Bilder från en nedlagd fabrik vid Telefonplan

vagnbjarn-1930-tal

Idag ser vi mycket sällan en vagnbjörn på vara gator. Det är ett lågt släp ock på detta står en godsvagn. Fram till mitten av 1970-talet var dessa en vanlig syn vid Telefonplan och på den breda körbanan fram till Liljeholmens järnvägsstation. I godsvagnen fanns tvättmedel från Kooperativa förbundets fabrik vid Telefonplan. Min bild är från 1930-talet.

I början på 1980-talet tog Kooperativa förbundet beslutet att lägga ner sin tvättmedelsfabrik vid Telefonplan. Tillverkningen skulle flyttas till Finland och fastigheten säljas till L M Ericsson. Min make David blev ansvarig för att röja i arkivet . Då saknades det intresse för att bevara fabrikens historia och en del av det som skulle slängas hamnade hos oss. Nu har jag börjat sortera gamla bilder och i en låda fanns bilder från fabrikens glansdagar under 1930-talet. Då hade fabriken en tysk ägare och varumärket var Persil.

Vi tänker inte på att Tyskland var en ledande industrination fram till det andra världskriget. Landets universitet och högskolor var kända för sina framgångsrika forskare och fram till hösten 1939 hade tolv tyskar tilldelats nobelpriset i kemi. De tyska patenten angående tvättpulver slängdes, men David la undan de tyska reklambilderna. Strax före krigsutbrottet hade företaget anlitat fotofirman Lenkert på Sveavägen. Avsikten var att i reklam och tidningsartiklar framhålla att Tyskland var en nation som stod för bra arbetsvillkor för de anställda. Nu var den kladdiga såpans tid förbi och tvättpulver kunde köpas i papperspåsar i kemikalieaffärer. Allt detta skulle underlätta hushållsarbetet för kvinnorna. Deras uppgift var i första hand att bli mödrar till friska och ariska barn.

mordtend-1930-tal

Bilderna skildrar på ett bra sätt det dramatiska i att framställa tvättmedel. Från stora rör sprutades pulvret ut i stora drivor på golvet och här skulle det skyfflas vidare till packeriet. Då fanns det ingen företagssjukvård som slog larm om det hälsovådliga att få in tvättmedelsdamm i lungorna. Arbetslösheten var ett gissel och de som hade jobb vågade inte klaga av rädsla att bli uppsagda.

Det kom stora rullar med papper till fabriken och i packeriet arbetade kvinnor med uppgifterna att först med hjälp av maskiner tillverka förpackningarna och sedan packa pulvret. Det dammade och för att skydda håret hade de dukar knutna runt sina huvuden.

nordtend2-30-talet

Fabrikens stolthet var personalmatsalen, där de anställda mitt på arbetsdagen fick ett mål lagad mat. Mycket talar för att alla hade sina bestämda platser och att kvinnorna fick disponera ett bord närmast fönstren. I ett hörn satt helt ensam fabrikschefen i en nystärkt vit laboratorierock. Det fanns ett fåtal kvinnliga ingenjörer och de skulle enligt företagets oskrivna regler inte ha något manligt sällskap när de åt.

nordtend3-30-tal

Kriget tog slut och Tyskland tvingades att betala ett krigsskadestånd. Den tyska egendomen i Sverige konfiskerades och den svenska staten fick i uppdrag att sälja den till den högstbjudande kunden. På så sätt fick Kooperativa förbundet möjlighet att bli ägare till tvättmedelsfabriken vid Telefonplan i Stockholm.

David började arbeta på Tvättmedelsfabriken hösten 1967. Då fanns det fortfarande kvar äldre personal, som hade varit med på den tyska tiden. De strikta reglerna av hur könen fick umgås under arbetstid hade luckrats upp, även om kvinnorna fortfarande satt vid fönsterbordet i personalmatsalen. Under åren efter kriget hade företaget köpt nya vagnbjörnar och arbetet i packeriet hade blivit annorlunda. Det var enkelt och enformigt och det räckte med att ha gått ut med godkända betyg från grundskolan. Företaget hade växt och det tillverkades också flytande tvättmedel och smink. Vägg i vägg låg Ekstrands ribbstolsfabrik och en liten nedlagd pianofabrik. Dessa köptes in. Det var framtidstro inom Kooperationen. Kooperationen skulle betyda lika mycket för Svensk industri som de företag, som var knutna till familjen Wallenberg. Personalen skulle inse att de ingick i ett större sammanhang. Det blev gemensamma vintersportdagar på Bosön och varje kooperativ fabrik hade ett eller två fotbollslag. Det anordnades fotbollsturneringar med slutspel på Stockholms Stadion. Varför det på 1970-talet började knaka i fogarna är inte skildrat. Det ena företaget efter det andra lades ner och byggnaderna såldes. Tvättmedelsfabriken revs efter en försäljning till M Ericsson och är idag är det ett nybyggt litet bostadsområde i kvarteret Tvålflingan.

Gatornas och kvarterens namn berättar historier om de tidigare ägarna. Kvar av de gamla byggnaderna är pianofabriken, som idag är en liten kvartersrestaurang. Där vagnbjörnarna en gång var uppställda finns restaurangens uteplats. När jag var där förra våren var lunchens huvudrätt vegetarisk och lagad på sötpotatis. Denna maträtt skulle inte ha passat för de grabbar, som på 1930-talet skyfflade tvättpulver. Då var favoriträtten för kroppsarbetare stekt fläck med kokt potatis och gräddig löksås. Vem äter detta idag?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

3 tankar om “Bilder från en nedlagd fabrik vid Telefonplan

  1. Hej härliga Carin. Så roliga bilder från fabriken där jag känner mig uppväxt. Min Pappa jobbade där i 30 år och jag var alltid med honom där innan min skoltid, och senare på helger när han hade jouren på elavdelningen. Minns att Packeriet var favoritbyggnaden då man kunde åka på rullbanden som transporterade färdiga tvättmedelskartonger. Bilden på personalmatsalen väcker också glada minnen då jag har ätit där otaliga gånger. Sparar på alla bilder jag kan hitta om just denna fabrik, så jag ”lånar” gärna dina till mitt lilla arkiv. Skriv gärna mer Carin. // Lars Mörkdal.

  2. Hej Carin!

    Tack för en trevlig krönika! Vi bor idag i en av de gamla arbetarbostäderna i LM-staden och ska snart flytta till de nybyggda husen på Snickerigatan, vid det gamla snickeriet. Roligt att se hur området sett ut tidigare! Får jag fråga dig var den lilla restaurang ligger? När jag söker på pianofabrik hittar jag bara huset på Tellusborgsvägen, men av bilderna att döma är det väl fel plats?

    Hälsningar
    Tomas

  3. tis 31 jan. 2017 kl. 20:48 skrev Carin på Sprätthöken :

    > > > > Hej Carin, kan vi publicera denna krönika på Bättre stadsdel?

    > Med vänlig hälsning, Mats > > > > > > > > > > > > > > carinonnestam posted: ” > > Idag ser vi mycket sällan en vagnbjörn på vara gator. Det är ett lågt släp > ock på detta står en godsvagn. Fram till mitten av 1970-talet var dessa en > vanlig syn vid Telefonplan och på den breda körbanan fram till Liljeholmens > järnvägsstation. I godsvagn” > > > > > > > > > >

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s