Ryska kyrkan i Stockholm

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har i dagarna varit på studiebesök i den ryska kyrkan på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Församlingen har funnits i Stockholm i 300 år och har nu 2000 medlemmar. Vi, som hade förmånen att få vara med om detta besök, kom från Hägerstens församling.  Vi fick en utförlig redogörelse  om kyrkans historia och den ryska kyrkans tolkning av kristendomen av Fader Angel Velitekkov. På mig gav detta ett gladare intryck än den stenhårda lutherdomen, som kyrka och skola förgäves försökte  banka in i min skalle under uppväxtåren.

 

Den ryska kyrkan vid Birger Jarlsgatan är unik. Det är en rysk  huskyrka, som i Sankt Petersburg fanns i nästan  varje kvarter före revolutionen. Här saknas glitter och guld som i de stora kyrkorna. Ikonostasen är vitmålad  snickarglädje som fick mig att känna  mig nästan som jag vore på  den småländska  landsbygden. Mitt i kyrkan gick det att titta upp i en liten kupol och genom denna kunde alla få  uppleva att det himmelska ljuset sänkte  sig ner över  kyrkobesökarna.  Något stort triumfkrucifix fanns inte utan den korsfäste Jesus var uppsatt vid sidan av kyrkorummet.

Då  och då gör  jag tappra försök att tränga  in i Rysslands  många  gånger blodiga historia. I mitten på 1500-talet regerade Ivan den Förskräcklige  och hans trogna anhängare drog fram och spred skräck och fasa. När  jag tittade upp på den korsfäste Jesus såg  jag ett fridfullt ansikte. Då hörde jag inom mig det tysta budskapet om att alla inbördeskrig  omedelbart måste  upphöra  och att kristendomen har en stor förmåga  att skänka  frid, glädje  och välsignelse.  Just här  syntes skillnaden mellan min barndoms idoga rabblande av de sju meningar, som Jesus sa när  han hängde på korset. Detta var en skrämmande upplevelse, som jag fortfarande har svårt  att komma över. I denna kyrka har korset en annan betydelse. Korset är  ett tecken på försoning och på andlig mognad. Fader Angel återkom flera gånger till att vi behöver träna oss i konsten att ta emot Jesus på det abstrakta planet. Stora delar av kristendomen är  ett mysterium och detta bör  vi lära oss att acceptera.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den bok i Bibeln, som har den största  betydelsen i den ryska kyrkan, är evangelium enligt Matteus. I kapitel 17 finns kyrkans viktigaste text. Den är  dramatisk  och fylld med både dramatik och österländsk mystik.  I den svenska kyrkan läses texten på Kristi Förklarings  Dag, som infaller i mitten av juli. Som barn älskade  jag den texten. Sommartid bodde vi vid havet och varma dagar gick det att se hur små öar svävade fram över vattnet.  Kanske låg Förklaringsberget på  någon av öarna längst  ut i havsbandet.

 

Fader Angel berättade med stor inlevelse att kyrkan är uppkallad efter den dag mär Jesus tillsammans med lärjungarna Petrus, Jakob och Johannes gick upp på ett högt berg. Här  fick de tre lärjungarna förklaringen på vem Jesus var. Ljuset på bergstoppen var helt annorlunda. Plötsligt  lyste Jesus som solen   och hans kläder blev skimrade vita. I detta märkliga ljus stod Mose och Elia och samtalade med Jesus. Petrus, som var en praktiskt lagd fiskare, tog mod till och föreslog att han skulle bygga tre hyddor på berget så  att  Jesus skulle kunna bo här  tillsammans med Mose och Elia. Medan han pratade om detta sänkte sig ett moln över berget och från detta hördes  en röst:

”Detta är  min älskade son, han är  min utvalde. Lyssna på honom!”

 

Då slog skräcken klorna i lärjungarna och de kastade sig handlöst ner på marken. Jesus såg  detta och gick fram,  böjde  sig ner och rörde vid dem och uppmanade dem att inte vara rädda. Sedan blev allt som vanligt och de började  gå  nedför  berget. Då  uppmanade Jesus dem att inte berätta för de andra vad se varit med om förrän efter uppståndelsens dag.

 

Medan Fader Angel i korta drag berättade om detta började  jag fundera över r vad som står  i evangelium enligt Matteus. Mina bibelkunskaper är  inte speciellt goda och jag kopplade bort Fader  Angels röst. Nästa gång  jag lyssnade intensivt var när han berättade om vad kronorna betyder i den ryska kyrkan. Ännu  en gång hänvisade han till evangelium enligt Matteus.

 

Det blev frågestund och en av deltagarna talade  att hennes mor hade tillhört  denna kyrka och att det var här som en präst sjungit begravningsmässan över henne,. Några andra hade rötter  i den grekiska kyrkan. Det var mycket intressant att lyssna på detta. Då insåg jag hur lite jag vet om de andra kristna kyrkorna och om de gemensamma rötterna i fornkyrkan,

 

Nu sitter jag hemma och en blek försommarsol letar sig fram mellan molnen. Jag har läst  rubrikerna i evangelium enligt Matteus och letat efter skildringar om en krona. Det enda jag hittade var den obehagliga skildringen i kapitel 27 om vad som hände innan Jesus korsfästes. Soldaterna, som hade ansvaret för att Jesus fördes bort till Golgata, vred ihop en krona av törne och satte på hans huvud. De visade sitt förakt  genom att spotta på  honom. Pà korset över hans huvud spikade de upp ett anslag om detta var judarnas konung. Händelsen är  fascinerande. Det var främmande soldater, som krönte Jesus till konung över  kristendomen.

 

Det finns två vackra kronor på en central plats i den ryska kyrkan. Jag  har min egen tolkning av dessa. Den ena hör  samman med korsfästelsen och den andra med psalm 21 i Psaltaren.

”Ty du kommer honom till mötes

med välsignelser om vad gott är

du sätter på  hans huvud en gyllene krona.

Han bad om liv och du gav honom det

ett långt och alltid evinnerligen.

Stor är  hans ära genom din seger.”

1917 års  bibelöversättning.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s