Sätradonationen

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En gråvädersdag gick jag ut på spaning i Sätra för att försöka komma underfund med hur området såg ut i början av år 1870. Då donerade änkefru Christina Charlotta Råfeldt, född Mannerskantz, sin egendom till tre fromma stiftelser. Det var Stockholms sjukhem, Pauvres Honteux och Ersta diakonissanstalt . Sätra gård hade hennes avlidne make kammarherre Axel Råfeldt ärvt av sin farmor Catharina Charkotta von Brinkman, gift med Erik Gustav Råfeldt.

Det som slog mig när jag klev av tunnelbanan i Sätra var att det mörka urberget var det dominerande inslaget i naturen. På perrongen fick jag en känsla av att berget hade öppnat sig för att ge plats åt ett höghus. När jag senare strövade runt i området förstod jag att här var det svårt att få ett jordbruk att löna sig. Den odlingsbara marken låg i en dalgång, som idag har blivit en trivsam park med en stor lekplats och en rosenträdgård. Gårdens stora tillgång var den lilla vattenkvarnen strax bredvid gården. Den gamla mjölnarstugan finns fortfarande kvar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag kom som nyinflyttad till Stockholms sydvästra förorter sommaren 1967. Bland det första jag fick höra var att staden hade förhandlat sig till den mark, som tidigare hade donerats till tre fromma stiftelser. Här skulle den nya stadsdelen Sätra växa upp och nu var det slut på den lantliga idyllen. Några tyckte det var bra med nya bostäder, medan andra förfasade sig. Innerstadens snorungar skulle minsann inte få invadera deras vackra ekskog. Vilka de fromma stiftelserna var fick jag så småningom klart för mig, men aldrig vem som låg bakom Sätradonationen. Nu har jag gjort ett tappert försök att ta reda på bakgrunden till Sätradonationen.

Sedan Lasse Skyttes tid på 1600-talet har gården haft flera ägare. På 1790-talet köptes den av en medlem i familjen von Brinkman och kom sedan att gå i arv på mödernet till Axel Råfeldt.

Axel Råfeldt (född år 1801) hade vuxit upp på sätesgården Utål norr om Norrtälje och bestämde sig tidigt för att bli sjöofficer. Han började sin utbildning till kadett vid Karlberg när han var 15 år gammal. Året innan hade hans farmor avlidit och han var ägare till Sätra gård i Brännkyrka socken.
1830-talet blev ett oroligt årtionde i Stockholm. Karl XIV Johan hade aldrig lärt sig svenska och hans förtrogne blev Magnus Brahe. Diplomater, som varit i tjänst utomlands, sa när de kom hem att vårt land stod och stampade på samma fläck som när de hade rest ut. På landsbygden strövade många fattiga runt och tiggde och kungen uppfattades som mycket konservativ. Lars Johan Hierta hade startat tidningen Aftonbladet och i denna kritiserade han öppet kungen och Magnus Brahe. Resultatet blev att en ny tryckfrihetsförordning, som innebar att tidningar kunde dras in. Ingen tänkte på att kungen kunde vara rädd. Han hade satt sig in i den svenska historien. Gustav III hade mördats på en maskeradbal i mars 1792 och hans son Gustav IV Adolf hade avsatts under dramatiska former år 1809 och tvingats att lämna landet. För att undvika att något sådant skulle drabba honom själv fick Magnus Brahe instruktioner när det gällde tillsättningen av högre militärer och biskopar. I kungens närmaste omgivning måste kammarherrarna vara pålitliga och skickliga militärer. Magnus Brahe hade gått igenom Karlberg och utnämndes på 1830-talet till generallöjtnant för armén. Vad som saknades i kretsen runt kungen var en man med militär utbildning inom flottan. När en ny kammarherre skulle tillsättas föll år 1839 valet på Anton Råfeldt.

År 1844 avled Karl XIV Johan och den liberale kronprinsen Oscar utropades till kung. Nu hoppades alla på att nya och liberala reformer skulle kunna bli verklighet. Så blev det inte. År 1848 utbröt oroligheter i Stockholm och efter detta ombildade kungen regeringen i mer konservativ rikting. Anton Råfeldt befordrades under denna tid inom flottan och blev först kapten och år 1851 kommendörkapten och varvschef för Flottans station vid Nya Varvet i Göteborg.
Det visade sig svårt att förena ett liv till sjöss med att vara ägare av Sätra. Anton Råfeldt sålde gården och jag har inte kunnat komma underfund med var han bosatte sig. Han hade gift sig med den adliga herrgårdsflickan Christina Charlotta Mannerskantz, som snällt fick flytta med till olika sjömilitära anläggningar. Lönen var inte överdrivet hög och något dyrbart nöjesliv var det aldrig tal om. Tjänsten i Göteborg innebar förbättrad ekonomi och då köpte Anton Råfeldt tillbaka sin ärvda fastighet Sätra gård.

Det saknades pengar till vårt lands sjöförsvar. Allt i Göteborg var gammalt och slitet. Riksdagen beslöt att lägga ner örlogsstationen vid Nya Varvet i Göteborg och flytta det som gick att använda till Karlskrona. Ansvaret för sjöförsvaret av den svenska västkusten överläts till unionslandet Norge. När alla beslut var fattade beslöt sig Anton Råfeldt år 1856 att begära avsked från sin tjänst som varvschef och inte följa med flyttningen till Karlskrona. Han var inte road av jordbruk och överlät skötseln av Sätra gård till sina arrendatorer. På så sätt fick han inkomster och återgick till sitt dåligt betalda men statusfulla arbete som kammarherre på Slottet. På så sätt fick han möjlighet att träffa de män och kvinnor, som ofta besökte kungafamiljen i olika ärenden. Flera i kungafamiljen var socialt och religiöst intresserade och stöttade gärna ekonomiskt olika fromma stiftelser. En av dessa hade en förespråkare i kungafamiljens livmedikus Magnus Huss. Denne läkare hade flera patienter, som plågades av epilepsi. Det saknades ett bra sjukhus för dessa. Nu startades en insamling för ett sådant sjukhus, som fick namnet Stockholms sjukhem.
En annan from stiftelse med anknytning till kungafamiljen var Pauvres Honteux. I början på 1860-talet visste alla med anknytning till hovet att damer ur överklassen kunde hamna på obestånd när de blev gamla. Även om kvinnorna hade varit gifta med högt uppsatta militärer fick de inga änkepensioner. Om de ärvt en gård, fick de ofta svårt att klara av skötseln av den. Arrendatorerna var många gånger opålitliga och vanskötte gården, vilket kunde innebära att änkan tvingades att gå i konkurs och få uppleva att hennes lösöre såldes på auktion. Efter detta visste de inte vart de skulle ta vägen och hoppades att någon snäll släkting ville ta hand om dem.
Juldagen 1862 var det stort släktkalas hemma hos kammarherre Johan Otto Blomstedt och hans hustru Mina. Mina var äldst av elva syskon och hennes mor var Charlotte von Schwerin. När alla var mätta och belåtna började modern tala till barnen och barnbarnen. Hon var 59 år gammal och hade sett mycket svält och fattigdom. Ensamma kvinnor ur överklassen hade ganska ofta svårt att hitta någonstans att bo. Ni borde det enligt fransk modell startas ett hem för dessa kvinnor. Alla höll med om detta och efter jul startade föreningen ”Vänner till Pauvres Honteux i Stockholm” med Charlotte von Schwerin som ordförande.

Det visade sig genast att damerna i kungafamiljen var intresserade och ansökte om medlemskap i föreningen. De lämnade också penninggåvor till föreningen. Det flöt in bidrag från andra håll och när hösten kom hyrde föreningen en stor lägenhet på Luntmakargatan 7 där 16 kvinnor kunde få tillgång till en uppvärmd bostad.

En i raden av fromma stiftelser var Ersta diakonissanstalt. Någon direkt koppling till kungafamiljen hur jag inte kunnat hitta och inte heller hur Christina Charlotta Råfeldt kom i kontakt med denna verksamhet.
Julen 1864 avled Anton Råfeldt och nu blev det änkans uppgift att komma överens med arrendatorerna. Hon var barnlös och hennes systrar fanns kvar i hembygden. Av husförhörslängderna framgår det att det fanns en grupp män. som flyttade från den ena gården till den andra. För en ensam kvinna måste det ha varit bekymmersamt att ständigt diskutera ekonomi med nya arrendatorer.

Vi vet ingenting om änkefru Råfeldts inställning till den växande pietismen och om hon någon gång besökte Blasieholmskyrkan i Stockholm. Det var i denna stora och nu rivna kyrka som pietisterna samlades och efter gudstjänstens slut diskuterades ofta på kyrktrappan olika sociala problem som fattigdom och gatornas tiggare. De tre fromma stiftelserna som änkefru Råfeldt donerade Sätra gård till hade sina rötter i pietismen. I hemmes uppväxtmiljö i en stor herrgård på landsbygden utanför Kalmar höll man sig till det som förkunnades i domkyrkan i Kalmar. Var och när hon kom i kontakt med företrädare för de tre fromma stiftelserna har jag ännu inte kommit underfund med.

Donationshandlingarna skrevs under i början av januari år 1871. Drygt en månad senare avled änkefru Råfeldt i Stockholm.

Jag funderade mycket över Christina Charlotta Råfeldts liv när jag i gråvädret stod vid den stora rosenrabatten i parken i dalen. Jag skulle ha velar bryta av en ros och lägga den på hennes grav. Tyvärr vet jag inte var hon fick sitt sista vilorum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s