En julsaga från Galärvarvets kyrkogård på Djurgården

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Augustisolen kommer och går och jag har flera gånger strövat runt på Galärvarvets kyrkogård och funderat på tider som flytt. Jag har suttit på arkiv och plöjt igenom mängder av gamla handlingar och slutligen läst “Gösta Berlings saga” av Selma Lagerlöf och läst flera av de folksägner, som hon inspirerades av . Dit hör bland andra julnattens mysterium. Det var den dag på året när ljuset skulle börja komma tillbaka och julnatten blev en maktkamp mellan det onda och det goda. Här spelade de döda stor roll. Hur upplevde folket att de döda steg ur sina gravar och ordnade en egen julotta med tända ljus och musik? Allt detta har inspirerat mig att ta paus i arkivens värld och skriva en julsaga.

Julnatten var fylld av kallt regn från norr. Tunnelbanan och bussarna slutade att gå tidigt och taxibilarna rusade fram på de folktomma gatorna. Då började det prassla på Gälarvarvets kyrkogård där uppskattningsvis 5000 människor har fått sin sista vila. Många, men långt ifrån alla, ville vara med om julottan i den lilla Djurgårdskyrkan inte långt från kyrkogården. De flesta gled som skuggor ut genom den stora porten medan många sjömän föredrog det öppna bogvisiret, där namnen på alla som följde med Estonia ner i djupet har fått sina namn inristade. Här kunde de ostörda från moraliserande kvinnor dricka stora klunkar av översötad rom från Haiti och spela poker.

Det frasade kring de dödas svepningar och trädens kråkor kraxade varnande. Ljudet var helt främmande för dem och kunde vara vingsuset från en flock vita fjällugglor, som denna decembermånad flyttat söderut från fjällen för att jaga råttor vid överfyllda återvinningsstationer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I denna spökvandring stötte Sophie Adlersparre “Esselde” och Margareta Krook från minneslunden på varandra och började viska om majorskan på Ekeby. Hon hade kanske aldrig kommit på pränt om inte Esselde hade upptäckt och hjälpt fram Selma Lagerlöf. Margareta Krook svarade att det hade varit en fantastisk upplevelse att tolka detta kvinnoöde framför en TV-kamera. Men vem var egentligen Majorskan på Ekeby? Var hon förälskad i den försupne prästen Gösta Berling? Frågorna var många och svåra och några svar fick de aldrig denna julnatt. När de var nästan framme pekade Sophie Adlersparre mot Handarbetets Vänners hus och talade om att detta var ett av hennes livsverk. Margareta Krook smålog och pekade mot Skansen. Här hade hon stått en nyårsnatt och läst den gamla dikten om nyårsklockorna.

Helt oväntat hördes en viskning bakifrån. Det var Stikkan Andersson som kom susande.
“Gå inte här och skryt”, viskade han självbelåtet. “Jag har ett helt och mycket känt museum strax bredvid kyrkan. Vet inte damerna att det är jag som har skrivit texten till många av de sånger, som ABBA har sjungit? Ring, ring, bara du slog en signal är mycket trendigare än nyårsklockornas entoniga buller.”

Det ringde i klockstapeln och alla var på plats. Kyrkan var upplyst med stearinljus och den gamla skeppsprästen hade fått på sig en passande skrud. En av flottans musiker satt vid kyrkorgeln och spelade en av de gamla julpsalmerna och sedan predikade prästen om kristendomens betydelse på gamla tiders fullriggare och kravet att alla ombord måste äta citroner för att undvika skörbjugg. Efter detta var det Stikkan Anderssons tur. Han ställde under predikstolen och berätta om olika sjöslag och också om slaget vid Waterloo i Belgien sommaren 1815. Prästen höjde sedan sin spruckna röst och läste en tackbön för att inte Lord Nelson i början av 1800-talet hade avbrutit ett planerat anfall av Karlskrona. Församlingen nickade instämmande.
Nu var det dags att avsluta julottan. Stikkan Andersson hade satt sig tillrätta på orgelpallen och ut i kyrkan tonade Waterloo. Församlingen blev entusiastisk och de yngre började klappa i händerna. Sången och musiken höres ut till kråkorna. En av dessa var mycket musikalisk och började kraxa med i den välkända melodin.

Allt tog slut mycket snabbt. Det var kyrkvaktmästaren som kom i sin bil för att låsa upp kyrkan.
“Vi ses nästa julnatt!” ropade prästen glatt. Efter detta blåstes ljusen ut och församlingen försvann tyst och omärkligt tillbaka till kyrkogården. Kråkorna hade slutat att kraxa och satt och halvsov på grenarna.

Ingenting var sig likt i kyrkan denna julotta. Kyrkomusikern slog sig ner vi orgeln och började spela “Var hälsad sköna morgonstund”. Ingenting stämde, fingrarna och fötterna vägrade att lyda honom. Orgeln blev självspelande och ut tonade Waterloo. Kyrkomusikern greps av panik och höjde den ena handen och smällde till den andra och sina ben. Efter detta gick det bättre att spela en psalm även om då och då det smög sig in några takter från Waterloo. Församlingen visste inte vad de skulle sjunga och en grabb sa högt att kyrkomusikern säkert hade stjälpt i sig för mycket stark glögg medan han tittade på en DVD med Mamma Mia tillsammans med sin gamla mamma. I denna familj hade man antagligen för vana att byta ut midnattsmässan från Sankt Peterskyrkan i Rom mot ABBA.

Julottan tog slut och besökarna samlades i den lilla kyrkparken och önskade varandra trevlig fortsättning på helgen. Den unga kvinnliga prästen kom ut klädd i täckjacka och jeans. En av besökarna påpekade att stolarna varit smutsiga. Hon tyckte att kyrkan tagit ett fantastiskt initiativ som denna julnatt öppnat kyrkan för frusna uteliggare. Men borde de inte ha fått en pappmugg med kaffe och en överbliven lussekatt innan de steg ut i den hårda verkligheten?

Prästen log och lät frågan bli obesvarad. Hon hade i sin boksamling flera band med gamla folksagor och visste att julnatten var fylld med mysterier.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s