Lasse Skytte på Sätra

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har just hittat en bild på Bredäng, som jag tog en solig februaridag för fem år sedan. Anledningen var att jag skulle berätta om Lasse Skytte, som år 1619 fick Sätra som ersättning för sitt arbete som ståthållare för landskapet Uppland och slotten i Uppsala och Stockholm. Sätras ägor sträcktesig då från nuvarande Skärholmen till där villorna i Mälarhöjden tar vid.  Det är tack vare Lasse Skyttes intresse för natur och jordbruk som området medanför  tunnelbanestationen i Bredäng ser ut som den gör. De stora gräsplanerna och parkeringsplatserna mellan höghusen var på 1600-talet åkermark och de brukades av torparen på Ulvgryte. Namnet  berättar att det fanns gott om varg i området.

Vi vet ingenting om torparen på Uivgryte och hur han behandlades av jordägaren Lasse Skytte. Den kunglige ståthållaren var unik för sin tid. Han hade gift sig tidigt och fått en stor barnskara. Barnen skulle få bästa tänkbara utbildning och sedan skulle de kunna hitta ett sätt att försörja sig. Trots att Lasse Skytte hade adlats ansåg han att varje barn i hans familj  måste kunna ta ansvar på för sin egen framtid och inte lita på att pappa ordnar allt till det bästa. En del av inkomsterna från Sätra skänkte han bort till de fattigaste i samhället.  Någon sträng godsägare som krävde det yttersta av de underlydande torparna var han inte.

Lasse Skytte kom från Nyköping, där hans far var skräddaren,  som av hertig Karl   blivit utnämnd till borgmästare.  När fadern sedan avled gick yrket som borgmästare över till den näst äldste sonen Lasse. Den äldste sonen Erik var en språkbegåvning och hade som mycket ung fått hjälpa Sörmlands hertig Karl med översättningar.  Han blev senare ansvarig för samtliga kungliga översättningar, han skaffade sig ett tryckeri och köpte e egendom i nuvarande Åkeshov.

Hertig Karl blev år 1600 Sveriges kung och han glömde aldrig skräddarfamiljen i Nyköping, som nu hade tagit efternamnet Skytte.  När sonen Gustav Adolf i förskoleåldern behövde en informator fick skräddarmästarens son Johan Skytte arbetet. Han blev en skicklig lärare för en vetgirig prins. Högadeln såg ner på Johan Skytte  på grund av hans enkla ursprung. Dessutom var han som skräddarson något av en klädsnobb.

Johan Skytte adlades år 1604 och blev friherre år 1624.  Tack vare honom vet vi  en del om hur torparna hade det i början av 1600-talet. Vårt land höll på att utvecklas till en stormakt och för att klara av detta behövdes utbildat folk. Johan Skytte fick i uppdrag att föreslå hur en svensk skola skulle se ut i framtiden. Han  gjorde sitt arbete grundligt och red runt och hälsade på i de olika torpen. Här blev han förfärad av det han såg. Torpen var små  och folket trängde vintertid ihop sig i ett enda rum där det stod en ko, ett får eller en get i ett hörn och en gris hade ett bås i ett annat.  Överallt  kacklade och flaxade höns. Barnen kunde inte prata, ingen hade kraft att prata med dem. De råmade som får, bräkte som getter och grymtade som grisar.  Johan Skyttes förslag om en modern skola genomfördes aldrig. Fram till den dag då barnet fyllt sex år skulle de gå i modersskolan och lära sig prata. Sedan följde den sexåriga modersmålsskolan där barnen skulle lära sig att skriva och läsa på svenska. Efter detta följde högre studier vid någon katedralskola. Det viktigaste var att mammorna fick hjälp av kyrkan för att lära barnen att prata väl och själva få läsundervisning. Förslaget ansågs för radikalt och ingen funderade på att genomföra något av detta.

Det var mycket som ändrades under Lasse Skyttes tid som ståthållare. Kung Karl IX var död och sonen Gustav II Adolf hade utvecklats till en  skicklig härförare.  Det  krävdes mer och mer pengar för att bekosta dessa krig.  Några soldater blev sårade och kom hem som invalider. De haltade runt på gatorna och tiggde. Krigen hade fört med sig att soldaterna kom hem med smygande sjukdomar som tuberkulos och spetälska.  De sjuka föstes samman i det nedlagda klostret på Riddarholmen. Här var stanken outhärdlig. Någon brunn fanns inte och de sjukas kläder tvättades i Mälaren och smittan spreds genom vattnet vidare till andra stockholmare. Då togs ett drastiskt beslut. De sjuka skulle flyttas till ett hus vid Danviken.

Det var fler beslut , som klubbades igenom under Lasse Skyttes tid. Dit hörde att vårt land skulle skaffa sig inre tullar vid stadsgränsen. Mat, dryck och textilier fick inte föras in i staden om inte ägaren betalde tull för detta. Resultatet blev inte som de styrande hade tänkt sig. Alla, som hade möjlighet, flyttade sommartid ut på landet där  det fanns gott om mat. Utanför tullarna växte det upp värdshus och sjökrogarna längs Mälarens stränder fick ett uppsving. Dessa skatteregler passade Lasse Skytte och hans stora familj mycket bra. Ingen i hans familj på Sätra gård behövde gå till sängs hungrig och dela på utrymmet med en bräkande get.

Det fanns en gammal regel sedan mitten av 1500-talet.  Markägarna skulle plantera ek, som sedan tillhörde kronan. Så småningom skulle eken bli stor och då var den lämplig för att används som material i ett skeppsvarv. Vårt land hade ett nästan omättligt behov av ekplank till krigsfartyg. Detta var tankar som tilltalade Lasse Skytte. Han såg till att det planterades små plantor av ek på betesängarna. Några av dessa anrika träd kan man titta på i närheten av Jakobsbergs gård, som ligger på grunden till torpet Ulvgryte. Det blev straffbart att skada en ek och att såga ner grenar för att använda som snickarmaterial. Om det en natt blev storm och någon ekgren bröts av och föll ner på marken dröjde det inte länge förrän den var försvunnen.  Dagen därpå var det omöjligt  att spåra upp vart den hade tagit vägen. De unga kvinnorna visste. Ekgrenen hade bytt skepnad och var nu en vacker brudkista.

Lasse Skyttes arbetsplats var Slottet och för att lätt komma dit skaffade han sig ett hus vid Didrik Fricks gata 3. Hur huset såg ut under hans livstid vet vi inte. Lasse Skytte skrev ett testamente. Huset strax intill Slottet skulle skänkas till Stockholms fattiga och avkastningen av Sätra skulle delas lika mellan sjukhuset i Danviken och de fattiga. Det fanns ett förbehåll. Om något av barnen blev utblottat skulle han eller hon få del av arvet.  Lasse Skytte dog 1632 och då var han ungefär 60 år gammal.

Barnen blev inte glada när de såg testamentet. Det blev en del bråk med myndigheterna. Så småningom löstes tvisterna genom att Sätra såldes till den nyinflyttade officeren Anton von Brinkman från Österrike.  Nu började en ny tid i trakterna runt Sätra. Torpet Ulvgryte arrenderades  på 1750-talet av garvare Jakob Graver.  Han rev det gamla och byggde nytt. Det nya huset fick namnet Jakobsberg. Till garvarens stora förtret fick han inte tillstånd att fälla några ekar för att få ekbark till sitt garveri på Kungsholmen. Han hade specialiserat sig på tjocka lädersulor för vinterskor. för att få fram dessa slitstarka sulor var det bara ekbark som gällde.

Idag kan vi vara glada. Jakobsbergs gård finns kvar och det gör också flera av Lasse Skyttes ekar. En av dessa växer  bakom huvudbyggnaden och  den går att skymta på bilden.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s