Besökte Selma Lagerlöf Lyran?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har framfor mig en illustrerad upplaga av Selma Lagerlöfs berättelse ”En saga om en saga” med illustrationer av Einar Nerman. Hon skrev texten i början av 1930-talet när hon var en berömd författarinna. Sagan, som hon skildrade, var hur Gösta Berlings saga kom till. Den hade inte kunnat bli skriven om hon inte i början av år 1891 fått ekonomiskt stöd av Fredrika Limnell, som ägde och halva året bodde i sommarhuset Lyran i nuvarande Bredäng.

Det hör till att dikta historier om kända människor och sedan placera dem på en plats, som de kanske har varit på. Selma Lagerlöf är inget undantag och på nätet har en otrolig saga glidit fram och sedan vid ett felaktigt tryck på tangentbordet försvunnit för att aldrig komma tillbaka. Den handlade om när Selma Lagerlöf sommaren 1891 stod vid den vitmålade Lyran och där läste högt ur sitt handskrivna manuskript till Gösta Berlings saga. Vi vet inte om detta är sant eller om det bara är en fantasieggande saga. Vi vet bara att Selma Lagerlöf träffade Fredrika Limnell, som blev Tante Fredrika för henne. Det är en märklig jämförelse. Sophie Adlersparre var för Selma Lagerlöf den gamla friherrinnan, medan tonen mellan Selma Lagerlöf och Fredrika Limnell var mycket mer familjär.

Sagan på nätet, som fladdrade förbi och som aldrig visat sig igen, var fantastisk. Selma Lagerlöf var 32 år gammal och låghalt. Hon hade åkt ångbåt från staden, stigit av vid bryggan och kämpat sig uppför trapporna till Lyran. Här blev hon stående framför den vitmålade trälyran och upplevde hur doften från trädgårdens rosor strömmade emot henne. Här hade ungefär hundra år tidigare skalden Carl Gustaf af Leopold stått och sjungit visor till Bellmans ära.
Sedan blev sagan mindre detaljrik och vi vet inte vilka som var på Lyran denna sommardag. Fredrika Limnell skulle senare på året fylla 75 år och var vital för sin ålder. Hon hade denna sommar varit änka i nio år och Lyran var känd som samlingsplatsen för berömda män och kvinnor. Fredrika Limnell älskade att läsa och var inte främmande för att bjuda in nya författare till sin salong. Nu var det Sophie Adlersparres värmländska protegé Selma Lagerlöf som skulle visa upp sig för denna ibland kräsna publik.

Enligt sagan på nätet valde Selma Lagerlöf det mycket korta kapitlet ”La chachucha”. Julfirandet hade tagit slut och nu var det kavaljererna som regerar på Ekeby. Det var skymning och Liljecrona spelade fiol. Det var en dansmelodi med rötter i Spanien som han spelade om och om igen. Dansen var sensuell och brukade dansas av unga flickor. Det var som om kavaljererna önskade skära av strängarna. I sin säng låg fänrik Örneclo och vred sig i plågor. Han hade drabbats av gikt.

Plötsligt hände det något märkligt. Liljecrona började röra på sig i sängen och gikten blev mindre smärtsam. Han gjorde ett tappert och lyckat försök att resa sig upp ut sängen och plötsligt stod han på golvet och började dansa som om han vore en ung flicka. Den fördömda dansmelodin hade i skymningsljuset fört in oanade krafter i kavaljersflygeln.

Selma Lagerlöf kände säkert till att Carl Snoilsky var god vän med Wilhelm Swedbom, som var Fredrika Limnells son i första äktenskapet. Denne författare hade tidigare varit i Spanien och besökt Alhambra, som då var en fristad för de spanska zigenarna. Hans sonett ”La cachucha” var välkänd och uppskattad. Slutraderna var mycket uppskattade.
”Baletten alltid hört till mina fasor
nej förr zigerarflickans dans i trasor
som skvallra om olivfärgat skinn.”

Sagan på nätet talar inte om vilka som var med och lyssnade på Selma Lagerlöf. Gösta Berlings saga var något nytt i svensk litteratur, något som inte tog upp de brännande problemen om förhållandet mellan mannen och hustrun i ett äktenskap som August Strindberg skrivit om eller debatten om syfilis i Henrik Ibsens skådespel ”Gengångare”. Äntligen fick svenska folket möjlighet att komma in i en värld där sagan mötte verklighetens armod i början av 1800-talet.
Jag har haft flera givande samtal med Ulla Weidstam om detta. Vi har funderat på hur Selma Lagerlöf var klädd när hon stod i solljuset framför Lyran. I vår fantasi var hon klädd i blått.

Selma Lagerlöf i färg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s