Nya Varvet i Göteborg

astrid-gunther-1917

Det är märkligt med gamla bilder. Jag har hittat en låda med fotografier från olika tidsepoker i mitt och min släkts liv. Jag var yngst i familjen och fick alltid vara med och röja när någon gammal släkting hade gått bort. Alla kort stoppade jag ner i en plåtlåda och det är först nu som jag ordentligt har försökt sätta mig in i vad de föreställer. På några av dem står det plats, vad personen heter och datum. Här har jag hittat min pappas syssling Astrid Gunther, som februari 1917 bodde i Nya Varvets militärområde strax utanför Göteborg. Hennes far var folkskollärare och undervisade de anställdas barn. Skolan var öppen för både pojkar och flickor och låg inne i militärområdet. Astrids mamma hjälpte till i militärköket och här drillades Astrid och hennes syskon Allan, Sigurd och Sigrid i matlagning. I anslutning till militärområdet låg en kyrkogård.

 

Det var inte vem som helst som fick komma in i denna slutna värld under det första världskriget. Min pappa släpptes in under den månad han var skrivbiträde åt militärprästen. Han studerade teologi i Uppsala. Pappa var kortare än vad jag är och var då mycket mager. På grund av sin späda växt var han inte vapenför utan fick bara sitta på kontor. På den tiden var det ingen som funderade över om det var lämpligt att en student tog med sig sin kamera in i detta hemliga området. Hur många bilder pappa tog vet jag inte. Bilden på Astrid med båtar i bakgrunden är den enda jag har hittat.

Min farfar och folkskolläraren på Nya Varvet var kusiner. De hade båda vuxit upp i en jordbrukarfamilj utanför Kungälv. Bygden var religiös och i varje familj föddes minst fem barn. Gårdarna var små och jordbruket bar sig inte. Den bästa möjligheten till ett bättre liv fanns på andra sidan av havet. De äldsta syskonen tog initiativet och sedan följde de yngre efter. Några hade av en slump hamnat i Chicago och där kom släkten att samlas. När det gick bra för dem skickade de hem pengar så att inte de gamla föräldrarna skulle svälta och att de yngsta syskonen kunde skaffa sig utbildning. Detta gjorde att några av pojkarna hade råd att vara ett år i Göteborg och utbilda sig till folkskollärare. Det var på så sätt som både min farfar och Astrids far blev folkskollärare och kunde lämna hembygden.

Folkskolläraren i Nya Varvet hade bara gått några år i sockenskolan i Solberga i Bohuslän. Utbildningen till folkskollärare var kort och de viktigaste ämnena under utbildningen var kristendomskunskap och välskrivning. Att kunna stava rätt var ett krav för att bli antagen som elev. Folkskollärarna hade dålig status i det svenska samhället. De hade inte gått på läroverk och de kände dåligt till antikens kultur. Albert Engström sa spydigt att bland det viktigaste folkskollärarna i Göteborg lärde ut var att ö-judet stavades med ö utom i orden körka och böxor. I dessa mycket nödvändiga ord skulle det vara y. Det var viktigt att kunna stava rätt. Minsta lilla fel signalerade att pojken eller flickan tillhörde underklassen.

Lärarfamiljen I Nya Varvet hade beslutat sig för att leva sparsamt och se till att barnen fick ordentlig skolutbildning. De skulle slippa höra att de var halvbildade. Allan hade i tioårsåldern bett att få sitta tyst och titta på när militärläkaren undersökte de värnpliktiga. Han bestämde sig tidigt för att bli läkare och studera naturvetenskapliga ämnen på Realläroverket i Göteborg. Här tog han studentexamen och min pappa och hans äldre syster Ragnhild blev inbjudna till en stillsam fest. De gick ut och ställde upp sig på i ett hörn av kaserngården. Min pappa satte upp sitt kamerastativ och fotograferade ungdomarna. Pappa hade sin studentmössa på sig och Sigurd hade realläroverkets svarta skolmössa. Flickorna hade hatt på huvudet.

nya-varvet-2

Allan studerade medicin i Lund och hade inga svårigheter att få arbete i Stockholm. Att växa upp i ett militärområde innebar att ungdomarna redan som barn hade skaffat sig ett stort kontaktnät. Här hade de också fått erfarenhet av att pojkar och flickor kunde umgås på ett naturligt sätt. Detta var upplevelser som mina föräldrar saknade.

Som barn träffade jag bara Allan och hans syskon en enda gång. Dt var när släkten från Amerika kom på besök. Några i släkten hade det gått mycket bra för medan andra hade dukat under på grund av hårda arbetsvillkor och dåliga bostäder. Något riktigt bra kort från denna släktträff har jag inte hittat. Jag vara bara fem år och upplevde att jag bara var till besvär för de vuxna. Amerikanarna var klädda på ett helt annat sätt och var oerhört eleganta. Det är första och enda gången som jag har hört hur det frasar av en lång sidenkjol med tillhörande underklänning. Mamma sa efteråt att hon kände sig liten och obetydlig i detta sällskap. Jag vet inte vilka det var som kom bara att de lämnade ett fotografi på sig själva.

amerikaslakt

På 1970-talet ordnade Allan här i Stockholm en släktträff och jag och min make David fick vara med. Allan hade blivit änkeman men han hade inga egna barn. Det hade gått bra för hans syskon och de allra flesta hade lämnat Västkusten och flyttat till Stockholm. Varje vår brukade de träffas i Nya Varvet och lägga ner en krans på föräldrarnas grav.

Alla på kalaset hade mycket att göra och detta blev den första och sista träffen med släkten från Nya Varvet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s