Jag är vägen, sanningen och livet

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I början av denna månad vandrade jag en del av Via Appia. Då fylldes jag av en egendomlig känsla av att de gamla och nötta stenarna  ville förmedla flera budskap till mig. Ett av dessa att det var vid denna väg som kejsaren hade låtit korsfästa omkring 6000 upproriska slavar  år 71 före vår tideräknings början.  De hade deltagit i den slavarmé, som hade organiserats av Spartacus. Från korsen hördes skrik fyllda av ångest och smärta. Då måste det ha varit en fruktansvärt upplevelse att vandra på denna idag mycket fridfulla väg genom ett jordbrukslandskap. Det enda ljud som hördes var fågelsång .

Jag är övertygad om att Jesus kände till denna händelse och att han visste med sig att hans budskap var lika revolutionärt som Spartacus uppror mot skavarnas  ägare. Han var vägen, som alla som vågade tänka annorlunda måste vandra och detta var en väg kantad av lidande och död.

 Via Appia berättade också en annan historia, som jag hittade först när jag kom hem. Min son Mats och jag gick från den utgångspunkt, där vägen övergår från en bred stig till en stensatt väg.  Vi hade kommit överens om att vandra i en timme och sedan gå tillbaka till den parkerade bilen. Vägen förde oss halvvägs till  Rom. Vi vände om strax efter det att vi hade passerat ruiner, som skildrade hur romarna såg på livet. På vår högra sida fanns en ruin av ett tempel där troligtvis åkerbruks- och jordbruksguden Saturnus hade dyrkats. På den andra fanns en samling av små statyer, där namnen hade raderats ut av förstörelse och vinterregn. Nu inser jag att här syntes skillnaden. På den ena sidan av vägen fanns det andliga livet och på den andra den sanning, som fanns skildrad  den romerska lagen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 Det finns en legend  från fornkyrkan om en dag när den uppståndne Jesus  vandrade på Via Appia. Det var i juli månad år 64. Rom hade några dagar tidigare varit ett eldhav och kejsar Nero var övertygad om att de kristna hade tänt eld på staden för att visa sin religiösa makt och också som en hämndhandling. Nu skulle de straffas genom att korsfästas vid en synlig plats på andra sidan av  floden Tiberns. Jesus gick mot strömmen av flyende och rädda människor. Vilka skulle straffas för branden. Skulle kejsaren nöja sig med bara de kristna?

 I denna rädda skara fanns aposteln Petrus. Nät han hade passerat stadsmuren blev han stående som förstenad. Mitt emot honom stod Jesus.

”Quo vadis” viskade Petrus fram. ”Vart går du?”

”Jag är på väg mot Rom. Jag skall korsfästas ännu en gång.”

Petrus blev förskräckt och började halvspringa mot Rom som om han vore rädd för att Jesus skulle hinna ikapp  honom. Han var ju klippan, på vilken det skulle byggas en församling och kanske den första kristna kyrkan.  Legenden fortsätter med en skildring av korsfästelsen. Petrus hade en önskan. Han ville bli korsfäst med huvudet nedåt för att inte vara med än sin herre.

 Det var på en oansenlig plats, som valdes ut som plats för att korsfästa de kristna. Här begravdes Petrus och senare byggdes en kyrka över hans grav. Den är nu en turistattraktion i Peterskyrkan.

 Mars var ett flitigt söndagsskolebarn och av vad jag förstod mindes han denna historia. Vi förde den aldrig på tal utan  diskuterade olika vägar genom livet . Jag berättade hur slumpen en gång förde mig till kärleken och att sedan Mats senare blev  ett resultat av denna händelse. Om jag hade varit född i Rom och levt samtidigt med aposteln Paulus skulle jag ha gått till någon av de män, som kunde tyda framtiden i fåglarnas flykt eller kycklingarnas irrande fram och tillbaka i en hönsgård. Just då flaxade  en svart koltrasthane  fram ur  en buske och tittade nyfiket på oss. Sedan fick han annat att tänka på och hoppade  bort. Just då ringde Mats mobil. Det  var hans hustru Birgitta. Hon var gråtfärdig, eftersom hennes snart 100-åriga mamma hade drabbats av en stroke, som inte var livshotande. Om vi hade vandrat på Via Appia för tvåtusen år sedan skulle vi ha tolkat koltrastens skuttande på den stenlagda vägen  som tecken på en kommande olycka.

Först gick vi tysta mot den parkerade bilen. Sedan började vi prata. Mats konstaterade med glädje att han uppskattar att jag håller mig i form med vandringar och styrketräning på gym. Hans svärmor hade i sin krafts  dagar levt på ett helt annat sätt och gillat att besöka restauranger. Hennes fötter hade så länge Mats känt henne varit ett problem. Några rejäla vandringsskor hade hon aldrig ägt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag tittade på Mats fötter. Han hade ett par italienska joggingskor på fötterna.  Här såg jag något av den färgglädje, som Mats svärmor alltid har uppskattat. Hon är medlem i svenska kyrkan och har kvar mycket av sin barnatro. För henne har vandringen genom livet varit fylld av besvikelser och motgångar,  men också av glädjen att äga vackra kläder och eleganta och högklackade skor.

 

Mer blev inte sagt. I Italien är inte flärd syndbelastad på samma sätt som det var i min barndoms kyrkor i Göteborg. Jag vet inte varför jag kom att tänka på aposteln Paulus. Han har aldrig skymtats på Via Appia utan kom som fånge till Rom i ett fartyg. Han  var noga med klädseln. Alla kvinnor skulle när de deltog i kristna gudstjänster ha håret täckt av en slöja. Detta var djärvt och säkert utmanande.  Att ha slöja var inte tillåtet för slavinnor. Det finns inga anteckningar om protester. Paulus lindade in budskapet genom att säga att denna regel var ett budskap från änglarna.  Paulus änglar måste ha varit underbara varelser, som uppskattade färg och glädje. Det var, trots Mats skrämmande telefonsamtal, som om änglarnas glädje svävade över Via Appia.

 Hit vill jag återvända och då börja vandringen i Rom.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s