Prinsessan Eugénie och Fredrika Limnell

Scan0034

De damer, som i mitten av 1800-talet var aktiva inom den spirande kvinnorörelsen, är ett spännande område att utforska. De var nyfikna på allt, som hände i samhället och ville vara med om att skapa en bättre värld och att släppa fram nya sätt att se på tillvaron. Det blev för mig en överraskning att hitta kopplingar till prinsessan Eugénie och till den franska reformerta kyrkan i Stockholm. Prästen Jean Trollet predikade på franska och han hade en annorlunda predikostil än prästerna i svenska kyrkan. I sina predikningar gick han ofta tillbaka både till hur de kristna levde under kristendomens första århundrade och Johannesevangeliet. Hans svenska hustru Aurora af Kullberg avled i den koleraepidemi, som svepte igenom Stockholm sensommaren 1857. Samtidigt avled Pehr Swedbom, som var en av redaktörerna på Aftonbladet. Nu kände sig Jean Trollet vilsen i tillvaron och flyttade från vårt land. Detta innebar att den lilla församlingen stod utan både lokal och präst. Då erbjöd sig Pehr Swedboms änka Fredrika att två timmar varje söndag låna ut sin matsal till församlingens gudstjänster. Ledare för dessa blev några lärarinnor och änkan Fredrika brukade spela piano och leda psalmsången. En av de kvinnor, som regelbundet kom till dessa sammankomster var prinsessan Eugénie. Fredrika Swedbom gifte sedan om sig med Carl Limnell och detta par byggde det stora sommarhuset Lyran i nuvarande Bredäng.

Prinsessan Eugénie var född år 1830 och var den näst yngst i syskonskaran. Hennes mor Joséphine hade som mycket ung gift sig med den svenske kronprinsen Oscar. Hon var 19 år när hon fick sitt första barn och efter detta var hon nästan oavbrutet gravid i sex år. Barnen var konstnärligt begåvade om den som de finns flest teckningar och akvareller bevarade av är Eugénie. Hon hade som ung alltid ett skissblock med sig och tecknade det hon såg. Dessa bilder kan liknas vid de fotografier, som idag kommer ut ur en digitalkamera. Vi kan se mängder av detaljer och med hjälp av prinsessans egna kortfattade anteckningar får vi veta vad bilden föreställer. Göran Alm fick i mitten av 1880-talet tillstånd av vår nuvarande kung att göra ett urval av prinsessans teckningar och akvareller och göra en bok av detta. Boken har undertiteln ”Bilder från en glömd värld” och kom ut år 1987.

Det är verkligen att komma in i en glömd värld att läsa denna bok och titta på bilderna. Det vanliga är att männen sitter och röker eller läser medan damerna broderar. De var alltid flitiga. Några annorlunda dagar finns skildrade i ord och bild i boken. Den 22 maj 1848 seglade den ryska fregatten Hercules in i Stockholms hamn. Storfursten Konstantin var 21 år gammal och skulle under en kryssning till olika hamnar på Östersjön få träning att vara befälhavare på en stor båt. Han hade lärt sig segla på Rysslands floder när han var åtta år och älskade liver till sjöss. Detta syntes tydligt på hans rullande och klumpiga sätt att röra sig. Hans pratade inte normalt utan rösten mullrades fram som om han ville överrösta en storm. Till hans ära anordnades en bal på Slottet och den skulle den ryske storfursten öppna med en smäktande vals med prinsessan Eugénie. Vad hon tyckte om detta vet vi inte. Efter balen gjorde hon en teckning och antecknade vilka hon hade dansat med under kvällen. Någon romantik var det inte tal om. Fursten var trolovad med en tysk prinsessa och skulle gifta sig med henne några månader senare.

Sommaren 1850 gjorde kungafamiljen en båtresa till Norge. Färden gick genom Göta Kanal till Göteborg och sedan vidare till Kristiania, som Oslo då kallades. I Norge insjuknade hela kungafamiljen i tyfoidfeber. Prinsessan Eugénie återhämtade sig aldrig och hennes liv fick en helt annan inriktning. Hon orkade inte längre med att teckna och måla akvareller varje dag. När familjen kom tillbaka till Stockholm sökte sig prinsessan Eugénie till religionen och kom då att bli en flitig besökare i den reformerta kyrkan och lyssnade med inlevelse på Jean Trollet. Vid dessa besök lärde hon känna de andra i gudstjänstlokalen. En av dessa var Fredrika Bremer.

 

Jean Trollet kom till Stockholm efter det oroliga året 1848 med upplopp och kolera. I de allra flesta familjer fanns saknad efter någon som avlidit i koleran. Många var också rädda för den revolutionära glöd, som fortfarande svävade som en skugga över delar av medelklasshem. Var det riktigt som Karl Marx påstod att religionen var ett opium för folket?

Jean Trollet kunde konsten att predika så att både de som hade god utbildning och de schweiziska tjänstepigorna förstod vad han menade. Han gick ofta tillbaka till Johannesevangeliet och de meningar, som skildrade vem Jesus var. ”Jag är sanningen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.” Detta var tröstens ord för alla som sörjde. Den döde fanns som ett osynligt väsen mitt ibland sina anhöriga och de kunde samtala med honom eller henne. Det fanns ett fåtal familjer, där den avlidne hade varit övertygad marxist och förkastat kristendomen. Jean Trottets djärva tanke var att de anhöriga kunde nå honom i dödsriket och där övertyga honom om att kristendomen var en bättre grund att stå på en marxismen. Jesus hade också sagt att han var grinden in till fåren och hindrade tjuvar att komma in. Marxismens tankar var som denna tjuv.
Jean Trollet samlade ihop sina predikningar till en bok på franska. Den översattes senare till svenska av hans svenska hustru och blev en älskad uppbyggelsebok i många hem. Det var denna bok, som de tre lärarinnorna använde vid söndagsgudstjänsterna hemma hos änkan Fredrika.

De båda utbrotten av kolera hade slagit sönder ekonomin för flera familjer. i många fall hade mannen, som var familjeförsörjare, avlidit och det fanns inga änkepensioner. Det var stadens fattiga och franskkunniga kvinnor, som samlades i änkan Fredrikas matsal. Vilka de var vet vi idag ingenting om. Verksamheten pågick i ett par år och slutade när de tre lärarinnorna gifte sig och fick annat att syssla med på söndagarna.

Det var ingen kyrka som fortsatte denna verksamhet. Några av besökarna fortsatte att vid enstaka tillfällen på vintrarna träffas hemma hos Prinsessan Eugénie i hennes lägenhet på Slottet och de andra fick söka tröst på annat håll. Änkan Fredrika, som nu hette Limnell i efternamn, var lyckligt lottad. Hon hade ärvt sin makes stora aktiepost i det framgångsrika företaget Wifsta varf.
Prinsessan Eugénie avled i sin lägenhet på Stockholms slott en aprildag år 1889. Fredrika Limnell fick från Hovförvaltningen ett inbjudningskort att närvara vid jordfästningen i Riddarholmskyrkan.
Jean Trollets teologi och åsikter om att det finns kontaktvägar mellan de döda och de levande accepterades aldrig av den reformerta kyrkan. Han tvingades att flytta från församling till församling och bosatte sig till slut i Genève, där han skrev böcker i teologi. Han skulle idag vara helt bortglömd om det inte varit för hans påverkan på Fredrika Limnell, vars sommarsalong på Lyran var mycket välkänd.

Fredrika Bremer hade tagit till allt det Jean Trollet hade sagt. Detta hade gjort henne nyfiken och nu beslöt hon sig för att rea till Schweiz för att på plats sätta sig in i den reformerta kyrkan och sedan fortsätta till de platser aposteln Paulus besökt och därefter till Palestina. Det blev tidningsartiklar och också en bok, som under årens lopp har kommit ut i många nya upplagor.

Scan0040

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s