Andra söndagen i Advent

grondalskyrkan

Idag är det den andra söndagen i Advent. Jag har varit i Gröndalskyrkan och tagit till mig Elisabeth Nordlanders tänkvärda predikan. På vägen till tunnelbanan i Liljeholmen fick jag sällskap med denna präst och vi hade ett givande samtal om hur svårt det kan vara att forma om Nya Testamentets bildspråk med vingårdar, närheten till öknen och fisket i Gennesarets sjö till snabbköp och tunnelbana. Tack. Elisabeth, för detta givande samtal!

I vår nuvarande psalmbok går det att hitta spår av livet i ett ökenlandskap. Många av oss förknippar psalm 108 ”Gå, Sion, din konung att möta” med ett missionshus på den svenska landsbygden. Här blev denna sång med musik hämtad från Förenta Staterna ett uppskattat inslag på mötena och den fanns i början av 1900-talet med i den sångbok, som var gemensam för söndagsskolorna. Det märkliga är att psalmen skrevs i slutet av 1800-talet i Algeriet av den svenska missionären Erik Nyström.

Erik Nyström tillhörde Svenska Missionsförbundet och hade i slutet av 1870-talet studerat teologi i Uppsala och specialiserade sig på orientaliska språk. På så sätt kom han i kontakt med arabiskan, vilket var ovanligt i vårt land på den tiden. År 1878 reste Erik Nyström som missionär till Syrien, som då tillhörde Kalifatet. Han kom till ett land med en befolkning, som krävde självständighet. Här fanns många olika kristna kyrkor och missionärer hade kommit strömmande från hela den kristna världen. Islams makt borde brytas. Jag gissar att det var här Erik Nyström kom i kontakt med den andliga sångtraditionen från USA och började fundera över att skrivna egna texter till dessa medryckande melodier.

Efter ett par år i Syrien beslöt sig Erik Nyström att resa till Algeriet och att där sprida sin tolkning av kristendomen, som var mycket olik den katolska lärans. Han kom till ett land där den arabiska befolkningen bevakades hårt av den franska Främlingslegionen och den bästa åkerbruksjorden ägdes av franska bönder. Algeriet var en fransk koloni och alla var franska medborgare. Det var endast de franska bönderna och tjänstemännen som hade rösträtt och deras barn kunde gå i de franska klosterskolorna. Det fanns ingen ordnad skolundervisning för de andra och bara ett litet fåtal kunde läsa texter på arabiska.

Erik Nyström kom till ett splittrat land. I städerna vid kusterna och i bergsdalarna bodde araber och här gled kvinnorna runt i vita slöjor. I bergtrakterna bodde berberna, som var Algeriets ursprungsbefolkning. De hade tidigare använt jorden som betesmarker, men när araberna kom stormande blev de bortmotade till bergen. De hade tvingats bli muslimer, men lyckats få behålla sitt eget språk och sina egna traditioner. Här hade kvinnorna en friare ställning och de var inte beslöjade. Det tredje gruppen var tuaregerna, som var ett nomadfolk. De talade arabiska och som regel var männen läskunniga på arabiska. Männen var långa och ståtliga och de var klädda i blå nästan heltäckande slöjor. I deras hembyar vid oaserna skötte kvinnorna djuren och plockade dadlar. Varje man hade minst fyra hustrur och de var hårt hållna. Männen ansvarade för karavanerna rakt genom öknen och kunde bli förmögna på denna handel. De var skickliga ryttare och hårdföra i strider. Främlingslegionärerna valde att diskret hålla sig i bakgrunden när tuaregerna kom ridande till de stora religiösa festerna. Att ta sina hustrur med sig var det inte tal om.

Bland det första Erik Nyström gjorde var att översätta Nya Testamentet till arabiska. Koranen var då en helig skrift, som bara ett fåtal utvalda och främst tuareger hade tillgång till. Nu kom det ut en bok, som var tillgänglig för alla. Det vanliga var att missionärerna startade sin verksamhet genom att lära ut den svåra konsten att läsa och skriva. Jag utgår ifrån att Erik Nyström startade skolor både för barn och vuxna och också försökte sig på lärarutbildning. Vi vet inte var i Algeriet han var verksam och på vilka platser han lät bygga små kristna samlingslokaler. Troligtvis kunde han berbiska, ett språk som då saknade ett skriftspråk.

Algeriet är idag Afrikas största land och det sträcker sig långt in i öknen Sahara. I södra Algeriet är det inte ovanligt med hägringar. De brukar glänsa i vitt. Det kan vara städer, salar med pallar av kristall eller segelfartyg. Den som kommer rakt in i en hägring gör klokast i att stanna upp och vänta tills hägringen svävar bort. Vid en hägring kan då vara lätt att förirra sig ut i sanddynerna på jakt efter det man sett. Allt detta har Erik Nyström skildrat i sin psalm. Jesus skall komma från skimrande höjder där han har lämnat sin tron av kristall. Plötsligt står han mitt ibland oss för att sedan som i en dröm förvandlas till ett litet barn i en krubba. Jag vill tro att han översatte psalmen både till arabiska och berbiska och sjöng den tillsammans med de olika församlingarna.

Livet för de arabiska lantarbetarna kunde vara mycket tungt. Det fanns ungefär en halv miljon fransmän och dessa var landets överklass. Jordägarna odlade säd och grönsaker för eget bruk. De stora inkomsterna kom från vingårdarna. Här fanns allt det som skildras i det Nya Testamentet. Det var lätt för de arabiska lantarbetarna att känna igen sig när Jesus sa att han var vinstocken och lärjungarna grenarna. Arbetet var tungt och det är inte säkert att den franske husbonden gav sina underställda tillräckligt mycket mat. Hur många som dog i unga år på en fransk vingård får vi aldrig veta och inte heller hur hög barnadödligheten var.

Det finns många tolkningar av Koranen och en vanlig uppfattning har varit att kvinnan inte har någon själ och att hon efter döden inte får komma in i männens paradis. Här kom Erik Nyström med ett nytt budskap. Alla var lika och de, som tog till sig kristendomen, hade efter döden möjlighet att komma till de saligas boningar. Efter ett dödsfall vilade alltid sorgen tung i familjen. Att bli så lamslagen av sorg att man inte orkade arbeta i vingårdarna var farligt. De franska ägarna kunde kalla på Främlingslegionen, som gick brutalt fram. Då gällde det att inte tappa modet. Jesus kom med en annan sorts makt. I hans rike behövde ingen vara rädd. Nu gällde det att trots sorgen vara glad. Jesus fanns som en osynlig gestalt i vinrankorna.

Erik Nyström verkade som missionär i Algeriet i tjugo år. Han avled mitt i detta arbete år 1907. Det var ingen som fortsatte detta missionsarbete. Kanske berodde detta på att Algeriet höll på ett farligt land där de olika folkgrupperna bråkade med varandra och där tuaregerna spred skräck på karavanvägarna. Drygt var tredje invånare i Algeriet tillhörde berberna och de krävde att få samma ställning som araberna. Så snart det blev bråk dök Främlingslegionen upp och soldaterna kunde skjuta rakt in i folksamlingar.

Det har hänt mycket i Algeriet sedan Erik Nyströms dagar. Efter det andra världskriget blossade ett blodigt inbördeskrig ut. Fransmännen och Främlingslegionen måste bort från  det land de  ockuperat. . År 1962 blev landet självständigt och arabiskan blev vid sidan av franskan det officiella språket.

I mitten på 1960-talet bodde jag tillsammans med min familj i södra Tunisien. Sensommaren 1966 flyttade vi tillbaka till Sverige och hemresan gick i bil genom Algeriet. Vi kom till ett land där ungdomarna hade framtidstro. Landet skulle bli rikt på grund av att det fanns olja under ökensanden i södra Algeriet. Vi for längs en ny väg genom ett område, som tidigare varit ett vindistrikt Nu var vinträden förvildade och i husen bodde lantbruksarbetare, som försökte sig på att odla vete och potatis på markerna. Kyrkornas torn monterades ner och här skulle bli bilhallar eller bensinstationer. Plötsligt gick vågen över i en kreatursstig och vi for vilse och kom upp i bergen till en berberby. Det blev stor uppståndelse eftersom barnen aldrig hade sett en bil tidigare. Här fanns ett litet torg och där låg ett litet missionshus, som påminde om Sverige. Utanför satt en nästan blind  man och sålde coca-cola, färska fikon och torkade dadlar. En ung  och fransktalande grabb på moped kom ut ur kyrkan och erbjöd sig att köra före vår bil ner till huvudvägen. Han fick en slant för detta. Innan vi skiljdes åt berättade han om berbernas svåra ställning och att ingen ville anställa dem. Han hade haft tur som fått gå i skola. Kunde vi ordna ett arbete åt honom i Frankrike? Vår bil var registrerad i Frankrike.

På den nya vägen mot gränsen till Marocko kom vi till en kyrka, som byggts om till ett hus för lantarbetarnas får och getter. Alla stenar på kyrkogården var upprivna och här hade man planterat ett par träd och växter, som kunde betas. I ett hörn fanns ett skjul för en arbetarfamilj och i en gammal fransk barnsäng låg ett nästan nyfött barn. Det vilade något bibliskt över denna plats, något som påminde om en julkrubba i kyrkan

Idag under högmässan satt jag inte långt ifrån julkrubban. Minnena från bilresan rakt igenom Algeriet strömmade genom mitt medvetande. Erik Nyström gjorde allt för att dela med sig av kristendomens glädjebudskap till ett folk, som upplevde rädsla. Han ville att alla skulle som i en hägring få uppleva att Jesus kom ner på jorden som i vers 2 av psalm 108.

”Han kommer från eviga fröjder
han lämnar sin tron av kristall
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall.
Var glad, var glad i din Herre och Gud!”
Bilden har jag hittat i Hägerstens församlings julprogram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s