Ett helgon på Stureplan

OLYMPUS DIGITAL CAMERADe sista tjugo åren har det i vårt land uppstått ett nytt intresse för svensk historia. Vi har fått flera författare, som gillar att skriva populärt om vår historia och otroligt många har fängslats av korsriddaren Arns livsöde. För ett par år sedan var det ingen som tänkte på hur de gamla anrika lyktstolparna på Stureplan såg ut. De är ett minne från den tid när svensk historia var ett viktigt ämne i folkskolan och då alla Stockholms skolbarn måste veta vem som var stadens skyddshelgon och vem som hade grundlagt staden. Bilder på dessa nu nästan bortglömda kändisar finns på de gamla lyktstolparna och någon gång under de sista månaderna har några blivit målade i en lysande gul färg. Denna modell av lyktstolpe i gjutjärn började tillverkas år 1893 och finns idag på flera olika ställen i vår huvudstad.

På 1970- talet sa en flicka till mig att hon tyckte det var gulligt att flaggan vid Mälarhöjdsbadet föreställde Agneta Fältskog. Hon ansåg bara det var trist att inte kunna lyssna till ABBA från en högtalade medan hon simmade och solade. Själv har jag alltid tyckt att de officiella bilderna på detta helgon mer ser ut som en tonårsprinsessa än den kung, som enligt helgonlegenden farit på korståg till Finland och som år 1162 utanför kyrkporten blivit nedhuggen med svärd av den danske fursten Magnus Henriksson. Under denna tid var det en ständig kamp mellan olika stormaktssläkter och Magnus ansåg att han hade laglig rätt till Sverige och seglade därför med en flotta uppför Fyrisån för att kunna besegra den svenske kungen i Östra Aros. Enligt legenden deltog kungen i en mässa och ville inte lämna kyrkan förrän allt var över. Utanför kyrkporten stod Magnus Henriksson med ett draget svärd och högg omedelbart av huvudet på den svenske kungen. Efter detta fick vårt land en dansk kung, som bra hann regera landet i ett enda år.

1100-talet var inget fredligt århundrade. Den ena kungaätten efter den andra avlösta varandra och de tongivande i Östergötland kunde inte acceptera en dansk furste som svensk kung. Det blev ett slag utanför Örebro och i detta dödades Henrik Magnusson.

Striderna om den svenska kronan fortsatte och år 1189 utropades Erik Jedvarssons son Knut till svensk kung. Bland det första han gjorde var att helgonförklara sin far. Detta ogillades av påven, som ansåg att den svenske kung Erik under sin livstid varit en ogudaktig rumlare och inte förtjänade att efter döden bli upphöjd till helgon. .

Sonen Knut införde kulten av Sankt Erik och lät hans dödsdag den 18 maj bli helgdag. Det viktigaste med fadern var att det hade sprungit fram en källa på den plats där han kallblodigt blev mördad. En blind kvinna hade berättat att hon hade blivit seende efter att ha tvättat ögonen med vatten från denna källa. Sankt Erik blev de synskadades skyddshelgon och till honom bad alla, som höll på att förlora synen.

Knut Eriksson var en annorlunda kung, som styrde landet i 36 år. Under hans regeringstid insåg de rivaliserade stormanssläkterna att det lönade sig bättre att hålla fred än att kämpa med varandra om makten. På andra sidan av Östersjön var det oroliga tider och sjörövare for runt i sina snabba båtar och plundrade. År 1187 trängde en piratflotta in i Mälaren och brände bland annat ner staden Sigtuna. Kung knut insåg att något borde göras. Nu hade han hjälp av landhöjningen, som långsamt hade förvandlat den stora och svårförsvarade viken till en sjö, som snart kallades Mälaren. Det hade bildats ett smalt sund med flera öar och här byggdes en liten försvarsanläggning och en tullstation.

Kung Knut Eriksson avled är 1195 och begravdes i Varnhems klosterkyrka i Västergötland. Efter hans död började en orolig tid i landet och olika släkter kämpade mot varandra. Segraren i denna kamp blev Birger Jarl från Folkungaätten. Nu tar i svenskarnas medvetande helgonlegenderna slut och efterträdes av den fiktive tempelriddaren Arn, som skapades av Jan Guillou.

Helgonlegender och romaner, som är svåra att källgranska. Ett historiskt faktum är att landhöjningen fortsatte och den lilla tullstationen växte. År 1252 förklarade den regerande riksjarlen Birger Jarl från Folkungaätten att den var en stad och fick namnet Stockholm. Skyddshelgon skulle vara svenskt och valet föll på Erik den Helige.

Lyktstolparna på Stureplan gör idag sitt bästa att påminna oss om vårt förflutna. På den ena sidan på  dessa  finns den vackre Erik den helige omgiven av blomsterrankor, som i viss mån påminner om runstenarnas drakslingor. Birger Jarls sida förmedlar ett helt annat budskap. Här blickar man rakt in i ögonen på en härskare, som var övertygad om att inbördeskrigen måste få ett slut och att han skulle se till att detta blev gjort . Vårt land måste få en regent med makt och pondus. På lyktstolparna  ser han mest ut som ett argsint monster från böckerna om Harry Potter. Han är inte omgiven av flygande kvastar utan av liljor, som var Folkungaättens vapen.

Birger Jarls dröm om ett enat land utan inbördeskrig blev inte verklighet förrän 300 år senare. Då hade landet fått en ny kungaätt och ättens förste kung Gustav Vasa står idag staty utanför Riddarhuset. Denne kung införde protestantismen i landet och någon helgongloria från lyktstolparnas sken har aldrig svävat runt hans huvud.

Lyktstolparna göts i en tid när vår  nationalskald hette Verner von Heidenstam. Han skrev böcker om den svenska medeltiden och också om Karl XII. Den svenska historien var alltid levande för honom och ibland kände han sig som en främling i det svenska samhället. Många av hans dikter blev snart var mans egendom och lärarna i folkskolan skrev upp dikterna på svarta tavlan och eleverna fick med bläck pränta ner dem i sina skrivhäften. Sedan blev det läxa att lära sig detta utantill.

På Stureplan regerar jäktet. Alla är på väg någonstans och några ilar runt samtidigt som de pratar i sina mobiler. På kvällarna kommer de som önskar slå ihjäl ensamheten på en pub eller nattklubb. För mig är detta ett eko av dikten ”Minnenas gård”, som är en av alla de dikter jag mödosamt och med mängder av bläck på fingrarna skrev ner i mitt skrivhäfte. Jagbegrep aldrig varför vi måste göra allt detta och fick alltid magknip före dessa lektioner. Vad är det man på nätterna letar efter på Stureplan? Här viner inte vinden i några resliga furor och det går inte att leta efter himlens stjärnor på grund av all gatubelysning.
”Furorna brumma. Länge jag gått,
längre än stigarna ledde.
Ensam i kvällen en boning jag nått,
dit jag var afton trädde.
Gårdsmän, ären I väckta?
Ej har jag hem och ej har jag härd.
Stjärnorna, vilka lyste min färd
alla de föllo släckta.”
Verner von Heidenstam 1895

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

2 tankar om “Ett helgon på Stureplan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s