Maskrossommar med David

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu har jag varit ensam i nästa två och ett halvt år. David och jag fick 60 år , två barn och fem barnbarn tillsammans. De sista åren av hans liv var jag anhörigvårdare och de sista åren visste jag inte riktigt hur jag skulle orka med. När det blev sol och sommar ville han komma ut och gå runt i vår vildvuxna trädgård och prata lite med de små och lurviga jordhumlorna. Detta orkade han inte utan fick nöja sig med att titta ut genom fönstren. Då blev hans stora glädjeämne att spana in maskrosorna. Den gula färgen gav honom en smula livsglädje. Jag fick under inga villkor utrota detta ogräs. Resultatet har blivit att jag har maskrosor överallt på tomten.

 

David var kemist och gillade att få ut mesta tänkbara mat ur vilda växter. En försommar under ett av våra första år som gifta kom han på att det skulle gå att göra ett gult vin av maskrosblommor. Vi tog bilen och for ut på landet och letade reda på vanskötta gräsmattor. Vi plockade och plockade och vår son Mats gjorde krypande sitt allra bästa att hjälpa till. Hemma satte vi oss vid köksbordet och rensade bort de gröna foderbladen. Detta var ett pilljobb, som verkade aldrig att ta slut. Fingrarna blev svarta och styva.  När vi äntligen var klara räckte det bara till fem liter vi. Då gällde det att hitta något att dryga ut satsen med och det blev rabarber. Detta beslöt vi oss för att aldrig göra om detta.

 

Året därpå blev vinet klart. Färgen blev den ljusaste nyansen av gulvitt och smaken  var det inget fel på. Just då slukläste  jag kärleksromaner om livet i den amerikanska södern och gick då veta att  under slaveriets glansdagar användes slavkvinnornas barn som maskrosrensare. Vinet blev solgult och smakade sommar samt gjorde att de unga flickorna blev lätta att förföra. Jag läste detta högt för David och vi fnissade förtjust tillsammans.

 

Åren gick och så småningom blev vi villaägare i Stockholm. Då vaknade lusten att äta upp allt som växte i trädgården. Första försöket blev maskrosor.  Under sin studietid hade David haft en praktikplats i södra Frankrike och där flera gånger njutit av en sallad på spröda maskrosblad i vinägrettsås. Nu måste denna maträtt komma på bordet. En vårdag letade jag reda på ett par späda maskrosstånd  och täckte dem med en svart soppåse. Ett par dagar senare rev David bort soppåsen och plockade en skål med blekt gröna blad och skakade ihop en vinägrett sås och hällde över bladen. Han var ensam om att uppskatta denna delikatess.

 Jag  hade hört att under svältens år under det första världskriget grälade fruarna om vem som hade rätt att gräva upp maskrosorna vid sjön Trekanten. Rötterna av späda maskrosor skulle kokas i det vatten, som sedan skulle bli diskvatten, kokas två gånger till och sedan ätas som ersättning för potatis. Jag gjorde detta och fick fram något som såg ut som pasta. Det var ingen läckerhet och barnen frågade varför jag alltid måste envisas med att vara en klämkäck scout ute i naturen och utan vettig mat. Det blev inga fler maskrosmiddagar.

 Varje vår diskuterade hur vi skulle kunna ut nyttja maskrosorna. Trädgårdens plåga är rådjuren, som gillar rödbetor, tulpaner och blå penséer med avskyr gult. Skulle rödbetorna få vara ifred om vi sådde dem mellan de största  stånden av maskrosor?  Vi försökte aldrig. Jag köpte ett maskrosjärn och varje år startade jag ett  fälttåg mot maskrosorna, som alltid avgick med segern.

 Denna torra vår har jag hittat en fördel med maskrosorna. Bladen breder ut sig och förhindrar att jorden torkar ut under dem. Om det fortsätter att regna skall jag göra ett tappert försök att gräva upp dem. 

Det regnar och maskrosbollarnas parasoller orkar inte flyga. Det finaste i trädgården just nu är hundkäxen, som skimrar i regnet. Detta skulle  David ha uppskattat.

 Det tråkiga denna försommar är vara ensam om att upptäcka allt som växer i den stora och vildvuxna trädgården . Jag saknar den friske David.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

2 tankar om “Maskrossommar med David

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s