Storfursten Konstantin av Ryssland

500px-KonstantinNikolrussland[1]
På 1800-talet hävdade Erik Gustaf Geijer att der inte gick att förstå ett lands historia om man inte lärde sig vad deras kungar stod för. Jag minns detta när jag nu tittar på prinsessans Eugénies teckningar och akvareller. Hennes balkavaljer storfursten Konstantin av Ryssland kom att betyda mycket för det politiska livet i Polen och Ryssland. Det finns ett fotografi bevarat från slutet av 1880-talet och här finns inga spår av den romantiske balkavaljeren från år 1848. Storfursten avled år 1892 och då var han 65 år gammal. Han lämnade efter sig en bitter änka och en älskarinna, sex barn med hustrun och två döttrar med älskarinnan.
Idag skulle i vårt land denne seglande storfurste vara helt bortglömd om det inte varit för prinsessan Eugénies teckning och anteckningar om en bal våren 1848. Storfursten var då 21 år gammal och skulle fä träning i hur det var att föra befäl över en fregatt. Tidigare hade han tjänstgjort som vanlig matros och fått kämpa i stormar, nattmörker och kyla som alla de andra. Nu hade han stigit i graderna och var biträdande befälhavare. Stockholm var en i raden av de hamnar han besökte. Det fanns också en annan anledning. Hans äldsta syster Maria var gift med drottning Joséphines bror Maximilian och detta par brukade ibland hälsa på den svenska kungafamiljen.

Storfurst Konstantin var son till Nikolaus I och den andre sonen i den stora syskonskaran. Som barn var han mycket livlig och vetgirig. Senare har han skildrats om den mest skärpte manliga medlemmen i släkten Romanov. Föräldrarna beslöt tidigt att Konstantin inte skulle undervisas tillsammans med sina äldre syskon. De valde en sjöofficer till informator, vilket hade till följd att Konstantin som åttaåring fick lära sig att segla på de tyska floderna. Informatorn gillade att läsa historier om olika sjömän och äventyrliga seglatser för den lille storfursten. En av favoriterna blev Odyssén.

Tsar Nikolaus I insåg snart att sonen Konstantin måste få utbildning i fler ämnen än segling. Han bad därför storfurstinnan Elena Pavlovna undervisa sonen i moderna språk, teckning och pianospel. Hon lyckades mycket bra med detta och de dagar när Konstantin inte var till sjöss översatte han Odyssén till ryska. Storfurstinnan var en prinsessa från det lilla tyska kungariket Württenberg och hade vuxit upp i Paris. Hon hyllade liberalismen och påpekade för Konstantin att Rysslands styrdes på ett sätt som kunde medföra katastrof för landet.

Tsar Nikolaus och hans hustru hade bestämda åsikter om sina barns framtid. De skulle redan i de tidiga tonåren skickas ut till släkten och där bli förälskade i någon med kungliga anor. Konstantin for till Preussen och hittade där den söta och slanka 16-åriga prinsessan Charlotte, som var barnbarn till Fredrik den Store. Hon hade ingenting emot att gifta sig med den tre år äldre Konstantin och övergå till den tysk-ortodoxa kyrkan. Hösten 1848 gifte de sig i Vinterpalatset i Sankt Petersburg. Brudgummen var då 21 år gammal.

Ryssland var ett stort land med flera olika folkslag och religioner. Det var ständiga kontroverser med muslimerna vid gränsen mot det Ottomanska riket. Ett problem var att den anrika kristna staden Konstantinopel låg på båda sidor av Bosporen och hindrade ryska fartyg från att komma ut på Medelhavet. Det fanns i den ryska ortodoxa kyrkan ett önskemål att befria staden från muslimer och att återinviga Hagia Sofia till en kristen kyrka. År 1853 utbröt det krig, som brukar kallas för Krimkriget. På den ena sidan stod Ryssland och på den andra Storbritannien, Frankrike och det Ottomanska riket. Ingen av dessa stater var villiga att släppa in Ryssland i Medelhavet.

Oscar I förklarade i krigets inledningsskede att vårt land skulle vara neutralt. Detta kom inte att efterlevas. Den ryska flottan fanns i Östersjön och måste förhindras att segla ut på Atlanten. Flera engelska fartyg anlände till Fårösund och här upprättades en engelsk flottbas. Engelska och franska fartyg gick till attack mot de mindre ryska hamnarna i Finland och år 1854 intog de den ryska fästningen Bomarsund på Åland och förstörde den. Befälhavare för den ryska flottan var storfurst Konstantin. Redan de första krigsdagarna insåg han att sjökriget skulle misslyckas. Flottan hade knappt förnyats sedan Peter den Stores dagar och manskapet hade inte fått någon ordentlig utbildning i krigsföring. År 1856 avled tsar Nikolaus I och Alexander II önskade avsluta kriget så snart som möjligt. Freden innebar ett bakslag för Ryssland. Det blev i fortsättningen omöjligt för ryska fartyg att från Svarta haver segla ut på Medelhavet och Åland fick under inga villkor befästas.

I Ryssland insåg nu de inflytelserika männen runt tsaren att något måste göras åt sjöförsvaret. Storfurst Konstantin fick tillstånd att resa till England och där få lära sig något on den brittiska flottan. När han kom hem utnämndes han till ansvarig för Rysslands sjöförsvar.

Storfurst Konstantin var liberal och ingick i en grupp män med målsättning att förnya Ryssland. De drev år 1861 igenom ett lagförslag att livegenskapen skulle avskaffas och att varje familj skulle få en bit mark för egna odlingar. Jordlotten var så liten att skörden på den aldrig räckte till och fattigdomen blev ett gissel på den ryska landsbygden. Samtidigt som detta skedde utbröt oroligheter i Polen, som var en del av Ryssland. Den liberale storfursten Konstantin skickades till Warszawa för att lösa problemen. Detta misslyckades han med. På en teaterföreställning rusade en sjöman fram och sköt mot honom. Det blev inga allvarliga skador, men händelsen skakade om storfursten och hans tyskfödda hustru. Paret återvände till Sankt Petersburg så snabbt som möjligt. Några år senare utnämndes storfursten till president i riksrådet och han fick också det högsta ansvaret för sjöförsvaret.

Storfurstens hustru, Charlotte av Preussen, började tvivla på liberalismen och blev för vart år mer och mer konservativ. Hon gled in i en religiös mysticism och samlivet med maken upphörde. Storfursten hade skaffat sig en älskarinna, som han redan efter att deras dotter var född, tröttnade på och letade reda på en balettdansös. I detta förhållande föddes fyra barn och två av dessa avled som små i scharlakansfeber. Den konservativa adeln förfasade sig och tog parti för den övergivna hustrun. Några år senare fick de konservativa ännu mer att reta upp sig på. Tsar Alexander II lät smuggla in sin älskarinna, den vackra överklassflickan Katja Dolgorukova, i Vinterpalatset och i detta förhållande föddes så småningom fyra barn varav ett avled i förlossningen.

Trots alla skandaler i det ryska hovet lyckades storfursten Konstantin gifta bort sin dotter Olga med den danske prinsen Wilhelm, som när han hade fyllt 17år blev vald till kung av Grekland och då tog namnet Georg I. En av kung Georgs systrar, Dagmar, hade gift sig med den ryske tronföljaren Alexander och en annan, Alexandra. med prinsen av Wales, som senare blev kung Edward VII.

Ryssland kokade av social oro. De arbeten som fanns var dåligt betalda och folk trängdes i små lägenheter. Samtidigt levde gruppen runt tsaren och hans släkt i ett överflödssamhälle. Det allmänna talesättet var att storfurst Konstantin var liberal i ord men att han inte visste vad misär innebar. De modigaste samlades i en revolutionär grupp, som hade som målsättning att mörda tsaren.
Tsar Alexanders hustru avled år 1880 och två månader senare gifte han om sig i ett morganatiskt äktenskap med sin älskarinna. Innan dess hade han varit utsatt för flera mordförsök. Året efter vigseln slängdes en bomb mot tsarens vagn och han avled nästan omedelbart. Älskarinnan fick ett arv och efter jordfästningen flyttade hin och barnen till Frankrike där hin avled år 1922.

Detta mord blev dödsstöten för de liberala strävandena i Ryssland. Storfurst Konstantin tvingades lämna alla sina uppdrag och flyttade bort från Sankt Petersburg. Ibland bodde han tillsammans med sin ytterst konservativa hustru men föredrog att vara tillsammans med älskarinnan.
Sommaren 1889 drabbades storfurst Konstantin av sin första stroke och blev invalid. Han bodde då i samma hus som sin hustru, som gjorde sitt bästa att ta hand om sin strokedrabbade make. Storfursten önskade att älskarinnan och de två barnen skulle komma till honom, men detta gick inte hustrun med på och de började gräla. En dag urartade grälet och storfursten grep tag i sin käpp och slog till hustrun. Storfursten var fysiskt stark och levde fram till januari 1892. När hustrun förstod att slutet var nära skickade hon bud till älskarinnan och bad henne ta med de två barnen. Nu kunde denna extra familj ta avsked av sin far.

Storfurst Konstantins dotter Olga gifte sig med den grekiske kungen Georg. Deras son Alexander gifte sig med Alice Battenberg och i detta äktenskap föddes sonen Philip. Han gifte sig med den engelska prinsessan Elisabeth och blev far till Englands nuvarande kronprins Charles.

Ett påpekande : Den grekiske kung Georg (i Danmark Wilhelm) mördades av en fanatisk folkskollärare strax före det första världskriget. Sonen Alexander med familj flydde till Frankrike och gömde sin 18 månader gamle son Philip i en apelsinlåda. I Frankrike bytte Alexander namn till Andreas,
Bilderna på storfurst Konstantin och prins Philip har jag hittat på nätet.

400px-Prince_Philip_March_2015[1]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s