Duogga – en ruinstad i Tunisien

rruinstad2Vår första sommar i Tunisien i Tunisien gjorde vi en utflykt till ruinstaden Duogga i norra Tunisien. Våra barn var då tre och sju år gamla. Det var inte det lättaste att förklara varför alla hus hade rivits ner och att det låg stora stenar med inristade bokstäver överallt.

Duogga är nu ett stort område, som har status som världsarv. För 2000 år sedan var det en medelstor romersk stad. Barnen, min make David och jag kom till ett historiskt minnesmärke, som låg på en kulle. Nedanför kullen bredde åkrar ut sig och här fanns vingårdar. På sluttningen upp till kullen körde vi förbi en herde, som i sällskap med ett par åsnor vallade sina får. De skulle beta bland ruinerna för att på så sätt se till att det för turister gick att komma fram mellan templen, badhuset, bostäderna och resterna av en liten teater. Till en början tyckte barnen det var mer spännande med fåren än med resterna av de stora templen.

Jag hade läst på så att jag skulle kunna förklara för mina barn vad de skulle titta efter. Vi började med den mäktigaste ruinen, som hade varit ett tempel till guden Jupiters ära. Jupiter var en fantastisk gud, som kände till allt om himlavalvet och som var dagsljusets gud. En gång varje år var det stor fest till hans ära. Då fördes det fram en vit oxe till templet. För att riktigt visa vilken märklig oxe detta var hade hornen förgyllts. Efter detta slaktades oxen och alla bjöds på en festmåltid med grillat kött. Barnen såg tvivlande ut och jag fick frågan om hur segt köttet var. Själva skulle de ha föredragit kyckling. Vi gick in i resterna av templet helgat till Jupiter. Det hade kvar delar av sitt tak och hit in hittade inte solens strålar. Sonen kände sig liten när han ställde sig framför det stora altaret. Här var det som om spökena inte var långt borta och barnen ville snabbt ut till solskenet.

ruinstad6

Nu började det stora intresset för bokstäver. Överallt på marken låg det stenar med inristad text. Vi stavade oss igenom de olika orden och jag hittade inget sammanhang. För barnen var detta nästan lika spännande som de sista numren av Kalle anka och Fantomen. Jag fotograferade för att vi hemma i lugn och ro skulle kunna titta på bilderna. Dessa bilder väckte inget intresse för antiken. Barnen undrade varför jag bara hade fotograferat åsnorna och inte fåren. Nu sitter jag och funderar över vad det var jag såg mer än får och åsnor i Duogga.

Under min uppväxttid upplevde jag antiken som ett skrämmande mysterium. Tjuvar och andra missdådare straffades genom att korsfästas och kvinnor, som blev förälskade i fel man, riskerade att stenas till döds. Det är först sedan jag som vuxen och utan egna småbarn har vandrat runt på Forum Romanum i Rom som jag har börjat inse att antiken innebär mycket mer än vidriga sätt att ta livet av lagbrytare.

Duogga blev stad långt innan vår tideräkning började. Då var den en del av faraonernas rike. Sedan kom för knappt 3000 år sedan fenicierna och förde med sig sin speciella kultur med dyrkan av guden Baal. Fenicierna var framför allt ett handelsfolk, men de var också beroende av inhemska livsmedel. Dessa producerades på slättlandet i bergen söder om havet och här växte den by fram, som romarna senare kallade för Duogga. Huvudstaden i detta nya land blev Kartago vid kusten.

Det blev snart en kamp mellan det uppåtsträvande Romarriket och fenicierna. Det gällde vilket land som skulle behärska handeln på Medelhavet. Fenicierna var länge överlägsna på grund av att de var skickliga båtbyggare och också kunde konsten att nattetid navigera efter stjärnorna. Drygt tvåhundra år före vår tideräknings början ställdes allt på sin spets och fenicierna beslöt sig för att anfalla Romarriket från norr. De hade då en skicklig härförare i Hannibal. Han tågade fram till Alperna och hären förde med 37 elefanter. Soldaterna marscherade genom passen i Alperna ner till slättlandet. Till allas förvåning klarade elefanterna detta bra och de flesta överlevde. Nu var Rom hotat och det blev en fredsöverenskommelse, som det visade sig vara omöjlig att hålla. Efter detta första feniciska segertåg utbröt ytterligare två krig. Det sista slutade med att den romerska hären landsteg i Nordafrika och den segrade strax utanför Kartago. Efter segern utplånade romarna nästan alla spår av den feniciska livsstilen och det blev de romerska gudarna och kulten kring dem som gällde. Att dyrka Baal och dans runt en förgylld guldkalv blev inte tillåtet. Det var under den romerska tiden som Duogga upplevde sin storhetstid. Staden låg mitt i en jordbruksbygd och det växande Romarriket var i stort behov av skördarna för detta område. När staden som störst hade den över 20000 invånare och uppskattningsvis var hälften av dessa slavar. Dessa användes bland annat till att uppföra de stora och pampiga templen.

Duoggas största tempel byggdes för att hedra Jupiter, hans hustru Juno och hans ungdomskärlek Dione. Trots att Dione spelar en ganska framträdande roll i Iliaden är hon okänd för de flesta svenskar. Att Jupiter var en otrogen äkta make och en kvinnotjusare känner säkert många svenskar till.

ruinstad4

Bilderna på tempelresterna har gjort att jag har försökt tränga in i den grekisk-romerska mytologin. Jag har rivit fram mängder av böcker och hittat märkliga historier och jag har också letat på nätet. Helt ny för mig var Dione. Om det fanns någon förebild till henne i det verkliga livet, måste det ha varit en mycket ovanlig och varmhjärtad kvinna.

Dione var ett naturväsen av gudomlig härkomst. Hon trivdes i skogar och i åkerbruksmarker. I trakterna runt Dougga kände hon sig hemma och därför offrade romarna till henne för att få en god skörd. Dione var också en yrkeskvinna. Hon var en skicklig barnmorska . Ett av Jupiters alla snedsprång var Leto, som snart blev gravid. Förlossningen blev mycket svår och om inte Dione hade ingripit skulle både mor och barn ha avlidit. Om så hade skett skulle den romerska gudaskaran ha gått miste om Apollon.

Det berättas inte varför Jupiter övergav yrkeskvinnan Dione och satsade på Juno, som hade beslutat sig för att göra karriär som hemmafru och mor till många barn. På mig gör hon ett tråkigt intryck, vilket gör att jag har viss förståelse för Jupiters alla kärleksäventyr. Hon visade nästan aldrig tecken på svartsjuka och trivdes bra bland alla sina barn. I Diogga samlades de gifta kvinnorna i hennes tempel.

Den första dödsstöten mot Duogga kom från kristendomen. Detta skedde när Romarriket år 395 delades i två delar och Nordafrika kom att tillhöra den östra. Nu börjad den bysantinska tiden med ledare, som ansåg att dyrkandet av de antika gudarna omedelbart borde upphöra. Templen började rivas och byggnadsmaterialet användas för att uppföra kyrkor på andra platser än i Duogga. Kanske var prästerna rädda för att vålnader från templen skulle komma insmygande och med all kraft skaka sönder de nybyggda gudshusen. Det slutliga förfallet kom med vandalerna. Det var en germansk folkgrupp som var kristen, men tillhörde en förbjuden riktning inom kristendomen. De ansåg att Jesus inte var Guds son utan bara den förste kristne profeten. Under sin ledare Geiserik hade de intagit Rom och tågat in i Vatikanen. Nu gjordes en överenskommelse mellan påven och Geiserik. Vandalerna kunde få ta med sig skatter av olika slag men de fick inte föra bort folket som slavar och de fick inte våldta kvinnor. Samma regler gällde i Duigga och när två hundra år senare araberna kom stormande ödelades de sista resterna av Duogga. Nu uppfördes tillfälliga bostäder för de omkringströvande herdarna och deras djur.

När jag läser om allt det som har hänt i trakterna kring Duogga de sista 1500 åren får jag en känsla av att den romerske guden Jupiter och hans båda kvinnor Juno och Dione har hållit en skyddande hand över området. Arkeologerna anser att detta är en av de få platser som livet har stått stilla. Här kan man gräva fram rester av bostäder och verkstadslokaler och då får man veta hur vanliga romare levde och vad de åt. Området är unikt och finns också med bland våra världsarv.

De gamla bilderna har gjort mig nyfiken på dagens Tunisien. Det skulle vara roligt att i Duogga få vandra från det ena templet till det andra och titta på de vackra mosaikgolven i det gamla badhuset. Under julhelgen har jag pratat om detta både med min egen familj och med goda vänner. Men det ser ut att vara omöjligt att göra en kulturresa till Tunisien. UD varnar alla svenskar för att fara dit. Risken för att råka ut för en attack från IS bedöms som mycket stor.

Jag har de sista veckorna hört många sucka om att UD borde varna för att åka till de stöka förorterna i våra egna storstäder. Var är det farligast, bland tempelruinerna i Duogga eller på torget i Husby?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s