Fjärde söndagen i Advent – en Mariasöndag

imaria-och-josef

Det är flera söndagar under kyrkoåret, som är vikta för att tänka på jungfru Maria. Jag tyckte länge att berättelsen om hennes bebådelse var både skrämmande och overklig. Det var först sedan jag flera gånger läst Lena Einhorns bok ”Vad hände på vägen till Damaskus?”, som jag insåg vem jungfru Maria var. Den person i boken, som har gjort det starkaste intrycket på mig är inte Maria utan Josef, som bara skymtar fram i ett par rader.
Lena Einhorn skildrar jungfru Maria på ett helt annat sätt än Bibeln. Hon bygger delvis på den legend i ortodoxa kyrkan, som skildrar Josef som en äldre änkeman. Nu skall han gifta om sig och valet föll på den unga Maria. Äktenskapet gjordes upp utan att Maria tillfrågades. Det finns en målning från år 1883, som berättar om detta par. Den är gjord av Martin Schongauer och förvaras nu på ett konstmuseum i Wien.

I Lena Einhorns bok möter läsaren den förälskade tonårsflickan Maria. Föremålet för hennes kärlek är inte Josef utan en romersk soldat från Tyskland. Livet fylldes nu med problem. Maria var trolovad med Josef och romerska soldater fick inte umgås med judiska flickor. Allt måste hållas hemligt. Detta visade sig snart vara omöjligt. Maria blev med barn. Att som trolovad flicka ha haft en sexuell relation med en annan man skulle enligt den judiska lagen bestraffas genom stening till döds.

Josef var en annorlunda man, som var rädd om sin Maria. Han tog på sig faderskapet och tillsammans färdades de till Betlehem för att vara med om en skattskrivning. Paret kom fram sent på kvällen och det var omöjligt att hitta ett ställe att övernatta på. Då erbjöd sig några herdar att ordna en sovplats i stallet. Vid midnatt föddes sonen Jesus.

Lena Einhorn påpekar i sin bok att det endast är i evangelium enligt Matteus som flykten till Egypten finns med. Att Herodes skulle ha beordrat mord på småpojkar finns inte skildrat i andra källor. Hon drar slutsatsen att Maria tvingades fly på grund av den stora risken att bli stenad till döds. Vem som hjälpte henne med detta är oklart. Hon kom till Egypten och försörjde sig och lille son genom att spinna. När Jesus sedan blev vuxen beslöt hon sig för att återvända hem till Galiléen. Hennes brott hade blivit bortglömt.

Förhållandet mellan mor och son var mycket gott. I samtliga evangelier skildras mer eller mindre tydligt att Jesus tog de utstötta kvinnornas parti gentemot översteprästerna. Detta märks tydligast i evangelium enligt Johannes. En gift kvinna, som gjort sig skyldig till äktenskapsbrott, skulle enligt lagen stenas till döds. Översteprästerna frågade Jesus hur han skulle döma. Svaret blev enkelt.
”Den som är utan skuld skall kasta den första stenen.”

 

Ingen vågade göra detta och alla gick sin väg. Kvar på den tänkta avrättningsplatsen blev Jesus och kvinnan. De utbytte några vänliga ord om synd och kanske om skam. Detta handlande var oerhört djärvt av Jesus. Han mindes säkert att hans mor berättat för honom hur hemskt hon upplevt sin graviditet utan att vara gift.

Maria fanns med vid korset och hon gjorde sitt yttersta för att hjälpa sin son i hans kamp mot döden. När sedan kristendomen började spridas i Mellanöstern blev hon en förebild för kvinnorna. Detta var en kvinna, som hade kämpat sig igenom svårigheter och överlevt med värdighet. När sedan hennes son dömdes till döden stöttade hon honom in i det sista. Evangelierna skrev inte speciellt mycket om henne, men i legenderna växte det fram bilden av en fantastisk kvinna. Alla skulle tänka på Maria men på många olika sätt. Ett var att gå ut i naturen och titta på olika blommor. Detta finns utförligt skildrat i ett litet häfte om jungfru Maria, som jag har köpt i den katolska bokhandeln i Stockholm

Att läsa om alla de växter, som sätts samman med jungfru Maria, har varit en spännande läsning. Den första växt jag fastnade för var kråkvicker. Det var först vid denna läsning jag insåg att växtens blad är ludna. Enligt legenden gick Jungfru Maria runt på vägarna och samlade dessa blad och plockade försiktigt fram alla trådar. Sedan kom sländan fram och ur hennes händer gled en glänsande tråd fram. Jungfru Maria blev så skicklig i att spinna att de ansvariga för Jerusalems tempel gav henne i uppgift att spinna guldtråd. Denna skulle vävas in i det draperi eller förlåt, som hängde framför det allra heligaste rummet. Denna förlåt brast sedan när Jesus dog på korset. Det blev ingenting kvar av jungfru Marias textila mästerverk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En annan växt, som kopplas samman med Jungfru Maria är akleja. Trots att den är giftig odlades den i klosterträdgårdarna. Anledningen till detta är att den innehåller ämnen med sårläkande effekt. Den har därför kommit att kallas jungfru Marias handskar. Jag har mängder av den i min trädgård. De största exemplaren är mörkblå och glänsande.

Trots att denna söndag är vikt för den modiga och tappra Jungfru Maria skulle jag vilja hylla bonuspappan Josef. I dagarna pågår gräl i många familjer om var barnen skall fira jul. Hos mamma med bonuspappa och halvsyskon eller hos pappa och hans nya tjej och hennes barn? Då kan det vara mycket knepigt att vara bonuspappa. Mitt intryck är att Jesus hade ett mycket gott förhållande till Josef. När han lärde sina lärljungar att bedja Fader Vår var detta inte en självklarhet. Lärjungarna behövde en fadersgestalt.

I kapitel 27 i evangelium enligt Matteus finns en detaljrik skildring av den brutala korsfästelsen och vilka som hade följt med till Golgata. Jesus upplevde smärtorna intensivt och han skrek i panik:
”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”
Det var Gud han riktade anklagelsen till och inte till sin far. Tack vare Josefs omtanke om Maria hade han redan som spädbarn blivit räddad till livet.

I det lilla häftet om Jungfru Maria finns det mer än tio växter, som är knutna till hennes namn. Det är ingen som skriver lyriskt om blå josefsklocka eller gul josefstulpan. Denna dag är fyllt av grått vinterljus. Trots detta blommar röd pelargonia i ett av mina fönster. En önskedröm vore att låta den röda pelargonian bli Josefs blomma. Han och alla ansvarsfulla bonuspappor måste på något sätt hyllas innan det stora julfestandet bryter ut. Hemma hos mig går det att njuta av dessa blommor nästan hela året. När jag nu vattnar alla mina pelargonior tänker jag på den underbare bonuspappan Josef.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s