Arrendatorn Jakob Ekmark på Sätra gård

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Just när vintern gick över i vår vandrade jag runt kring Sätra gård, som numera är privatägd. Då funderade jag över hur det hade varit att leva på denna gård på 1800-talet och om det hade gått att producera mat till alla som levde på gården. Det fanns få brunnar i området och de somrar när det var glest mellan skurarna kunde skörden slå fel och kreaturen måste nödslaktas. Tack vare Årstafruns dagbok har jag kunnat få en viss inblick i livet på denna gård åren efter det att vårt land förlorat Finland till Ryssland. Under denna tid ägdes Sätra av Paul Printzsköld, som var en känd jurist. Han skötte inte gården själv utan arrenderade ut den till Jakob Ekmark. Jakob Ekmark hade tidigare arbetat på Årsta gård.

När Årstafruns make ryttmästare von Schnell i slutet av 1700-talet upplevde att han inte längre kunde sköta Årsta arrenderade han ut gården till Jakob Ekmark, som fick bosätta sig på den lilla gården Zakrisberg. Här bodde han tillsammans med sin hustru Helena Christina och mamsell Lotta Campell, som bland annat hjälpte till med mjölkningen.

Det sladdrades mycket om Ekmarks hustru . Hon hade levat äventyrligt före äktenskapet och hade inte det bästa rykte. Hon gillade att ställa till kalas och på dessa övergick sången snart till skrål. Årstafrun tyckte att hon var elak, men behövde hennes hjälp om det blev oväntat mycket arbete på Årsta.

Jakob Ekmark kom bra överens med ryttmästaren och betalade en gång varje kvartal arrendeavgiften. Problemen tornade upp sig år 1810. På ett kalas fick Årstafrun lyssna på sladder. Några damer viskade att Jakob Ekmark hade ett tvivelaktigt rykte och att han umgicks med ohederligt folk. Årstafrun borde se upp med gårdens arrendator. Det var som om dessa damer kunde se in i framtiden. Trettondag Jul år 1811 avled ryttmästaren och nu måste Årstafrun tillsammans med sonen Hans Abraham ansvara för gården. Hon märkte ganska snart att Jakob Ekmark krånglade till skötseln och hon litade inte på honom. Problemen blev större i november år 1812.

Månaden hade börjat med stark kyla, som senare övergick i töväder. Sonen Hans Abraham hade beslutat sig för att gå till Södermalm. Trots varningar tog han genvägen över Årstaviken. Isen var svag och brast under honom och han drunknade. Det blev Jakob Ekmark som drog upp den döda kroppen och som också talade om vad som skett för Årstafrun. Denna dag fick hon ett stort stöd från sin arrendator. Vad Jakob Ekmark inte talade om var att Hans Abraham hade lånat pengar av honom för att kunna rumla runt på något värdshus.

Familjen Ekmark försökte att göra livet lättare för Årstafrun. På nyårsafton bjöd de henne på en god och påkostad middag. Helena Christina Ekmark började tillsammans med Årstafrun besöka teatrar och ibland bjöd de varandra på middag. Under en vänlig yta fanns ett ömsesidigt misstroende. Jakob Ekmark betalade arrendeavgiften som vanligt en gång i kvartalet, men samarbetet mellan honom och Årstafrun var inte det bästa.

I juli år 1814 fick Jakob Ekmark ett arrendekontrakt på Sätra gård. Den första som flyttade var Helena Christina Ekmark och hon tog med tolv kor. Kvar på Zakrisberg fanns Jakob Ekmark och mamsell Lotta Campell, som nu ansvarade för mjölkningen av de 32 kor som fanns kvar. I samband med detta övertog Årstafruns bror hovjägmästare Johan Abraham Reenstierna arrendekontraktet på Årsta. Jakob Ekmark fick bo kvar på Zakrisberg och dit kom ibland hustrun och nu umgicks herrskapet Ekmark med Årstafruns bror och hennes kvinnliga släktingar.

Årstafrun gillade inte detta. Hon blev misstänksam när det gällde broderns förmåga att sköta Årsta. Kanske försökte han lura henne när det gällde inkomsterna på gården, I dagboken började hon kalla sin bror för hovrävmästaren. Jakob Ekmark var räknades fortfarande som anställd på Årsta och han hade besynnerliga tanker om hur jordbruket skulle skötas. Senare under hösten blev det diskussioner mellan honom och Årstafrun angående kontraktet om brännvinspannan. Han vill utöka detta till ett år men enligt det tryckta kontraktet hade han bara tillstånd att använda brännvinspannan sex veckor varje år. Några dagar senare kom han tillbaka och berättade att han hade lånat ut pengar till Hans Abraham. Nu ville han omedelbart ha tillbaka pengarna. Årstafrun tvivlade på att detta stämde, men för att undvika bråk betalade hon skulden.

Hösten 1814 kom med obehagliga överraskningar. Den nye kronprinsen Karl Johan mobiliserade fler soldater med anledning av ett nytt krig. Innan de skeppades ut från Stockholm måste de få tillgång till natthärbärge. De största gårdarna i Stockholms närhet blev tvingade att ta emot både officierare och manskap. Betalningen var bättre för officierarna än för manskapet. Årstafrun hade ingenting att sätta emot. Officerarna inkvarterades på Zakrisberg och hustru Ekmark kom från Sätra för att vara värdinna. Hon skötte denna syssla perfekt och officerarna sökte upp Årstafrun och berömde henne för detta mottagande. Efter några veckor kom en ny trupp och denna gång var det finska soldater. Samtidigt slog frosten till och dt mesta av maten till soldaterna blev frusen potatis. De fick sova i den röda salongen och de fick själva släpa in halm att ha som liggunderlag, Officerarna bodde också denna gång på Zakrisberg.

Det blev tidig morgon och soldaterna tågade bort utan att ha städat efter sig. Årstafrun blev förfärad när hon såg den smutsiga halmen, potatisskal, matrester och mängder av skräp. Nu kom fru Ekmark och med en inställsam blick lovade hon att hjälpa till och städa. Osämjan mellan de båda damerna fanns nu bara under ytan. När det mesta var klart åkte de in till Stockholm för att spisa frukost på ett näringsställe.

Fru Ekmark bodde på Sätra ibland kom hon på besök till Årsta. Den 1 april 1815 hade Jakob Ekmark avslutat allt arbete på Årsta och nu sökta han tillsammans med sina två kvinnor upp Årstafrun för att säga adjö. Mamsell Campell var ledsen över att tvingas flytta till Sätra. Nu inleddes ett triangeldrama på Sätra. Sladdret skyllde allt på mamsellen, som snart kallades för horan på Sätra. För att få bort henne från gården arrenderade Jakob Ekmark Ladugården på Vårby gård för mamsell Campells räkning. Fru Ekmark fortsätta att bjuda på eleganta och påkostade middagar. Alla i bygden var övertygade om att detta skulle sluta med en katastrof.

Torsdagen den 13 april år 1820 hängde molnen tunga över Årsta. Det mesta av vinterns snö hade smält bort och vattnet porlade i kvarndammen. Det var auktion på Sätra. Jakob Ekmark hade gått i i konkurs och nu strömmade folk dit för att köpa jordbruksredskap och en del av lösöret. Årstafrun kallade honom i dagboken för bedragare. Sommaren året därpå blev Årstafrun mycket nyfiken. Jakob Ekmark hade lämnat sitt silver till en av kreditorerna och nu var detta till salu och visades på Liljeholmens värdshus . Årstafrun köpte ingenting och konstaterade att nu hade inte Jakob Ekmark längre råd att mata lymlar med sockerskorpor,

Årstafrun skriver ingenting mer om mamsell Lotta Campell och vad som hände efter det att Jakob Ekmark gått i konkurs. Hon var en kvinna med ett namn, som tydde på skotskt ursprung, och med dåligt rykte. Hon hade ett stort yrkeskunnande när det gällde kor och mjölkning. Det borde inte ha varit omöjligt för henne att få en ny anställning.

Sladdret om herrskapet Ekmark ville aldrig ta slut. I februari år 1825 fick Årstafrun veta att Jakob Ekmark hastigt hade avlidit. Hans änka ställde till med kalas i Bergenstrahlska huset för hasardspelare av olika slag. Hon hade enligt elaka tungor blivit förmögen och ägde i dagens penningvärde omkring två miljoner kronor.

Det Bergenstrahlska huset ligger inte långt från Riddarhuset och disponeras numera av bland andra Kristdemokraterna. Huset har de sista 200 åren haft en spännande utveckling från hasardspel till politik.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s