga. Han organiserade folket och alla var villiga att hjälpa till. Kvinnorna lämnade sina hem och kom och släpade stenar. Sten lades på sten och muren växte långsamt men säkert i höjden. De styrande i Jerusalem trodde aldrig att muren skulle hålla. Judarnas Gud var ingen byggmästare, när störtregnen kom skulle muren snabbt spolas bort. Sedan började de nyinflyttade, som tillhörde andra folkgrupper, att gå till attack mot murbyggarna. Männen fick nu order att hänga ett svärd vid sitt bälte. Om de blev anfallna, måste de kunna försvara sig.

Nehemja var med och byggde. Han var högutbildad och trots detta blev han en i laget. På matrasterna började det enkla folket prata med honom. Den spillra av den judiska överklassen som blivit kvar i Jerusalem var nu riktiga plågoandar. De krävde skatt på skatt och tvingade folket att belåna sina planteringar med olivträd och vingårdar. Skatterna och räntorna förde med sig att de knappast hade råd att äta.

Dagen därpå var inte Nehemja på sin vanliga plats vid muren. Han fanns hos de förnämsta judarna. Nehemja var ovanlig, eftersom han föredrog att leva ett enkelt liv och hade en stark gudstro. Resultatet blev glädjande. De skuldsatta fick sina lån avskrivna och samtidigt fick de tillbaka sina olivlundar och vingårdar. Nu sköt muren snabbt i höjden. Folket visste att det hade kommit en man, som de kunde lita på. Snart skulle förtrycket från främmande makter ta slut.

Det hände något oväntat. .Nehemja behövde inte återvända till Susa utan blev ståthållare i judarnas land. Nu hade han rätt att beskatta folket vilket han aldrig gjorde. Jerusalems invånare hade byggt upp sin stadsmur, men innanför den var det glest mellan husen. Nehemja vände till sig då de skrivkunniga och bad dem gå igenom alla släktregister . Nu skulle de som förts bort som fångar till Babylon komma hem och bosatta sig i sin egen stad. Här skulle alla judiska högtider firas.

Folket kom tillbaka och nu samlade Nehemja folket till en syndabekännelse. Alla skulle komma i klädda i säckar eller trasiga kläder och männen skulle strö jord på sina huvuden. Det blev en annorlunda folkfest, som drog till sig människor från andra folkslag. Nu var det lätt att se vilka som tillhörde andra folkslag och som borde motas bort från en fest med syndabekännelse och bön om försoning.

Problemet för Nehemja var att han inte kunde skymta ett slut på ockupationen. Nu gällde det för folket att hålla samman och att lita på de ledare, som Gud hjälpte dem att utse. Når han blev äldre skrev han en självbiografi och det är den som är grunden för boken i Gamla testamenten. När slutet av hans liv närmade sig kände han sig stolt över det han hade uträttat. Muren klarade höstens störtregn och folket hade fått komma hem från fångenskapen. Han hade kört bort alla präster, som misskötte sina arbeten och han hade skrivit stadgar för vad de skulle uträtta när ansvarade för gudstjänster samt samtalade och umgicks med folket.

Idag har jag varit på Tillitens Mässa i Mälarhöjdens kyrka .Kören sjöng från orgelläktaren under Björn Sandströms ledning. Texten skriven av Caroline Krook och musiken var komponerad av Håkan Martinsson. Jag slöt ögonen och njöt. I mitt inre var jag i en annan värld. Jag stod vid Jerusalems mur och hjälpte till att bära fram sten till de män, som med svärdet i sidan fogade sten till sten. De upplevde tillit och kände Guds närhet. Kören sjöng nu:

”Det är inte mer än rätt att vi tackar dig
Du som är alltings mening och sammanhang
du vill föra oss till gröna ängar
och till vatten där vi finner ro.”

Denna bild fladdrade snart bort och jag såg det sönderbombade Aleppo framför mig. Staden hade tills för ungefär tio år sedan Mellanösterns största kristna befolkning. Mina tankar gick till dessa medan jag lyssnade på kören. Var kan de utbombade kristna människorna hitta tillit? Har de kvar någon kyrka? Kommer det att gå att ena olika religiösa grupper i Syrien och bygga upp något av det som gått förlorat?

Nehemja lyckades för ungefär 2500 bygga upp en stad i spillror. Han kände förtröstan och tillit. Jag bad en tyst bön att något som liknar Nehemja kan komma till Aleppo. När mässan var slut gick jag fram till ljusbäraren strax bredvid koret och tände ett ljus. Jag läste tyst ur det häfte med Caroline Krooks text vi fick när vi steg in i kyrkan.

”Jag kn inte bära fram
något annat
än min oro och min längtan.
Jag söker inte svaren på mina frågor
om liv och död och evighet.”

Vid kyrkkaffet tackade jag Björn Sandström och några medlemmar ur kören för en fin musikupplevelse. Denna kväll blir det lättare att ta del av krigets fasor i inbördeskrigets Syrien.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s