De försvunna varvsarbetarna

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Detta är ingen kriminalhistoria från gångna tiders Ekensbergs varv utan handlar om en staty. För ungefär en månad sedan fick jag en fråga om en stor staty, som en gång stått i Södra Folkets Park i nuvarande Västberga. Jag lovade att hålla utkik efter information om detta konstverk vid mitt nästa besök på Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek i Flemingsberg.

 

Denna gång letade jag efter information om föreningen för Folkets Hus i Liljeholmen. Styrelsen under ledning av Bernard Johansson brottades med ekonomiska problem och beslöt sig för att satsa stort. De skulle försöka få ett lån, som skulle användas till ett bygga en folkpark med gungor och  karuseller. Här måste det finnas ett stort och halt golv för dans och en teater. Försommaren 1915 var allt klart och invigdes av Hjalmar Branting.

 

Bland programbladen för föreningens verksamhet hittade jag ett anslag från  1924. Ett storslaget konstverk skulle avtäckas den 17 augusti med högtidstal av Metallarbetarförbundets ordförande Johan Olov Johansson. Det var en mycket stor staty, som var fyra meter lång och två meter hög. Den hade utförts av skulptören Gottfrid Larsson. Denna staty hade varit ett av många förslag  i en tävling om att skapa ett monument över de svenska arbetarna. Statyn fick inget pris och blev svårplacerad. Gottfrid Larsson vände sig till Södra Folkets Parks styrelse och bad att få deponera sitt mästerverk i parken. Det var denna staty, som skulle avtäckas. I samband med detta skulle Orfeuskören sjunga.

 

Gottfrid  Larsson var vid denna tid en känd person. Ett av hans mästerverk, som föreställde en vanlig fabriksarbetare, stod i Vasaparken i Stockholm och ett annat föreställde riksantikvarie Oscar Montelius.

 

Det framgår inte hur många som kom och var med om detta högtidliga ögonblick. Lågtryck  med regn och rusk var vanliga under de första åren under 1920-talet och Europa plågades av dåliga tider med arbetslöshet.  I många familjer  fanns det varken lust eller pengar att åka till Folkets Park för att svänga om på dansbanan eller titta på ett sånglustspel. En vacker staty, som skildrade vanliga människors slit på arbetet, skulle förhoppningsvis locka folk att plocka fram sina paraplyer och ta spårvagnen till Midsommarkransen och sedan traska till parken.

 

De ekonomiska bekymren för parken tornade upp sig. År 1928 blev situationen ohållbar och parken gick i konkurs.  Då kom någon och hämtade statyn varvsarbetarna. Sedan dess finns det inga noteringar om var den finns.  Jag har inte hittat några beskrivningar  om vilket materia den var gjord av. Var det en metallstaty, som sedan smältes ner?

 

Gottfrid Larsson och Carl Milles tillhörde samma generation konstnärer och när det gällde tävlingar att skapa statyer för offentlig konst var det nästan alltid Carl Milles verk som segrade.

 

Gottfrid  Larsson avled julafton 1947 och hans änka beslöt sig för att satsa på en Gottfrid Larssongård i Vadstena. Den skulle bli en motsvarighet till Carl Millesgården på Lidingö. Av vad jag har förstått finns det statyer i parken utanför gården. Är det här varvsarbetarna står?

 

Numera finns det ett spetsmuseum i nedervåningen på denna gård. Som ung knypplade jag mycket och det skulle vara trevligt att denna sommar komma hit och minnas ungdomens lektioner i textilslöjd och fundera över varvsarbetarnas tunga arbete för hundra år sedan,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s