N

Jag ställer mig frågan om vår antika folkskola kan kallas för sagolik.  Bilder var en sällsynthet och sagoläsning fanns inte med på schemat. Kanske borde den kallas för en hyllning till kung Oscar II, som inte hade något emot att han som prins fick medverka i folkskolans första läsebok. Arbetet med detta klassiska verk började på 1860-talet och då var diktarsignaturen Oscar Fredrik kronprins. Hans dikt om Östersjön brukade mina ogifta fastrar ibland deklamera. De var folkskollärarinnor av den gamla stammen och ogillade att tvingas byta ut den gamla och trygga läseboken mot den våghalsige Nils Holgersson.

 

”Du blånande hav, som mång tusende år

mot Skandinaviens klippor har slagit,

som brutit den boja var gryende vår

och frigjord i fjärran har dragit”

 

Min mormors äldsta syster  gick bara i en byskola ett enda år och lärde sig läsa och skriva nödtorftigt på en griffeltavla.  Efter detta år fick hon ge sig ut i världen som piga. För henne var folkskolan en drömvärld, som tog slut alldeles för snabbt. När den första upplagan av läseboken  kom ut år 1868 arbetade hon som husa i en skeppsredarfamilj i Göteborg.  När mormor, som var yngst i den stora syskonskaran, började folkskolan var skolplikten sex år. Detta beslut gick att kringgå om barnen redan efter två skolår kunde visa att de kunde allt de behövde. Denna regel kom att tillämpas på min mormor, som började arbeta som innepiga i en överklassfamilj i Göteborg när hon var nio  år.  Då beslöt hon sig för att hennes barn skulle slippa slava med disk och städning. De skulle få gå sina sex år i skolan.

 

I min bokhylla har jag ett slitet exemplar av 1899 års utvidgade upplaga av Statens läsebok för folkskolan,  som också kallades för Stata. Min morfar köpte Stata i ett antikvariat till mamma, den dag när hon började skolan hösten 1904. Den kostade en krona, viket var lika mycket som tio bananer.  Mammas småsyskon ritade i den och morfar klippte bort en bild på en lättklädd valkyria. Denna läsebok skulle följa med ett barn genom hela skoltiden i den obligatoriska skolan. Här stod allt barnen behövde veta om svenskt liv och om några andra länder. Då hade Oscar Fredrik blivit vårt lands siste krönte kung och det finns med en hyllning och ett porträtt av honom i boken.

 

Mammas gamla läsebok är ett dokument över vårt land sekelskiftet 1900. Barnen skulle lära sig att älska sitt fosterland och inte tvivla på Guds nåd. Fattigdom fanns överallt och man måste vara givmild mot dem som hade det riktigt dåligt. De svåraste förhållandena fanns i Finland och alla borde lära sig att blanda ut mjölet med bark. Att som barn fråga om kungen åt barkbröd var naturligtvis inte tillåtet.  

 

Den slitna boken är märklig på mer än ett sätt. Här finns flera kapitel om hur vårt land styrdes. Det var mycket viktigt att alla barn kände till våra fyra grundlagar och kunde redogöra för hur dessa tillämpades. För barn på landsbygden var det nödvändigt att veta vad landstingen gjorde och detta finns utförligt skildras i boken. Läseboken  skrevs på en tid när kvinnor och män med låg inkomst inte hade rösträtt och när de gifta kvinnorna var omyndiga. Jag har hört att kapitlen om riksdagen blev en inspirationskälla för många ungdomar. Kunskapen om samhället fungerade fanns tack vare läsebokens utförliga texter och lärarnas förklaringar var utbredd bland ungdomarna.  Nu gällde det först och främst  att ändra på rösträttslagarna så  att både pojkar och flickor skulle kunna bli riksdagsmän och kanske till och med få vara med och sitta vid kungens bord i en konselj på Slottet. Då var detta bord inte lika stort som det är idag.

 

Kung Oscar regerade inte bara över vårt land utan också över Norge. Det finns många lyriska skildringar om Norge i boken. Det bodde svenskar på andra ställen på jorden och hur de levde måste  skolbarnen känna till. Det finns flera långa kapitel om Nordamerika i boken. Många svenska bönder valde att slå sig ner på prärien  och här kunde några av dem se hur bufflar strövade omkring. De, som hade bosatt sig i staten Missouri, visste  att i närheten av floden fanns saltängar och att det inte var självklart att det gick att gräva brunnar i området. Det längsta kapitlet handlar om Chicago, som då räknades som vårt lands näst största stad. Här fanns en svensk kyrka  och också en svensk skola. Allt skildras idylliskt och det finns inte en enda rad om att många svenskar  bara fick dåligt betalda arbeten och att bostäderna var urusla.  Det vimlade av folk och eleganta droskor på gatorna och husen var höga. Här var det roligt att leva.

 

Det finns kapitel i läseboken , som fick barnen att drömma sig bort till andra delar av jordklotet, till länder där solen ofta lyste, där blommorna var lysande röda och det gick att plocka bananer direkt från plantorna. Kanske kunde man satsa på att bli missionär och bosätta sig på Tahiti. Här var barnen snälla och hjälpsamma och maten var utsökt god. Då var det mer äventyrligt att bli kakaobonde i Brasiliens urskog. Här kunde precis när som helst en leopard hoppa ner från ett träd och försöka slita den flitige svensken i småstycken.

 

Delar av boken är en hyllning till Oscar II och allt det han hade uträttat. Det finns skildringar över hur det var att bygga järnvägar, att arbeta på ett järnverk, att ta upp torv i Småland   och också att ordna  vandringsleder i några av de svenska  fjällen. Ett kapitel var viktigt och det handlade om kungssången. Den var något som alla skolbarn måste kunna och detta krav upphörde först i slutet på 1950-talet.

”Ur svenska hjärtans djup en gång

en tacksam och en ädel sång

som går till kungen fram,

var honom trofast och hans ätt

gör kronan på hans hjässa lått

och all din tro till honom sätt

du folk av frejdad stam!”

Bilderna är hämtade ur den gamla läseboken.