Jag har i dagarna varit på studiebesök i den ryska kyrkan på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Församlingen har funnits i Stockholm i 300 år och har nu 2000 medlemmar. Vi, som hade förmånen att få vara med om detta besök, kom från Hägerstens församling. Vi fick en utförlig redogörelse om kyrkans historia och den ryska kyrkans tolkning av kristendomen av Fader Angel Velitekkov. På mig gav detta ett gladare intryck än den stenhårda lutherdomen, som kyrka och skola förgäves försökte banka in i min skalle under uppväxtåren.
Den ryska kyrkan vid Birger Jarlsgatan är unik. Det är en rysk huskyrka, som i Sankt Petersburg fanns i nästan varje kvarter före revolutionen. Här saknas glitter och guld som i de stora kyrkorna. Ikonostasen är vitmålad snickarglädje som fick mig att känna mig nästan som jag vore på den småländska landsbygden. Mitt i kyrkan gick det att titta upp i en liten kupol och genom denna kunde alla få uppleva att det himmelska ljuset sänkte sig ner över kyrkobesökarna. Något stort triumfkrucifix fanns inte utan den korsfäste Jesus var uppsatt vid sidan av kyrkorummet.
Då och då gör jag tappra försök att tränga in i Rysslands många gånger blodiga historia. I mitten på 1500-talet regerade Ivan den Förskräcklige och hans trogna anhängare drog fram och spred skräck och fasa. När jag tittade upp på den korsfäste Jesus såg jag ett fridfullt ansikte. Då hörde jag inom mig det tysta budskapet om att alla inbördeskrig omedelbart måste upphöra och att kristendomen har en stor förmåga att skänka frid, glädje och välsignelse. Just här syntes skillnaden mellan min barndoms idoga rabblande av de sju meningar, som Jesus sa när han hängde på korset. Detta var en skrämmande upplevelse, som jag fortfarande har svårt att komma över. I denna kyrka har korset en annan betydelse. Korset är ett tecken på försoning och på andlig mognad. Fader Angel återkom flera gånger till att vi behöver träna oss i konsten att ta emot Jesus på det abstrakta planet. Stora delar av kristendomen är ett mysterium och detta bör vi lära oss att acceptera.
Den bok i Bibeln, som har den största betydelsen i den ryska kyrkan, är evangelium enligt Matteus. I kapitel 17 finns kyrkans viktigaste text. Den är dramatisk och fylld med både dramatik och österländsk mystik. I den svenska kyrkan läses texten på Kristi Förklarings Dag, som infaller i mitten av juli. Som barn älskade jag den texten. Sommartid bodde vi vid havet och varma dagar gick det att se hur små öar svävade fram över vattnet. Kanske låg Förklaringsberget på någon av öarna längst ut i havsbandet.
Fader Angel berättade med stor inlevelse att kyrkan är uppkallad efter den dag mär Jesus tillsammans med lärjungarna Petrus, Jakob och Johannes gick upp på ett högt berg. Här fick de tre lärjungarna förklaringen på vem Jesus var. Ljuset på bergstoppen var helt annorlunda. Plötsligt lyste Jesus som solen och hans kläder blev skimrade vita. I detta märkliga ljus stod Mose och Elia och samtalade med Jesus. Petrus, som var en praktiskt lagd fiskare, tog mod till och föreslog att han skulle bygga tre hyddor på berget så att Jesus skulle kunna bo här tillsammans med Mose och Elia. Medan han pratade om detta sänkte sig ett moln över berget och från detta hördes en röst:
”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna på honom!”
Då slog skräcken klorna i lärjungarna och de kastade sig handlöst ner på marken. Jesus såg detta och gick fram, böjde sig ner och rörde vid dem och uppmanade dem att inte vara rädda. Sedan blev allt som vanligt och de började gå nedför berget. Då uppmanade Jesus dem att inte berätta för de andra vad se varit med om förrän efter uppståndelsens dag.
Medan Fader Angel i korta drag berättade om detta började jag fundera över r vad som står i evangelium enligt Matteus. Mina bibelkunskaper är inte speciellt goda och jag kopplade bort Fader Angels röst. Nästa gång jag lyssnade intensivt var när han berättade om vad kronorna betyder i den ryska kyrkan. Ännu en gång hänvisade han till evangelium enligt Matteus.
Det blev frågestund och en av deltagarna talade att hennes mor hade tillhört denna kyrka och att det var här som en präst sjungit begravningsmässan över henne,. Några andra hade rötter i den grekiska kyrkan. Det var mycket intressant att lyssna på detta. Då insåg jag hur lite jag vet om de andra kristna kyrkorna och om de gemensamma rötterna i fornkyrkan,
Nu sitter jag hemma och en blek försommarsol letar sig fram mellan molnen. Jag har läst rubrikerna i evangelium enligt Matteus och letat efter skildringar om en krona. Det enda jag hittade var den obehagliga skildringen i kapitel 27 om vad som hände innan Jesus korsfästes. Soldaterna, som hade ansvaret för att Jesus fördes bort till Golgata, vred ihop en krona av törne och satte på hans huvud. De visade sitt förakt genom att spotta på honom. PÃ korset över hans huvud spikade de upp ett anslag om detta var judarnas konung. Händelsen är fascinerande. Det var främmande soldater, som krönte Jesus till konung över kristendomen.
Det finns två vackra kronor på en central plats i den ryska kyrkan. Jag har min egen tolkning av dessa. Den ena hör samman med korsfästelsen och den andra med psalm 21 i Psaltaren.
”Ty du kommer honom till mötes
med välsignelser om vad gott är
du sätter på hans huvud en gyllene krona.
Han bad om liv och du gav honom det
ett långt och alltid evinnerligen.
Stor är hans ära genom din seger.”
1917 års bibelöversättning.