Landstingshuset och det Graverska huset på Kungsholmen

lOLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag har aldrig funderat över var vårt Landstingshus ligger och hur det ser ut. Nu har jag varit där och känt historiens vingslag under mina fötter. Det ligger i en vacker park, är stort och påminner om ett slott. Det märkliga är att detta är vårt gamla garnisonssjukhus. Det invigdes år 1836 och de enda som fick vårdas på detta då moderna sjukhus var manliga anställda inom försvaret. För att kunna uppföra denna ståtliga byggnad revs den gamla Permanska malmgården från 1600-talet. Samtidigt försvann en del av vår historia.

Med åren har jag blivit en inbiten förortsbo. Ofta är det som om Stockholm inte existerar på andra sidan av Hornstull. Att jag ett par gånger i veckan traskar över Liljeholmsbron beror på att mitt gym ligger på Hornsgatan. Igår innan regnet kom var jag igår på upptäcktsfärd på Kungsholmen. Anledningen till detta var att jag ville fotografera det Graverska huset, som enligt tillgängligt material skulle ligga i samma parkområde som det slottsliknande Landstingshuset. I början av 1700-talet ägde den förmögna holländska familjen Krüger den Permanska malmgården. Dottern Johanna har tagit ett kliv in i de sydvästra förorternas historia. Hon gifte sig med kryddhandlaren Graver och blev mor till Jakob Graver, som år 1746 uppförde den lilla gula herrgården Jakobsberg i nuvarande Bredäng.

Det fanns gott om utländska familjer i Stockholm vid sekelskiftet 1700. Männen var oftast militärer, köpmän eller yrkeskunniga hantverkare. Hit hörde garvarna och bland dessa fanns de specialiserade karduansmakare. De tillverkade lädervaror, som inte användes till skor , stövlar och kängor. En avdelning inom detta skrå var saffiansmakare. De framställde läder av getskinn, som enbart användes till bokpärmar. Detta läder måste vara ljust, tunt och smidigt. Det skulle kunna gå att måla på det och ett användningsområde var praktfulla biblar. Jag vet inte hur många saffiansmakare det fanns i Stockholm, bara att en av dessa hade sin verkstad i den Permanska malmgården. Om denne saffiansmakare var morfar till Jakob Graver vet vi inte. Morfaderns titel i handlingarna är affärsman och han kom från Holland i likhet med Jakob Gravers far.

Jakob Graver föddes år 1709 i Gamla Sta´n. Det var ett katastrofår för vårt land. Vårt lands mäktiga grannar, Danmark och Ryssland, hade angripit landet och kung Karl XII var i Ukraina och kämpade mot Ryssland. Här led den svenska hären nederlag och det stora flertalet av både officerare och soldater fördes bort som fångar. När fångarna räknades var de ungefär 20000 och bland dessa fanns 1600 kvinnor och barn. Många av dessa användes som byggnadsarbetare i den nya staden Sankt Petersburg medan andra fördes bort till Sibirien. Arméns befälhavare Kung Karl XII lyckades undkomma och flydde till Turkiet.

En del av den ekonomiska katastrofen var nödmynten, som senare skulle växlas in i riktiga pengar till då gällande kurs. Detta hände aldrig och många blev tack vare detta av med alla sina besparingar. Vi vet inte hur kryddhandlaren Graver klarade av att försörja sin då stora familj. Ingen hade råd att köpa hans kryddor. Det finns antydningar att barnen fick komma till morföräldrarnas stora malmgård och där äta sig mätta. Kanske var det här som den lille pojken Jakob kom i kontakt med framställningen av läder.

Nästa stora katastrof kom sommaren 1719. Då kom ryska krigsfartyg och besättningen brände ner järnbruken i Uppland, Dannemora gruva och Norrköping. Tack vare ett svenskt försvar lyckades de aldrig ta sig in i Stockholm.

 

Järnmalm och produkter från järnbruken hade varit en lönsam affär för många familjer. Nu stod de utan kapital och hade inga möjligheter att bygga upp bruken igen. När det äntligen blev fred år 1721 stod vårt land på ruinens brant. Detta förvärrades av att drottningen hade avsagt sig kronan till förmån för sin make Fredrik I. Omdömet om honom var att han var mer intresserad av att leva gott, ta på sig läckra peruker och skaffa sig en älskarinna än att styra vårt land.

Redan några år efter slaget vid Poltava kom den irländske affärsmannen Frans Jennings till Stockholm. Det var den svenska järnmalmen som drog. Efter fredsslutet började han köpa upp stångjärn för export till England. När han började samarbeta med kryddhandlare Graver vet vi inte. Kryddhandlaren avled år 1729 och då var sonen Jacob 21 år. Nu tvingades han tillsammans med en äldre halvsyster fortsätta faderns affärsverksamhet. Detta förde omedelbart med sig svårigheter. Fadern hade haft burskap i Stockholm, vilket innebar att han hade rätt att bedriva handel. Detta gick inte i arv till sonen Jakob. Han tvingades bedriva handel utan tillstånd. År 1738 inkallades han till Stockholms Handelskollegium för ett förhör. Om detta innebar böter framgår inte av handlingarna. Några år senare fick han äntligen sitt tillstånd att bedriva handel. Nu tog affärerna fart och pengarna strömmade in. Detta berodde på samarbetet med Frans Jennings. Frans Jennings hade en kompanjon och det var den skotske bankirsonen Robert Finley. Deras hustrur var systrar till chefen för landets riksbank Thomas Plomgren. Det saknades inte startkapital i Jennings & Finleys verksamhet.

Frans Jennings var ibland i Paris där en yngre bror och hans hustru bodde. Vid ett tillfälle sökte de upp den berömde konstnären Alexander Roslin. Här märks det att Frans Jennings gillade god mat.

alexander_roslin_malning_familjen_jennings_17691

Stockholm var efter freden 1721 en stad, som präglades av fattigdom och smuts. Alla, som hade råd, försökte att sommartid få arrendera ett torp utanför tullarna. Stadens tullar innebar att den som förde med sig varor in i staden, måste betala tull för detta. Att disponera ett torp utanför tullarna innebar att man sommartid kunde äta upp sin egen odlade mat utan att betala tull. En annan fördel var att på landet gick det att hitta bra dricksvatten. I Bredäng låg torpet Ulvgryte inte långt från en bra hamn vid Mälaren. Läget hade också en annan fördel. Skräcken för att ryssarna skulle komma tillbaka och bränna ner skärgården var stor. Här vid Mälaren fanns inte denna rädsla.

År 1746 skrev handelsman Jakob Graver under ett kontrakt med ägaren av Sätra gård. Han skulle få arrendera Ulvgryte och bygga om det till en ståndsmässig liten herrgård. Samtidigt med detta byttes namnet Ulvgryte ut mot Jakobsberg. Torpet var då omgivet av ekskog och den fick inte avverkas. Enligt ett kungligt beslut från 1500-talet tillhörde alla ekar den svenska staten och virket från dessa skulle enbart få användas för att bygga krigsfartyg.

Jakobs Gravers kompanjoner var aktiva i det politiska partiet Hattarna. En av ledarna i detta parti var Thomas Plomgren, vars familj tidigare hade byggt upp en liten förmögenhet genom att handla med lin och textilier. Thomas övertog denna verksamhet och skaffade sig en gedigen ekonomisk utbildning och blev så småningom ansvarig för Riksbanken. Thomas Plomgren hade mycket bestämda åsikter om vårt lands utrikespolitik. Fiendskapen med Ryssland måste vara ett avslutat kapitel och vårt lands allierade borde vara Frankrike och England. Han blev bestört när han insåg att Preussen var på väg att utvecklas till Europas stormakt. Nu borde landets försvar förstärkas. I en framtid måste det finnas vapen och också bra utrustning för soldaterna. Det gick inte att marschera i träskor. Nu föddes tanken på att starta ett stort garveri i Stockholm. Jakob Graver såg sin chans. Tillsammans med Robert Finley och Frans Jennings begärde de tillstånd att få driva ett garveri på Kungsholmen. När detta beviljats styckades en del av den Permanska malmgården av. Läget var mycket bra för detta. Mälaren var betydligt större än idag och det som idag är Norr Mälarstrand var en båthamn och här hämtades vattnet till garveriet. Frans Jennings och Robert Finley vände sig till sin svåger Thomas Plomgren. Garveriet beviljades stora lån av Riksbanken på mycket förmånliga villkor.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

År 1754 kunde det Graverska huset invigas. Det blev tre våningar högt och fick också stora utrymmen på vinden. Här bodde familjen Graver på vintrarna och här fanns antagligen flera rum reserverade för Frans Jennings. Han hade blivit godsägare och bodde på slottet Skånelaholm inte långt från Upplands Väsby. I huset fanns sängplatser för arbetarna på garveriet.

 

Ingenting blev som de tre kompanjonerna hade tänkt sig. Det fanns inga anslag till kläder för soldater. Det krävdes ekbark för att tillverka att bra läder för marschkängor och någon avverkning av ekar för att få fram bark tilläts inte. Jakob Graver blandade den ekbark han fick tag på med björknäver. Det blev läder, men ett mycket dåligt läder. Skomakarna klagade och garveriet råkade ut för ekonomiska svårigheter.

Hattarna drev igenom att vårt land år 1756 skulle ställa sig på Frankrikes sida i ett krig mot Preussen. Allt misslyckades och när kriget slutade efter fyra år hade minst 10000 svenskar stupat och Preussen hade segrat. Detta krig betydde katastrof för Jakob Graver. Lånen till Riksbanken skulle betalas tillbaka. Samarbetet med Frans Jennings och Robert Finley avslutades. Jakob Graver sålde allt som kunde säljas och också sitt älskade Jakobsberg. I januari år 1763 hade gården en ny ägare. För de pengar Jakob Graver fick över köpte han ett litet väveri i Östergötland. Nu bytte han ut läder mot segelduk.

Jakob Graver försvann bort från vårt område, men minnena från hans tid lever kvar i det vackra gula huset. Det går att ana hans närvaro i den stora eken på gårdsplanen. Här syns det tydligt att stora grenar har försvunnit. När jag ser detta undrar jag om Jakob Graver i smyg var framme med en såg för att skaffa sig bark till sitt garveri. Det märkliga är att det finns en bild av honom bevarad.

jacob_graver1

Det Graverska huset på Kungsholmen finns kvar och har blivit arbetsplats för landstingets jurister.

Bilderna På Jakob Graver och familjen Jennings har jag hittat på nätet.-

 

2 tankar om “Landstingshuset och det Graverska huset på Kungsholmen

  1. Det finns två målningar på Jacob Graver. En finns på Östrgötlands Länsmuseum och en kopia hänger på Rodga Gård en bit från Simonstorp.

  2. Ping: Carin Önnestam föreläste på Jakobsbergs Gård om dess 1700-tals historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s