Carl Cederströms sista resa

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 I veckan som gått har jag varit i Ingarö kyrka och strövat runt på den lilla fridfulla kyrkogården. Detta var mitt sätt att visa aktning för Carl Cederström, som under ett par år spred glans över min förort. Det var lätt att hitta hans grav, som pryds av en stor gravsten med en skulptur av en örn med halvt hopslagna vingar och nedböjd näbb.

Det är märkligt att syssla med sin förorts historia. Jag bor i ett område, där lusten att starta nya företag och pröva nya tankar var mycket stor i början på 1900-talet . Ibland stannade företaget kvar under längre tid och ägaren bosatte sig själv i området, men det vanliga var att en liten fabrik fanns i några år för att sedan försvinna. En sådan var den flygplansfabrik, som Carl Cederström startade år 1916 i Midsommarkransen. Den lades ner på grund av att Carl Cederström förolyckades i en flygolycka sommaren 1918.

Jag har med inlevelse kunnat följa Carl Cederströms sista flygresa och begravningsakten på kyrkogården vid Ingarö kyrka i Kåa Wennbergs bok om flygbaronen. Kistan, som var höljd i den svenska flaggan, var bisatt i Engelbrektskyrkans gravkor. Från denna plats bars sedan kistan till en vagn, som drogs av två hästar klädda i svarta schabrak. Kyrkklockorna ringde hela vägen ner till Nybrokajen, där skutan Najaden väntade. Nu skulle kistan över vatten färdas till flygbaronens sista vila på Ingarö kyrkogård. På kajen stod åtta flygare med uppgift att bära över kistan till fördäcket på Najaden. Under hela resan skulle de vara hedersvakt. I Najadens hytt satt släkten och också de närmaste vännerna med bland andra Albert Engström och Bruno Liljefors.

Stränderna var kantade med människor, som önskade ta ett sista farväl av den legendariske flygaren, som också hade förgyllt många kalas med sin musik och sina trollkonster. Det var människor, som tidigare hade arbetat på det nu avvecklade fideikommisset Beatelund, som hade gått i släkten Cederströms ägo i drygt hundra år. Det var också fiskare, som flygbaronen alltid så något vänligt till ,och det var vanliga skärgårdsbor. Överallt vajade den svenska flaggan på halv stång.

Skutan Najaden la till vid kyrkans brygga och de åtta flygarna bar in kistan och placerade den i koret. Det blev trångt i den lilla kyrkan. Jordfästningen förrättades av hovpredikanten Johannes Norrby, en kör sjöng och när akten var slut bars kistan ut för att sänkas ner i graven. Här höll vännerna flera tal och alla la ner blommor eller kransar i graven. Tills slut kom de före detta anställda vid Brunns gård framsmygande. Innan fideikommisset blivit avvecklat hade Carl Cederström ansvarat för den del, som hörde till gården Brunn. Han hade varit uppskattad som arbetsgivare.

Så småningom var allt över och gästerna for tillbaka till Stockholm i skutan Najaden. När kyrkogården låg öde och tom kom en ensam och illa klädd gammal kvinna tassande fram till graven. Hon stod en tyst stund och sedan la hon ner en bukett ängsblommor över de påkostade buketterna och kransarna. Flera år tidigare hade Carl Cederström förlorat i ett fattigdomsmål och måste ersätta denna kvinna. Det gjorde han och lät henne också hyresfritt få disponera ett bostadsrum i ett av Brunns uthus. Här hade hon aldrig behövt att frysa eller svälta. Nu var hon vid graven för att ta ett sista farväl av sin välgörare.

Vännerna saknade den skojfriske flygaren och ansåg att det borde resas ett minnesmärke över den förste svensk, som lärde sig flyga och som gjorde sitt yttersta för att skapa ett intresse för flyget både hos det svenska försvaret och hos allmänheten. De startade en insamling av ett minnesmärke och uppdraget gick till den kände skulptören Sven Fagerberg. Söndagen den 7 december 1918 kom vännerna med båt till Ingarö kyrka för att delta i högmässan och också för att vara med om avtäckandet av minnesmärket med örnen med den nedåtvända näbben. Carl Cederströms gode vän kyrkoherde Axel Jonsson predikade i en fullsatt kyrka och han talade också vid den vackra gravstenen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag mindes allt jag läst i Kåa Wennbergs bok “Flygbaronen Carl Cederström”när jag stod på trappan till Ingarö kyrka. Där fanns en skylt av att kyrkan var öppen för personlig andakt. Nyckeln gnisslade försynt när jag försiktigt vred om den. Jag kom in i frid och stillhet. På orgelläktaren satt en musiker och spelade folkmusik i moll. Det var som om tiden stod stilla. Just så här måste det ha varit våren 1919, en fredens vår när ingen riktigt visste vad som skulle ske i framtiden. I Tyskland och Frankrike stapplade krigsinvalider runt på sina kryckor och den svenska industrin stod stilla. Arbetslösheten hade kommit insmygande i det svenska samhället. Ingenting var som förr.

Jag läste på kyrkans anslag. Det är mycket glest mellan gudstjänsterna i Ingarö kyrka. Brunn är inte längre än jordbruksbygd utan har blivit en mysig förort med en snabbuss in till Stockholm. Kyrkan har tappat sin betydelse i bygden.

Den lilla vackra kyrkan har en märklig historia. I slutet på 1700-talet kom psalmförfattaren och professorn Samuel Ödmann till Ingarö. På en strandremsa fann han en gudomlig frid och insåg att här borde det byggas en kyrka. Nu tog ha kontakt med baron Cederström på Beatelund och framförde sitt förslag. Det stora godset måste ha en kyrka och de anställde borde varje söndag få möjlighet att lyssna på Guds ord och psalmsång. Ägaren på Beatelund insåg det rimliga i förslaget och lät bygga en kyrka på den utpekade platsen. Här uppfördes också en brygga. Det skulle bli lätt för alla i området att komma till kyrkan i en egen båt.

Samuel Ödmann är idag helt bortglömd av alla utom den lilla skara, som använder psalmboken som andaktsbok. Det var som om Samuel Ödmann kunde se in i framtiden och ana att det drygt 200 år senare inte var möjligt att fira gudstjänst varje söndag i Ingarö kyrka.
“Skydda, led och fräls din kyrka
samla oss och gör oss till ett
öppna hjärtat, lär oss lyssna
till det ord, som du oss gett.
Räck din hand åt dem som faller
låt ditt ord på nytt gå ut
att de vilsna återkalla.
Hör oss milde Herre Gud1”
Vers 3 av psalm 542 i 1986 års psalmbok. Texten har moderniserats av Anders Frostenson

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

 

 

I

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s